Tyst vår?

— När Twitter och Facebook tystade en presidents kvitter och vad det innebär för yttrandefrihet på sociala medier

 

 


Av doktoranden ANNI CARLSSON

Avstängningen av USA:s f.d. president Donald Trump från Twitter och flera andra sociala medieplattformar har väckt debatt kring privata företags ansvar för yttrandefrihet och demokrati. Trumps bannlysning ger upphov till flera komplexa juridiska frågor och understryker behovet av att analysera de sociala medieföretagens agerande och rättsliga ställning från ett helhetsperspektiv.

 


1 Inledning
Under det senaste decenniet har sociala medier blivit en självklar del av kommunikationen, inte enbart mellan enskilda individer utan även mellan enskilda och det allmänna. På samma sätt som människor världen över använder Facebook och Twitter för att kommunicera med varandra, har myndigheters och politikers närvaro på dessa plattformar blivit en del av vardagen. Ingen annan politikers digitala tilltag har väckt samma uppmärksamhet som USA:s f.d. president Donald Trumps användning av Twitter. Under Trumps mandatperiod skickades över 26 000 tweets från hans Twitter-konto @realDonaldTrump1 — till dess att kontot en dag tystnade.
    Efter att en grupp av Trumps anhängare stormat USA:s kongressbyggnad Kapitolium i Washington DC den 6 januari 2021 beslutade Twitter och flera andra sociala medieföretag sig för att stänga av Trump, då fortfarande sittande president, från sina plattformar. Twitter motiverade beslutet att stänga av Trumps konto med risken att hans inlägg uppviglar till ytterligare våld. Kontot hade samma dag publicerat två tweets som stred mot Twitters användarregler vilka förbjuder glorifiering av våld på plattformen.2 Även Facebook valde att stänga av Trump tills vidare, och åtminstone till dess att Joe Biden installerats som president och en fredlig maktövergång genomförts. Facebooks grundare och VD Mark Zuckerberg förklarade bakgrunden till beslutet på sin Facebook-sida och uppgav att Facebooks bedömning var att riskerna förknippade med att låta Trump fortsätta använda plattformen under denna period var för stora. Enligt Zuckerberg har Trump använt Facebook för att uppvigla till våldsamt uppror mot en demokratiskt vald regering.3 Efter Bidens installation meddelade Facebook att företaget hänskjutit frågan om Trumps avstängning till det

 

1 https://www.thetrumparchive.com/insights/frequency. 2 https://blog.twitter.com/en_us/topics/company/2020/suspension.html. 3 https://www.facebook.com/zuck/posts/10112681480907401.

 

170 Anni Carlsson SvJT 2021 nyligen inrättade Tillsynsrådet (Oversight Board).4 Rådet är en från Facebook självständig instans — ibland titulerad Facebooks ”högsta domstol” — bestående av internationella experter,5 vars uppgift är att med för Facebook bindande verkan överpröva företagets modereringsbeslut.6 Tillsynsrådet avgjorde sina första fem ärenden i slutet av januari, varvid rådet upphävde Facebooks beslut i fyra fall och upprätthöll företagets beslut i ett fall. Rådet gav också ett antal icke-bindande policyrekommendationer till företaget.7 I februari avgjordes ett ytterligare fall där rådet upphävde Facebooks beslut.8 Vid skrivande stund har inte något beslut i fråga om Trumps Facebook-konto fattats än.
    Avstängningen av en global stormakts demokratiskt valda president från vad för många är några av samhällets mest centrala kommunikationsforum ställer många av de rättsliga frågor som rör förhållandet mellan den grundlagsskyddade rätten till yttrandefrihet och de sociala mediernas faktiska makt över utövandet av densamma på sin spets. Medan enskilda i regel enbart har rätt till yttrandefrihet gentemot det allmänna, har de privata sociala medieföretagen den konkreta makten att ingripa i både privatpersoners och politikers möjligheter att yttra sig. Syftet med denna kommentar är att identifiera och belysa vissa aspekter av denna problematik med utgångspunkt i Trumps bannlysning från framför allt Twitter och Facebook.

 

2 Yttrandefrihet i kläm mellan offentligt och privat
Besluten att permanent, eller åtminstone tillfälligt, stänga av USA:s sittande president från Twitter, Facebook och ett antal andra sociala medier gav upphov till både hurrarop och upprörda känslor. Många menade att det var på tiden att Trumps konton belades med munkavle, framför allt med tanke på all den desinformation om bl.a. valfusk som presidenten spridit på sociala medier. Andra ansåg att det var principiellt problematiskt att privata företag på detta sätt kunde begränsa en politikers möjligheter att yttra sig och vidhöll att dessa typer av beslut borde fattas av lagstiftare och domstolar.9

 

4 https://about.fb.com/news/2021/01/referring-trump-suspension-to-oversightboard/, https://oversightboard.com/news/236821561313092-oversight-boardaccepts-case-on-former-us-president-trump-s-indefinite-suspension-from-facebookand-instagram/. Se även Ghosh & Hendrix, Facebook’s Oversight Board Takes on the
Curious Case of Donald J. Trump, VerfBlog, 2021/1/29, https://verfassungsblog.de/fob-trump/. 5 Bland de nuvarande medlemmarna finns bl.a. flera professorer i juridik, Danmarks f.d. statsminister och en pristagare av Nobels fredspris, https://oversightboard.com/meet-the-board/. 6 Gradoni, Constitutional Review via Facebook’s Oversight Board: How platform governance had its Marbury v Madison, VerfBlog, 2021/2/10, https://verfassungsblog.de/fob-marbury-v-madison/. 7 https://oversightboard.com/news/165523235084273-announcing-the-oversightboard-s-first-case-decisions/. 8 https://oversightboard.com/news/719407085355044-oversight-board-overturnsfacebook-decision-case-2020-007-fb-fbr/. 9 Se t.ex. https://www.theguardian.com/us-news/2021/jan/11/opinion-dividedover-trump-being-banned-from-social-media? Flera europeiska politiker, bl.a.

 

SvJT 2021 Tyst vår? 171 De olika reaktionerna efter Trumps bannlysning reflekterar hur sociala mediers inverkan på yttrandefrihet, och därmed även demokrati, genomsyras av komplexitet och motsättningar. Å ena sidan har dessa plattformar erbjudit enskilda — något som redan framstår som en tjatig självklarhet — möjligheter att sprida och ta del av andras yttranden på sätt som inte var möjliga i den föregående epokens offentlighet dominerad av massmedier. Å andra sidan möjliggör samma plattformar spridning av olagligt och oönskat innehåll, som t.ex. terroristpropaganda, näthat och desinformation, vilket kan inkräkta på andra rättigheter och intressen. Mycket av det näthat som sprids på sociala medier kan också leda till att röster i det offentliga samtalet tystas, och därmed även att yttrandefrihet och demokrati urholkas. Att plattformarna vidare ”kurerar” det innehåll varje enskild användare ser, bidrar också till försvagandet av det gemensamma offentliga samtalet som ligger till grund för ett demokratiskt samhälle.
    Denna spänning mellan å ena sidan sociala mediers gynnsamma effekt på yttrandefrihet och å andra sidan deras främjande av spridning av problematiskt innehåll är även synlig i den allmänna debatten kring behovet av att reglera sociala medier samt de regleringsförsök som hittills gjorts. Dels menar många bland allmänheten och politiker att sociala medier inte gör tillräckligt för att ta ner olagligt, och ibland även lagligt men oönskat, material. De rättsliga regleringar riktade mot sociala medier som t.ex. Tyskland och Frankrike har genomfört har i huvudsak fokuserat på att bekämpa vissa typer av innehåll på plattformarna.10 Dels anser andra att de sociala medieföretagen oberättigat begränsar yttrandefrihet när de tar bort inlägg och stänger av konton som bryter mot användarreglerna.
    Trump har varit en av de mest högprofilerade företrädarna för falangen som gör gällande att sociala medier på ett illegitimt sätt inskränker användarnas yttrandefrihet. Efter det att Twitter i maj 2020 faktagranskade hans inlägg som påtalade valfusk vid poströstning i samband med den följande höstens presidentval och markerade inläggen med en länk till fakta om ämnet,11 anklagade han sociala medier för att tysta konservativa röster och hotade att stänga ner Twitter.12 Kort därefter utfärdade Trump en presidentorder riktad mot sociala medier, som syftade till att utreda möjligheter för försvagandet av det skydd som sociala medier har i USA under Section 230 av

 

Tysklands förbundskansler Angela Merkel, har ifrågasatt beslutet att stänga av Trump, https://www.svt.se/kultur/merkel-kritiserar-twitter-bryter-mot-yttrandefriheten. 10T.ex. den tyska Netzwerkdurchsetzungsgesetz (NetzDG) som kommer beröras nedan och den franska loi n° 2020-766 du 24 juin 2020 visant à lutter contre les contenus haineux sur internet. Centrala delar av den franska lagen förklarades dock vara grundlagsstridiga av Conseil constitutionnel, beslut nr 2020-801 av den 18 juni 2020. 11 https://twitter.com/i/events/1265330601034256384. 12 https://www.dn.se/nyheter/varlden/karin-eriksson-nu-ar-trump-i-krig-med-...ter/.

 

172 Anni Carlsson SvJT 2021 Communications Decency Act.13 Bestämmelsen skyddar sociala medieföretag från att hållas rättsligt ansvariga för det material som deras användare publicerar samt ger dem fria händer att moderera innehåll på sina plattformar.14 Även den nuvarande presidenten Biden har gett uttryck för viljan att ändra i den aktuella lagstiftningen. Det är alltså möjligt att regleringen kommer att ses över framöver.15 I debatten kring Section 230 träder den polariserande verkan av sociala medier återigen tydligt fram. I USA vill demokraterna främst ändra regleringen på så sätt att de sociala medieföretagen tvingas ta mer ansvar för olagligt innehåll på plattformarna, medan republikanerna framför allt vill sätta stopp för företagens möjligheter att begränsa användares möjligheter att yttra sig.16 Trots att debatten om sociala mediers roll blivit polariserad, är det viktigt att vid en rättslig analys ta ett helhetsperspektiv på deras agerande och rättsliga ställning. Plattformarna möjliggör spridning av problematiskt innehåll, samtidigt som de ingriper mot yttranden som skyddas av yttrandefrihetsgarantier på både nationell och internationell nivå. Frågor som berör de sociala medieföretagens inverkan på yttrandefrihet samt andra rättigheter och samhällsintressen måste således närmas med ett holistiskt synsätt.

 

3 Grundlagar, lagar och användarvillkor som yttrandefrihetens regelbok
Lagstiftarnas och domstolarnas försök att ta itu med sociala mediers påverkan på yttrandefrihet kompliceras av att de rättsliga ramverken för skyddandet av yttrandefrihet i regel är illa lämpade för att möta de möjligheter och utmaningar sociala medier skapar för utövandet av yttrandefrihet. Det konstitutionella skyddet för yttrandefrihet gäller generellt sett inte mot privata aktörer, utan det är enbart det allmänna som är bunden av de yttrandefrihetsgarantier som slås fast i nationella grundlagar och internationell rätt. Detta gäller såväl i Sverige som i USA.17 Medan förhållandet mellan det allmänna och enskilda regleras i grundlagar och lagar, regleras förhållandet mellan sociala medier och deras användare i första hand i avtal som alla som vill använda de sociala medieföretagens tjänster måste godkänna.18 Avtalsvillkoren ger Facebook och Twitter rätt att ta bort inlägg och stänga av konton i enlighet med regler som plattformarna ensidigt stipulerat. Företagen för-

 

13 Executive Order 13925 av den 28 maj 2020, ”Preventing Online Censorship”. 14 47 U.S.C. § 230. 15 https://www.washingtonpost.com/politics/2021/01/18/biden-section-230/. 16 https://www.washingtonpost.com/politics/2021/01/18/biden-section-230/. 17 Opinionsfriheterna i RF 2 kap. 1 § gäller mot ”det allmänna”, medan det första tillägget till den amerikanska grundlagen slår fast att ”Congress shall make no law respecting an establishment of religion, or prohibiting the free exercise thereof; or abridging the freedom of speech, or of the press; or the right of the people peaceably to assemble, and to petition the Government for a redress of grievances.” (författarens kursivering). 18 Facebooks användarvillkor: https://sv-se.facebook.com/legal/terms, Twitters användarvillkor: https://twitter.com/en/tos.

SvJT 2021 Tyst vår? 173 behåller sig också rätten att ändra avtalsvillkoren när som helst och en fortsatt användning av tjänsterna förutsätter att dessa villkor accepteras. Ett belysande exempel som visar på den breda bestämmanderätt som användaravtalen förser företagen med kan hittas i avsnitt 4 ”Using the Services” i Twitters användarvillkor. Där slås det under rubriken ”Ending These Terms” fast att ”We may suspend or terminate your account or cease providing you with all or part of the Services at any time for any or no reason […]”. Med denna skrivning förbehåller sig företaget alltså uttryckligen rätten att helt efter eget godtycke bestämma vem som för använda Twitter för att sprida sina yttranden.
    Trump accepterade Twitters och Facebooks avtalsvillkor när han skapade konton på dessa plattformar och började använda deras tjänster. Genom att godta plattformarnas användarvillkor har han gett Facebook och Twitter rätten att bestämma vilket innehåll han får publicera på sina konton samt stänga av dessa konton när företagen så önskar. Framför allt i den amerikanska diskursen kring företagens roll som den offentliga diskussionens dörrvakter understryks ofta just detta: Sociala medier är privata företag, som inte är bundna av de yttrandefrihetsgarantier i konstitutionens första tillägg som gäller för det allmänna. Företagens egen äganderätt, yttrandefrihet och föreningsfrihet gör att de får stänga av precis vem de vill från sina plattformar.19 Detta är också det huvudsakliga rättsliga försvaret till plattformarnas rätt att stänga av Trump.20 Även på andra sidan Atlanten hörs det dock krav i den akademiska debatten för en ökad reglering av sociala medier, t.ex. för att främja en välfungerande digital offentlighet.21 Som berörts ovan, är framtiden för den viktigaste amerikanska lagen med bäring på sociala medier, Section 230, också för närvarande oviss. De senaste åren har vidare visat att det inte enbart är på hemmaplan som de amerikanska sociala medieföretagen riskerar att bli föremål för nya rättsliga regleringar. 2017 antog Tyskland den kontroversiella lagen NetzDG (Netzwerkdurchsetzungsgesetz), som tvingar sociala medier med minst två miljoner användare i Tyskland att ta ner visst olagligt material inom 24 timmar (ibland inom sju dagar), eller annars riskera upp till 50 miljoner euro i böter. Lagen innehåller också bl.a. krav på att företagen en gång per halvår upprättar tyskspråkiga rapporter där olika aspekter av lagens efterföljande redovisas.22 Även om lagen har

 

19Se t.ex. Volokh, S, Cancel Culture and Freedom, The Volokh Conspiracy, den 8 januari 2021, https://reason.com/volokh/2021/01/08/cancel-culture-andfreedom/.20 Volokh, E, Trump Was Kicked Off Twitter. Who’s Next? New York Times, den 11 januari 2021, https://www.nytimes.com/2021/01/11/opinion/trump-twitterfacebook-parler.html. 21Se t.ex. Balkin, How to Regulate (and Not Regulate) Social Media, Knight Institute Occasional Paper Series, No. 1 (March 25, 2020), https://knightcolumbia.org/content/how-to-regulate-and-not-regulate-social-media.22 Gesetz zur Verbesserung der Rechtsdurchsetzung in sozialen Netzwerken (Netzwerkdurchsetzungsgesetz–NetzDG). Den tyska originaltexten och en engelsk översättning, tillsammans med ytterligare information om lagen, finns tillgängliga på https://www.bmjv.de/DE/Themen/FokusThemen/NetzDG/NetzDG_node. html.

 

174 Anni Carlsson SvJT 2021 kritiserats från yttrandefrihetssynpunkt, och den har inspirerat flera andra, mer eller mindre demokratiska, stater till att införa regleringar som begränsar yttrandefrihet på internet,23 visar den att det faktiskt går att angripa de globala plattformarnas agerande inom ramen för nationell rätt.
    På EU-nivå finns det för tillfället ett antal lagförslag som påverkar informationsflöden på sociala medier. Förslag till en förordning för förhindrade av spridning av terrorisminnehåll online lades fram 2018 och innehåller bl.a. ökade skyldigheter för plattformar att ta bort terrorisminnehåll.24 I december 2020 presenterades förslagen till lagen om digitala tjänster och lagen om digitala marknader i form av förordningar i det s.k. ”Digital Services Act Package” som innebär en omfattande översyn av regleringen av sociala medier.25 EU:s kommissionär för den inre marknaden har beskrivit händelserna i januari på Kapitolium som ett ”11/9-ögonblick för sociala medier” och lyft fram lagstiftningspaketet som ett första steg mot en övergripande och tydlig reglering av sociala medier.26 Förslaget innebär en uppdatering av regelverket kring sociala mediers ansvar för användarpublicerat innehåll, dvs. EU:s motsvarighet till USA:s Section 230.27 Vidare ska det bl.a. bli möjligt att få sociala mediers modereringsbeslut överprövade samt införas krav på ökad transparens i fråga om plattformarnas innehållsmoderering och algoritmer. Plattformarna ska också i sina användarvillkor ta hänsyn till användarnas grundläggande rättigheter.28 Istället för att enbart fokusera på bekämpandet av olagligt innehåll, innefattar förslaget alltså även ökade möjligheter för enskilda att göra sina yttrandefrihetsintressen gällande gentemot sociala medier.
    Redan nu finns det i praxis hos flera europeiska nationella domstolar tecken på en tendens att ge ökat genomslag för grundlagsskyddet för yttrandefrihet även i förhållande till privata sociala medie-

 

23 Mchangama & Fiss, The Digital Berlin Wall: How Germany (Accidentally) Created a Prototype for Global Online Censorship, Justitia, (november 2019), http://justitia-int.org/en/the-digital-berlin-wall-how-germany-created-a...for-global-online-censorship/ och Mchangama & Alkiviadou, The Digital Berlin Wall: How Germany (Accidentally) Created a Prototype for Global Online Censorship — Act Two, Justitia (september 2020), https://justitia-int.org/the-digital-berlin-wall-act-2-how-the-german-prototype-for-online-censorship-went-global-2020-edition/. 24COM (2018) 640: Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om förhindrande av spridning av terrorisminnehåll online. 25 https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/digital-services-act-package. 26 https://www.politico.eu/article/thierry-breton-social-media-capitol-hill.... 27 Plattformarnas ansvar i detta hänseende regleras numera i det över 20 år gamla Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden ("e-handelsdirektivet"). För en jämförelse mellan Section 230 och de nya ansvarsreglerna i Digital Services Act Package, se Kuczerawy, The Good
Samaritan that wasn’t: voluntary monitoring under the (draft) Digital Services Act, VerfBlog,
2021/1/12, https://verfassungsblog.de/good-samaritan-dsa/. 28 För diskussion se t.ex. Weinzierl, Institutionalizing Parallel Governance: The Digital
Services Act, Platform Laws, Prosecutors, and Courts, VerfBlog, 2020/12/18, https://verfassungsblog.de/institutionalizing-parallel-governance/.

 

SvJT 2021 Tyst vår? 175 företag. 2019 fattade den tyska författningsdomstolen ett interimistiskt beslut där domstolen ålade Facebook att avblockera ett konto tillhörande ett högerextremt parti, som Facebook hade stängt av efter det att kontot publicerat innehåll som stred mot företagens communityregler. Enligt författningsdomstolen nekade avstängningen partiet tillgång till ett synnerligen viktigt forum för spridning av sitt politiska budskap och diskussion med andra användare. Domstolen tog hänsyn till Facebooks ställning som största sociala medieplattform i Tyskland och konstaterade att det i avsevärd mån skulle begränsa partiets synlighet, framför allt inför det förestående valet till Europaparlament, om partiet inte hade möjlighet att använda Facebook.29 Ett liknande fall har också avgjorts i Italien, där domstolen beordrade Facebook att avblockera ett konto tillhörande en nyfascistisk organisation.30 Vidare har flera tyska domstolar slagit fast att sociala medier inte har tagit tillräcklig hänsyn till användarnas yttrandefrihetsintressen när de stängt av konton och tagit ner innehåll som brutit mot plattformarnas användarregler. På detta sätt har den tyska grundlagens yttrandefrihetsgarantier (Art. 5 Grundgesetz) getts indirekt horisontell verkan i målen mellan enskilda och sociala medieföretag.31 Sociala medieplattformar börjar således utsättas för rättsliga krav från två olika håll. Å ena sidan införs fler skyldigheter för dem att ta bort olagligt innehåll, såsom i fråga om NetzDG. Därutöver går det å andra sidan även att urskilja en utveckling mot ökade skyldigheter för företagen att beakta användarnas rätt till yttrandefrihet, något som framför allt tysk rättspraxis förevisar.

 

4 Att tysta staten
Det rättsliga förhållandet mellan sociala medieföretag och deras användare kompliceras ytterligare till följd av att det som sagt inte endast är enskilda som använder plattformarna för att yttra sig. Även offentliga aktörer har numera en stark närvaro på framför allt Facebook och Twitter och använder sociala medier i sin kommunikation med allmänheten. Detta komplicerar problematiken med Trumps avstängning ytterligare. Sociala medier har alltså inte enbart ingripit i en persons möjligheter att yttra sig, utan i en demokratiskt vald presidents möjligheter att kommunicera med sina medborgare.
    Det allmännas användning av sociala medier har tydliggjort skillnader i de rättsliga ramverk som gäller när offentliga aktörer, respektive privata plattformar agerar för att inskränka enskildas utövande av

 

29 1 BvQ 42/19, beslut av den 22 maj 2019. Se även Kettemann & Tiedeke, Back up: can users sue platforms to reinstate deleted content?, Internet Policy Review, 9(2) (2020). 30 Facebook mot CasaPound, Tribunale di Roma, målnr 80961/19, beslut av den 29 april 2020. Se även Golia & Behring, Private (Transnational) Power without Authority: Online fascist propaganda and political participation in CasaPound v. Facebook,
VerfBlog, 2020/2/18, https://verfassungsblog.de/private-transnational-power-without-authority/. 31 Se t.ex. Kettemann & Tiedeke för sammanfattning av relevant praxis.

176 Anni Carlsson SvJT 2021 yttrandefrihet. När Twitter exempelvis tar bort en kommentar som någon skrivit i anslutning till en av Trumps tweets har företaget enbart sina egna, ensidigt bestämda och ofta vagt formulerade, användarregler att förhålla sig till. Som utgångspunkt behöver inte företaget bry sig om användarens konstitutionella rätt till yttrandefrihet. Men när en offentlig aktör tar bort en kommentar eller blockerar en användare från sitt konto aktiveras hela det konstitutionella regelverket till skydd för enskildas yttrandefrihet. Detta var fallet i målet Knight Institute v.
Trump, där amerikanska domstolar, med hänvisning till skyddet för yttrandefrihet i konstitutionens första tillägg, kom fram till att presidenten inte hade rätt att från sitt Twitter-konto blockera användare som skrivit kritiska kommentar.32 I vinterns uppmärksammade fall är det Twitter & co. som tystat ner presidenten och inte presidenten som inskränkt sina medborgares yttrandefrihet. Privata företag som äger samhällets populäraste forum för meningsutbyte har begränsat en högt uppsatt demokratiskt vald politikers möjligheter att kommunicera med allmänheten. I förhållande till Facebook och Twitter är både Trump och andra offentliga aktörer ”användare” och underställda i princip samma användarvillkor som vem som helst som har ett konto på sociala medier. Det finns dock vissa undantag. Twitter har t.ex. infört en specialregel i fråga om inlägg som bryter mot plattformens regler om tillåtet innehåll för politiker med verifierade konton och åtminstone 100 000 följare. När ett konto som uppfyller kriterierna publicerar något som bryter mot reglerna, gör Twitter en avvägning mellan den skada som inlägget kan orsaka och allmänhetens intresse att ta del av dess innehåll. Om det allmänna intresset anses överväga eventuella skador, tas inlägget inte bort utan placeras istället bakom ett varningsmeddelande (”notice”). Det är inte möjligt att t.ex. retweeta, gilla eller kommentera inlägg som har markerats på detta sätt.33 Även Facebook markerar innehåll som strider mot communityreglerna men som företaget bedömer har nyhetsvärde. Enligt Zuckerberg finns det dock inga undantag för politiker i fråga om inlägg som hetsar till våld eller motarbetar röstning.34 Både Facebook och Twitter gör alltså överväganden kring huruvida vissa inlägg är i allmänhetens intresse på ett liknande sätt som domstolar balanserar olika intressen och rättigheter mot varandra.

 

5 Avslutning
Det som utspelar sig på de sociala medieplattformarna är således en komplex växelverkan mellan offentliga och privata aktörer som på olika sätt kan ingripa i andras möjligheter att yttra sig, samtidigt som

 

32 Knight First Amendment Inst. at Columbia Univ. v. Trump, No. 1:17-cv-5205 (S.D.N.Y.), No. 18-1691 (2d Cir.), No. 20-197 (Supreme Court). https://knightcolumbia.org/cases/knight-institute-v-trump. 33 https://help.twitter.com/en/rules-and-policies/public-interest. 34 http://www.facebook.com/zuck/posts/10112048980882521, https://www.washingtonpost.com/technology/2020/06/26/facebook-hate-speech-policies/.

SvJT 2021 Tyst vår? 177 olika aktörer är underställda olika rättsliga regelverk. Enskilda fortsätter ha lagstadgad rätt till yttrandefrihet i huvudsak mot det allmänna, medan sociala medieföretag besitter den faktiska och handgripliga vardagsmakten att inskränka både enskildas och det allmännas möjligheter att yttra sig. Än så länge har Facebook och Twitter genom sina avtalsvillkor, som gäller både för enskilda och det allmänna, förbehållit sig rätten att administrera yttrandefrihetens gränser precis som det är i deras egna (i huvudsak ekonomiska) intressen att göra. Som vi sett ovan, har dock dessa företags immunitet mot konstitutionella yttrandefrihetsgarantier försiktigt börjat luckras upp i domstolspraxis. Antalet rättsligt oavgjorda frågor som är centrala för yttrandefrihetens framtid, och därmed även demokratins, är dock fortfarande lång och växer ständigt.
    Kan enskilda göra sin rätt till yttrandefrihet gällande gentemot sociala medieföretag? Använder plattformarna sin yttrandefrihet när det plockar bort ett inlägg eller stänger av ett användarkonto? Spelar det någon roll om användaren är en demokratiskt vald politiker? Hur ska två olika aktörers — plattformarnas och deras användares — eventuella konflikterande yttrandefrihetsintressen balanseras mot varandra? Har sociala medier samma rätt till yttrandefrihet som traditionella massmedier? Hur ska möjligheterna att fritt yttra sig på sociala medier balanseras mot andra rättigheter och intressen? Vem ska fatta beslut om den korrekta balansen mellan olika intressen som står mot varandra när miljarder människor kommunicerar med varandra genom retweets och gilla-knappar? Är det företagen själva eller staten i form av lagstiftare och domstolar? Kan det göras på en nationell nivå eller krävs det ett internationellt regelverk? Vilken skyldighet har staten att agera för att skydda enskildas yttrandefrihetsintressen gentemot plattformarna?35 Världens rättssystem väntar på hur dessa frågor slutligt ska besvaras. Framtiden får visa om portade politiker kommer försöka återställa sina konton med hjälp av lagstiftning. Det som står klart är att det allmänna framöver kommer behöva ta ett större ansvar för att rättsligt reglera det som sker på sociala medier — vare sig det går ut på att ställa krav på plattformarna att ta ner olagligt innehåll eller tvärtom skydda enskildas yttrandefrihetsintressen mot de privata företagens makt. Som sagt har vi för närvarande fler frågor än svar. Att få svar på dessa frågor, och kritiskt granska de svar som fås, är viktigt eftersom dessa frågor rör yttrandefrihetens, och därmed även demokratins, framtid. Oavsett vad svaren blir, måste frågor i den storleksordningen närmas från ett systematiskt helhetsperspektiv gällande de sociala medieplattformarnas

 

35 Jag angriper flera av dessa frågor i mitt avhandlingsprojekt, som pågår sedan 2016 vid Juridiska institutionen vid Uppsala universitet. I Sverige har rättsliga utmaningar kopplade till sociala medier diskuterats t.ex. av Westman, Sociala medier — yttrandefrihet och ansvar, i Skarhed m.fl. (red.), Ord och rätt. Festskrift till Hans-Gunnar
Axberger, 2020, s. 675–704.

178 Anni Carlsson SvJT 2021 agerande, roll och rättsliga ställning, och inte låta diskussionen stanna vid tystnandet av ett Twitter-kontos kvitter.