SvJT 2021 849 En riktig gentleman har gått ur tiden
Trygve Hellners avled den 31 juli 2021 — några veckor före sin 90-årsdag.
I och med det har en riktig gentleman i ordets allra bästa bemärkelse gått ur tiden.
    Trygve värnade sin integritet. Vi, som i skilda sammanhang haft för
månen att få arbeta tillsammans med honom, har givetvis haft störst inblick i den Trygve som var jurist och domare. Men hans integritet hindrade inte att man fick inblick i andra delar av hans person. Och fram träder då en man med en resning, bildning och vidsynthet av alldeles särskilt slag. På det kulturella området var inget honom främmande. Oavsett om diskussionerna rörde musik, litteratur eller konst hade Trygve alltid kunskaper och insikter att bidra med och som han generöst delade med sig av. Över huvud taget var Trygve en man som — med ett modernt slanguttryck — alltid hade ”koll på läget”. Kulturpersonen Trygve är redan nämnd. Men hans intressesfär begränsades inte till kulturella företeelser. Med ett vaket intellekt och en nyfiken blick deltog han, på ett för oss andra berikande sätt, gärna i vilka diskussioner som helst. Även om Trygve var en gentleman av gammalt snitt var han i allra högsta grad med sin tid.
    De högkvalitativa personliga egenskaper som nu har lyfts fram gjorde
honom också särdeles lämpad som jurist och domare. Det är förvisso en nödvändig egenskap för en sådan att väl behärska det rent juridiska hantverket. Men det båtar föga om man inte också kan sätta in de juridiska tillämpningarna i ett större sammanhang. Och det kunde verkligen Trygve. Hans överblick över såväl stort som smått innebar att hans juridiska kunnande verkligen kom till en ändamålsenlig användning. Trygve hade dessutom en eminent förmåga att klart och koncist kunna klargöra även komplicerade sammanhang — och det såväl i tal som i skrift.
    Trygve inledde, efter tingstjänstgöring, sin domarkarriär som fiskal i
Svea hovrätt. Därifrån gick han vidare till Justitiedepartementet där han så småningom blev departementsråd och chef för den enhet som svarade för lagstiftning inom, i vid bemärkelse, processrättens område. Tämligen ung utsågs han fr.o.m. den 1 januari 1979 till hovrättslagman i Hovrätten över Skåne och Blekinge där han kom att verka i nära tjugo års tid fram till sin pensionering 1998. Men vid sidan av lagmansarbetet i hovrätten anlitades Trygve upprepat som utredare för sin gamla arbetsgivare. Under perioden i lagstiftarens tjänst kom han att inta centrala positioner som sekreterare i köplagsutredningen, med särskilt ansvar för konsumentköplagsförslaget (SOU 1972:28), sakkunnig i Rättegångsutredningen (”huvudbetänkande” SOU 1982:25-26), ordförande i Konkurslagskommittén (SOU 1983:24) och särskild utredare i Insolvensutredningen (SOU 1990:74 och 1992:113) samt Konkurstillsynsutredningen (SOU 2000:62). Han var också i allra högsta grad delaktig i arbetet med att bereda 1986 års förvaltningslag. Han var med andra ord involverad i flera stora och viktiga reformprojekt.
    Trygves insats i Köplagskommittén ledde till att vi fick den första
konsumentköplagen, ett mycket viktigt inslag i 1970-talets många reformer på det konsumenträttsliga området. Den förvaltningslag vi fick 1986 innebar en rejäl kvalitetsförbättring och statushöjning av den svenska förvaltningsprocessen. Rättegångsutredningens mångåriga arbete med att reformera rättegångsbalken är sedan lång tid ett legendariskt lagstiftningsprojekt. Som särskild utredare bidrog han högst påtagligt till att införa två nya rättsliga institut — skuldsanering och företagsrekonstruktion — i svensk rätt. De mycket kreativa och radikala förslagen som

850 Notiser SvJT 2021 han presenterade om ny konkurstillsyn i SOU 2000:62 ledde inte till någon lagstiftning. Förslagen var nog helt enkelt för radikala och lite för mycket före sin tid för att kunna anammas av den inte sällan räddhågsna svenska lagstiftaren. Men det kan också sägas vara signifikant för Trygve att den sista större utredning han ledde, vid nära 70 års ålder, var för framsynt. Med full respekt för gångna tiders lösningar hade han en osviklig förmåga att se, inte bara aktuella, utan även framtida behov av ändamålsenliga regleringar på juridiskt intrikata områden. Att Lunds universitet kom att utse honom till juris hedersdoktor år 1998, samma år som han gick i pension från sin lagmanstjänst, var därför ingen överraskning.
    Vi som fått en närmare kontakt med Trygve i såväl domstols- som
utredningssammanhang är djupt tacksamma över att ha fått ta del av Trygves visdom och hans omsorger. Det senare gällde inte enbart resultatet av arbetet utan i lika hög grad oss som medarbetare.
    I ett sammanhang som detta är det avslutningsvis oundvikligt att
framhålla Trygve som äkta hälft till sin högt älskade hustru, Marica. De var verkligen ett par. Ett par som hölls ihop av ett kärlekskitt och en intressegemenskap som inte gick att ta miste på. När Marica gick bort för något år sedan var det naturligtvis ett hårt slag för Trygve. Men trots det var Trygve in i det sista den belevade och nyfikna gentleman som vi har haft förmånen att få lära känna. Det går inte att komma ifrån att världen är aningen fattigare nu.

Ylva Norling Jönsson, Ralf G Larsson och Mikael Mellqvist