Nackdelarna med att använda utbytbara vaga begrepp

Termerna förutsättning, förväntan, tillit, förnuftsmässighet och rimlighet

 

 

Av professor LARS HEUMAN

De fem termer som undersöks i uppsatsen är vaga och skapar en otillräcklig vägledning vid rättstillämpning och prejudikattolkning. Inget är vunnet med att ersätta ett av de vaga begreppen med ett annat lika vagt begrepp. Om ett vagt begrepp kan brytas ned i olika mera konkreta beståndsdelar eller argument ökar förutsebarheten vid rättstillämpningen. Det saknas klart belägg för att vaga begreppsuppbyggda rekvisit blir tydliga och bestämda genom de övriga rekvisiten i en regel.

 

1 Inledning
Behöver lagstiftaren och prejudikatinstanserna ibland använda vaga begrepp för att kunna uppnå sina målsättningar? Eller måste alla användbara begrepp vara bestämda och tydliga? Om rättstillämpningen ska vara elastisk uppkommer fråga om vaga begrepp ska styra rättstilllämpningen.1 Dessa frågor kräver att man anger vad som menas med vag. Termen betyder oklar, obestämd, diffus och löslig. Vaghet som består i en otillräcklig avgränsningskapacitet är något som domstolarna söker undvika i sin rättstillämpning.2 Wittgenstein säger att en obestämd mening egentligen vore ingen mening alls och att en oskarp avgränsning egentligen är ingen avgränsning. Han utgår från uttalandet att jag säger att jag låst in mannen ordentligt i rummet — bara en dörr har lämnats öppen; då har jag inte låst in honom alls.3 Det kan hävdas att en regel med ett vagt rekvisit inte skapar en fullständig obestämdhet med en oavgränsad rättstillämpning, när regeln innehåller andra bestämda rekvisit med avgränsningskapacitet.
    Förekomsten av goda domskäl utgör ett av det viktigaste inslagen i en rättskipning som ska uppfylla högt ställda kvalitetskrav.4 Prejudikatinstansernas domsmotiveringar redovisar ofta skäl som talar för och emot en viss rättsgrundsats eller en viss lagtolkning. Därefter följer en avvägning av skälen (argumenten). Argumentövervikten bestäms av antalet argument som talar för och emot en lösning och hur tungt varje

 

1 ”Servitutet och grindarna” NJA 2018 s. 200 p. 17. 2 Heuman Metoder för rättstillämpning och lagtolkning, Jure 2018, s. 305, 312 och 358. 3 Wittgenstein, Filosofiska undersökningar, Thales 2020, p. 99. 4 På vissa områden kan lagstiftaren av olika anledningar ha förordat en summarisk rättstillämpning.

argument väger. Det krävs att man kan ange varför ett argument talar för eller emot en viss lösning på ett rättsligt problem och om ett argument talar både för och emot en viss lösning. Argument som är irrelevanta får inte tillskrivas betydelse. Vidare gäller att ett argument inte får räknas två gånger.5 Dubbelberäkning kan betraktas som en sådan osaklighet som strider mot regeln i RF 1:9.
    Många rättsliga begrepp har en särskild juridisk bakgrund och de har kommit till efter lagstiftning eller rättsvetenskapliga undersökningar. De ord som används för att beckna begreppen förekommer inte i vardagsspråket.6 Som exempel kan nämnas begreppen culpa, acceptfrist och legalitetsprincipen. Andra rättsliga begrepp beskrivs med ord som har förekommit inom vardagsspråket sedan lång tid. Här knyter sig intresset till ett antal mycket vaga termer med en stor räckvidd. De utmärks av att de ter sig som likabetydande och utbytbara så länge de inte preciseras och en klar skillnad görs mellan underliggande preciseringar som faller under det överordnade vaga begreppet.7 Om man definierar en sådan vag term genom hänvisning till en annan lika vag term är inte mycket vunnet. Den oklarhet som följer av en terms vaghet undanröjs inte genom en hänvisning till andra termer som är lika vaga.
    Termernas vaghet kan ses som en stor nackdel eftersom förutsebarheten vid domstolarnas rättstillämpning går förlorad. Vaghet kan också ses som en fördel om man anser att domstolar som tolkar lagregler och avtalsvillkor ska ha en viss frihet att göra tolkningar som kan uppfattas som oförenliga på ett principiellt plan. Man kan anse att en tolkning ska ha sin tyngdpunkt i de målspecifika förhållandena eftersom det ger domstolarna möjlighet att avgöra en typ av rättsfrågor på ett principiellt disparat sätt. Den rättsutveckling vid prejudikatinstanserna som innebär en strävan att utarbeta generella rättsgrundsatser talar emot en användning av kautschukbegrepp som medger att en och samma rättsfråga löses på olika sätt i skilda domar. Vid lagtolkning har denna uppfattning om de generella rättsgrundsatserna ett gott stöd men det är inte givet att avtalstolkningen alltid ska domineras av ett principiellt tänkande.
    Det förekommer att ett domslut motiveras med en tautologi som rymmer två argumentbeteckningar som utgör synonymer. Domskälen kan verka övertygande när två skäl motiverar domslutet. Rätteligen rör det sig emellertid om ett enda argument. Som exempel kan nämnas att det anges i en dom att en tolkning bör godtas därför att den är tydlig och klar. Häri ligger endast ett skäl.8

 

5 Heuman, Metoder för rättstillämpning och lagtolkning, s. 172 ff. Se även HD:s uttalande om att en och samma omständighet får alltför stor påverkan genom att den beaktas i flera led av bedömningen. NJA 2020 s. 703 p. 23. 6 Se om skillnaden mellan begrepp och term, Unnersjö, Regress, Jure 2021, s. 34 ff. och 53 ff. 7 Här avses sålunda inte vad som becknas som identitet. 8 Se om begreppet ”null and void” van den Berg, The New York Convention of 1958,

 

Ibland kan två abstrakta termer vara överlappande (partiellt täckande) och ha väsentligen samma funktioner. Det är tveksamt om häri ligger två argument. Som exempel kan nämnas att en viss lösning betecknas som tydlig och enkel. I enkelheten kan ligga något mer än blotta tydligheten.9 Två termer som är helt eller i något avseende utbytbara (exchangeable) behöver inte vara synonymer.10 En term kan ha förmålsbetydelse men också användbarhetsbetydelse (en operationell eller funktionell betydelse). Två termers föremålsbetydelse kan vara helt olika men användbarheten kan var densamma.11 Ser man endast till användbarheten kan termerna vara utbytbara. En sked och en gaffel är två helt olika föremål. De kan båda användas när man äter vissa maträtter. Funktionaliteten är då densamma. Gaffeln är inte användbar för att äta soppa och den kan då inte ersätta en sked. Ibland säger man att ett begrepp tillhandahåller ett verktyg för problemlösning.12 Då skjuts ett funktionellt användningssätt i förgrunden. Många ord som vid första påseende ter sig som föremålsbeskrivande indikerar också användbarhet, t.ex. hammare (sammanfoga genom spikning), tröja (värma) och gröt (mätta).
    Ett abstrakt juridiskt begrepp kan ges flera olika preciserade och avvikande betydelser. Det är då viktigt att man anger på vad sätt och i vilken utsträckning de olika betydelserna kan verka operationellt som argument. Saknar en av de preciserade betydelserna relevans för hur en rättsfråga ska lösas utgör den innebörden inte något argument och begreppets innebörd i detta avseende får inte tilläggas betydelse som argument. Detta gäller oberoende av om denna preciserade innebörd redovisas öppet som ett tolkningsalternativ eller förblir dold av det överordnade vaga begreppet. Framställningen återkommer till denna fråga i avsnitt 6 vid behandlingen av begreppet ”rimlig”.
    HD använder termerna förutsättning, förväntan, befogad tillit, rimlighet och förnuftsmässighet utan att förklara hur begreppen förhåller sig till varandra vid tolkning av lag och avtal. Begreppen är i stor eller begränsad utsträckning överlappande. Den normalspråkliga vaga betydelsen har gjort det möjligt att ge termerna en rättslig men vag betydelse utan att man behövt göra våld på språket. Rättsutvecklingen kan emellertid ha lett till att dessa termer kommit att tillskrivas en något varierande och löslig betydelse. Det är fullt möjligt att de i ett senare skede av rättsutveckling fått en något mer bestämd innebörd.
    Man kan fråga sig om det spelar någon roll om den ena eller den andra utbytbara termen används. Svaret på tolkningsfrågorna är då ofta

 

Kluwer 1981, s. 155 f. 9 Heuman, Metoder för rättstillämpning och lagtolkning, s. 345 ff. 10 Jfr Føllesdal, Walløe och Elster, Argumentationsteori, språk och Vetenskapsfilosofi, Thales 2009, s. 252. 11 Se härtill Wittgenstein, Filosofiska undersökningar, s. 41. Se om egenskapsbetydelse och användningsbetydelse NJA 2020 s. 786 p. 21. 12 Se om ”verktyg” Heuman, JT 2020–21 s. 56 ff. och Unnersjö, a.a. s. 20.

 

inte beroende av om den ena eller den andra termen används som skäl för att godta eller förkastas en lösning.
    Ett stort problem med dessa vaga abstrakta och utbytbara termer är att de har vidsträckt denotation och konnotation (räckvidd och innehåll).13 Det finns ett stort behov av att sönderdela dem och arbeta med andra konkreta underbegrepp för att kunna förbättra förutsägbarheten vid rättstillämpningen. Prejudikaten visar att många av de utbytbara termerna ger uttryck för krav på rättsekonomiska överväganden, krav på funktionalitet, krav på tydlighet, krav på intresseavvägningar. I denna uppsats ska undersökas i vad mån HD tillägger termerna en sådan betydelse att de blir utbytbara och om prejudikatens vägledningskapacitet då försvagas. Vidare ska det utredas om termerna i praxis preciserats genom underargument.

 

2 Generellt verksamma argument av betydelse för tolkningen av lag och avtal
När man ska fastställa den närmare innebörden av lagregler och avtalsklausuler finns det skäl att fästa stor vikt vid sådana argument som är av betydelse för den specifika regleringen. Det kan röra sig om de särskilda syften som en reglering är avsedd att ha. Det finns också generellt verkande argument som har relevans vid tolkning av ett stort antal regler och avtalsvillkor med ett varierande språkligt innehåll.14 I juridiskt språkbruk används termer som kan tyckas vara olikbetydande, men som vid närmare analys kan visa sig ha väsentligen samma innebörd. Som exempel kan nämnas orden rimlig, naturlig, skälig, välavvägd och förnuftig. Många av dessa ord har två något varierande grundbetydelser, nämligen en sannolikhetsmässig betydelse och en godtagande betydelse. Det sannolikhetskrav som ligger i ett sådant ord kan uttryckas så att något ska vara möjligt, troligt, antagligt eller tänkbart. Godtagandebetydelsen kan beskrivas så att något är skäligt, rimligt, befogat, rättvist eller välavvägt. Det är möjligt att en term kan ha både sannolikhetsmässig betydelse och godtagandebetydelse. Vidare kan det tänkas att dessa båda huvudbetydelser varierar något när lagstiftaren eller HD väljer en term. Som exempel kan nämnas att godtagandebetydelsen skiljer sig åt beroende på om något betecknas som skäligt, rättvist eller välavvägt. Om HD gång efter annan använder en vag term utan att ange om den har något olika innehåll i de skilda fallen kan det krävas att det utförs preciserande analyser i den rättsvetenskapliga litteraturen.

 

13 Westberg talar om vaghetens inneboende potential som har sin grund i att reglerna ger utrymme för olika tolkningar och bedömningar av vad som främjar den ena eller den andra tolkningen. Westberg, Det provisoriska rättsskyddet i tvistemål, Bok 1, Juristförlaget i Lund 2004, s. 41. Vaghetens potential ligger härmed i problemskapandet, inte i att bestämda svar kan ges på rättsliga frågor. 14 Se om sådana standardargument Heuman, Metoder för rättstillämpning och lagtolkning, s. 315 ff.

 

HD refererar ibland till en parts förutsättningar och förväntningar och i andra fall till vad som är förnuftigt och rimligt. Det rör sig om två argumentpar där de två sammanparade argumenten kan kopplas ihop trots att de inte har alldeles samma betydelse. Man kan fråga sig om två sådana sammanparade argument kan bli utslagsgivande vid tolkning. För en sådan långtgående rättsverkan krävs kanske att det inte finns regelspecifika argument som lämnar någon ledning.15 I denna uppfattning ligger en hierarkisk prövningsordning. Först sedan det klarlagts att det saknas andra specifika och relevanta argument än de fyra nämnda skulle de kunna få betydelse för bedömningen av en tolkningsfråga. Som exempel kan nämnas att förnuftsmässiga och rimlighetsgrundade bedömningar skulle kunna vara bestämmande vid tolkningen om lagtexten eller motivens ändamålsskäl inte lämnar någon ledning i frågan om den ena eller den andra tolkningen bör godtas.16 Ett stort begreppsmässigt problem ligger i att de vaga argumenten kan vara motiveringsdöljande. HD fäster avseende vid att något är rimligt eller förnuftigt utan att det motiveras. Ibland framgår det av prejudikat att vissa underargument utgör förklaringen till att en viss lösning ansetts rimlig eller förnuftig. I denna uppsats ska bl.a. undersökas om det går att finna olika underargument som på ett mera specifikt och övertygande sätt motiverar HD:s rimlighetsbedömningar eller förnuftsmässiga bedömningar. Ibland kan en parts faktiska och konkreta förväntningar eller förutsättningar tillmätas betydelse. Möjligen kan de mer djupt liggande skälen för dessa båda arguments relevans utvinnas just ur den konkreta beskrivningen av en parts förväntningar eller förutsättningar. I andra fall beaktar HD abstrakta förutsättningar och förväntningar utan att dessa övervägts av parterna i det konkreta fallet. Man talar här om typförutsättningar och typiserade förväntningar. För att dessa ska ges relevans tilläggs ofta ett rekvisit. Förutsättningen eller förväntningen ska vara befogad; man måste sålunda skilja mellan de som är befogade och de som är obefogade. Olika skäl kan tala för eller emot att konkreta eller typiserade partsantaganden varit befogade. Dessa underliggande skäl kan tillsammans utgöra en mera övertygande och klargörande motivering för en viss tolkning än ett blankt påstående att en förutsättning är befogad.17 Man kan fråga sig om de vaga argumenten kan ha samma betydelse vid lagtolkning och avtalstolkning. Om hänsyn tas t.ex. till förnuftsmässiga överväganden vid avtalstolkning kan man tycka att ett typarguments betydelse skulle variera från fall till fall beroende på avtalsparternas kunskaper, utbildning, begåvning osv. Denna tolkningssvårighet faller

 

15 Se härtill NJA 2014 s. 272 p. 22. 16 Se härtill HD:s uttalande i NJA 2014 s. 960 ”Det Andra Bolaget” p. 23 om att ytterst och sist ska göras en mera övergripande rimlighetsbedömning, som undantagsvis kan innebära att en avtalslucka fylls ut med en till det specifika avtalet anpassad regel. Det kan tilläggas att ordet undantagsvis skulle kunna innebära att rimlighetsargumentet sällan ska tillmätas avgörande betydelse vilket innebär att argumentet får sådan betydelse endast då det har en större tyngd i ett enskilt fall. 17 Se om kravet på konkretion NJA 2020 s. 750 p. 10.

bort om argumenten inte beaktas i konkret form såsom det verkar i ett särskilt fall. Argumenten kan i stället bedömas såsom de verkar i en generell och abstrakt form. Argumenten innebär att hänsyn ska tas till vad som i allmänhet är förnuftigt. Argumenten blir av abstrakt art och man behöver inte utreda vilka förnuftsmässiga överväganden en avtalspart gjort eller bort göra i det enskilda fallet. I abstrakt form kan förnuftsargumentet vara verksamt och betydelsefullt på samma sätt vid lagtolkning och avtalstolkning. Det kan med fog hävdas att alla avtalstolkningsuppfattningar och lagtolkningsuppfattningar ska vara förnuftiga för att de ska godtas. Man bör förkasta uppfattningar när de är oförnuftiga, irrationella och dumma. Det anförda betyder att förnuftsargumentet inte får betydelse vid avtalstolkning, utan vid vad som becknas som utfyllnad. Även om argumentet i sig inte är en dispositiv regel kan en domstol använda det för att skapa en dispositiv regel. När avtalsinnehållet ska bestämmas på detta sätt genom utfyllnad kommer förnuftsargumentet inte bli en regel, utan en grund för den regel som skapas av en domstol.
    Det abstrakta förnuftsargumentet företer likheter med den kritiserade rättsfiguren bonus pater familias.18 Denna rättsfigur har inom skadeståndsrätten använts vid culpabedömningar. Hellner och Radetzki har uttalat att endast en begränsad del av culpabedömningen sker genom en jämförelse med sedvanan, dvs. den aktsamhet som allmänt iakttas. Här förs sedvanan in som ett underliggande tolkningsbegrepp. En sådan vana behöver inte bestå enbart i att man fastställer vad som faktiska varit vanligt i förfluten tid. Sedvanan kan i viss mån även skapas av domstolar och då med ledning av vad som ter sig som ett förnuftigt handlande.19 Hellner och Radetzki har tillagt att domstolarna är hänvisade till en skönsmässig bedömning när det saknas vägledning i författning, prejudikat och sedvana.20 Det innebär att culpabedömningen med ledning av konstruktionen bonus pater familias endast blir en löslig hänvisning till vad som är rimligt vid en skönsmässig bedömning.
    Culpabedömningar i skadeståndsmål är något annat än tolkning av avtal och lag med ledning av förnufts- och rimlighetsargument.21 Det finns emellertid flera beröringspunkter. En av dem innebär att det abstrakt förnuftiga inte behöver bevisas av en part utan ligger inom ramen för den rättsliga prövning en domstol ska göra enligt principen jura novit curia. Man kan tycka att en förnuftsmässig bedömning inte kan översättas till en skönsmässig bedömning med den motiveringen att den skönsmässiga

 

18 Se härtill om Perlemans kritiserade uppfattning om ”the universal audience” Alexy, A Theory of Legal Argumentation, Oxford University Press 2011, s. 160 ff. 19 NJA 1996 s. 712 (sedvanebildning). 20 Hellner och Radetzki, Skadeståndsrätt, Elfte upplagan, Norstedts juridik 2021, s. 126 f. 21 Oaktsamhet, ovarsamhet, vårdslöshet och försummelse utgör culpa. Här ska inte utredas om termerna är likabetydande och utbytbara. Asp, Ulväng och Jareborg, Kriminalrättens grunder, Andra upplagan, Iustus förlag 2013, s. 138. (Försummelse betecknar underlåtenhet.)

 

bedömningen ger uttryck för vad som följer av ett tungt vägande förnuftsargument. Sedan Hellner och Radetzki berört skönsmässigheten uttalas att det inte kan sammanfattas i någon enkel formel hur domstolarna bör handla utan måste utredas genom en detaljerad analys.22 Detta innebär att också förnuftsargumentet kan ges ett närmare innehåll först efter en fördjupad och detaljerad analys där det klarläggs vilka olika moment som kan ingå i en bedömning av vad som är förnuftigt. Därmed blir det abstrakta förnuftsargumentet ett onödigt mellanbegrepp.

 

3 Rättsföljdsregler, rekvisit, argument och argumentregler
Många lagregler är uppbyggda så att det anges en rättsföljd som ska inträda om ett eller flera rekvisit är uppfyllda. Ett argument definieras som ett skäl som talar för eller emot en viss lösning eller tolkning. I ett enda skriftligt beskrivet argument kan ligga en förutsättning för att en rättsföljd bör inträda. Emellertid är i allmänhet flera argument av relevans. Det kan t.ex. finnas flera pro- och contra-argument eller tre pro-argument och ett kontra-argument som var för sig talar för eller emot en viss tolkning av ett rekvisit. Rekvisit och argument är olika saker. Vid tolkningen av en och samma lagregel kan abstrakt och generellt uttryckt argument tillmätas varierande betydelse i olika konkreta fall. Det innebär att typargumentens relevans (vikt) varierar. Det kan kräva en motivering. Sedan argumentens vikt bestämts på ett abstrakt sätt eller med tanke på ett konkret fall ska det ske en avvägning av argument som talar för och emot en påstådd tolkning. Man bör då godta den tolkning som har det argumentmässigt starkaste stödet. Det finns lagregler som anger vilka argument som ska beaktas vid en viss bedömning. De kan tolkas så att de angivna argumenten ska tillmätas stor eller särskild betydelse under det att icke omnämnda argument ska tillläggas en mindre betydelse. När endast ett av flera relevanta argument beskrivs kan detta enda argument inte utgöra en tillämpbar regel, eftersom det inte lämnas någon redogörelse för samtliga relevanta argument. Argumentbeskrivningen är sålunda ofullständig. När en preciserande rättsgrundsats ska anges efter tolkning av en lagregel kan rättsgrundsatsen formuleras och preciseras först sedan samtliga relevanta argument angetts och avvägts. En lagregel kan vara så uppbyggd att det anges att endast några viktiga argument ska beaktas vid rättstillämpningen inom ett visst rättsområde. Som exempel kan nämnas regeln i lagen om skiljeförfarande som säger att skiljemän ska handlägga tvisten opartiskt, ändamålsenligt och snabbt.23 Regeln får uppfattas så att skiljemännen och klanderdomstolar ska bedöma olika typer av handläggningsfrågor med ledning av de tre nämnda målsättningarna. Man kan fråga sig vilken betydelse som

 

22 Hellner och Radetzki, Skadeståndsrätt, s. 127. 23 Se lagen om skiljeförfarande 21 §.

ska tillmätas icke omnämnda argument. Är det verkligen möjligt att göra ett motsatsslut, t.ex. så att rättssäkerhetssträvanden ska frånkännas betydelse eller i vart fall tilläggas ringa vikt? Eller ska rättssäkerheten i allmänhet stå tillbaka inför kraven på t.ex. snabbhet? I artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (FEU) anges ”värdena” som unionen ska bygga på. Man kan uppfatta dessa uppräknade värden som argument som kan ha tolkningsbetydelse. Värdena utmärks emellertid av en så hög abstraktionsgrad att man kan ifrågasätta om de verkligen kan utnyttjas som tolkningsredskap.24 HD:s rättsgrundsatser och antagna lagtolkningar kan någon gång innefatta en uppräkning av argument (argumentprejudikat.) Prejudikatens vägledningskapacitet stärks i fall då det anges om de olika argumenten är pro- eller kontraargument och om något argument kan fylla båda dessa funktioner i något varierande fall. Vidare underlättas rättstillämpningen för framtiden om HD kan rangordna argumenten och ange om något argument väger tungt.25

4 Onödiga mellanbegrepp och goda funktionellt underliggande begrepp
Mellanbegrepp beskrivs ofta så att vissa alternativa rättsfakta ger upphov till en viss rättighet som i sin tur utgör grunden för skilda rättsföljder. Som exempel kan nämnas begreppet äganderätt.26 Mellanbegrepp kan fylla en pedagogisk funktion och de kan rent språkligt förenkla rättsliga diskussioner genom att alla rättsfakta och rättsföljder inte behöver upprepas gång efter annan. Ett mellanbegrepp kan emellertid medföra problem när de olika rättsföljderna visar att ett mellanbegrepp används för helt olika syften. Ändamålstolkningar kan då visa att begreppet har eller bör ha olika innehåll och räckvidd i de skilda rättsföljdsituationerna.27 Man ka tänka sig att begreppsinnehållet varierar på sådant sätt att man bör införa skilda begrepp för de olika situationer som omfattas av begreppet. Det finns inte någon regel som anger att rimlighet är ett generellt verkande rättsfaktum som ger upphov till bestämda rättsföljder. Rimlighet är ett argument som tillsammans med andra begreppsförankrade förhållanden kan ha en varierande betydelse för uppkomsten av förpliktelser och rättigheter av olika art. Rimlighet är en term men många svårfångade betydelser.
    Argument utgör ett begrepp. Ett argument kan vara abstrakt eller konkret och det kan vara rättskällebelagt och vara värderingsbaserat. Ett argument kan beskrivas på ett sakligt eller lösligt sätt eller med

 

24 Lebeck, JFT 2021 s. 506 ff. 25 Heuman, Metoder för rättstillämpningen och lagtolkning, s. 96. 26 Strömholm, Lyles och Valguarnera, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, Sjätte upplagan, Norstedts juridik 2020, s. 297 och Lindahl, Juridiska grundbegrepp, Studentlitteratur 2019, s. 301 ff. 27 NJA 2012 s. 1021 p. 11 och 12.

 

utförlighet och precision.28 Ett enda ord som betecknar ett mellanargument kan sammanfatta ett flertal olika underargument utan att detta framgår av argumentet.
    Underargument kan vid tolkning av ett överordnat begrepp verka i helt olika riktningar, t.ex. så att de lämnar stöd för en starkt restriktiv eller extensiv tolkning. Det kan tänkas att ett överordnat mellanargument i vissa typsituationer stöds eller försvagas av något underargument. I andra situationer kan detta underargument sakna relevans samtidigt som andra underargument kan tillkomma och få betydelse för det överordnade argumentets vikt. Dessa underargument kan på ett bättre och klarare sätt beskriva den begränsade betydelse som det abstrakta mellanargumentet har. Används ett mellanargument vid tolkning när endast få underbegrepp har en svag relevans kan mellanargumentet verka vilseledande. Man kan fråga sig om de överordnade förnufts- och rimlighetsargumenten bör brytas ned i olika beståndsdelar och om avsaknaden av en sådan analys kan utgöra en väsentlig begreppsrättslig brist.

 

5 Förutsättning, förväntan och befogad tillit
5.1 Inledning
När en tvist om avtalstolkning eller lagtolkning uppstått kan ena parten hävda att tolkningen måste ske med hänsyn till de förutsättningar denne utgått från eller de förväntningar som denne haft. Man kan fråga sig om de båda begreppen har väsentligen samma betydelse eller om de båda begreppens betydelse skiljer sig något på olika punkter. De båda termerna har en betydelse som ligger nära vad som läggs in i begreppet befogad tillit. Detta begrepp har i sin tur en betydelse som ligger nära innebörden av begreppet typförutsättning. Begreppen befogad tillit och typförutsättning kan läggas till grund för att skapa generella rättsgrundsatser. Inom avtalstolkningsläran talar man här om utfyllnad. Rättsbildning som styrs av typförutsättningar är något annat än sådan avtalstolkning och lagtolkning som bygger på en parts faktiska tillit och faktiska förutsättningar. Det kan krävas att de bevisas till skillnad från vad som gäller för typförutsättningar och abstrakt uttryckt tillit.

 

5.2 Förutsättning
Med förutsättning avses inom tolkningsläran ett partsantagande som är varaktigt eller föränderligt och som vid avtalstillfället eller därefter visar sig vara korrekt eller felaktigt.29 Med denna vidsträckta definition består svårigheten att avgöra vilka förutsättningar som kan tilläggas tolkningsbetydelse.
    Varje partsantagande kan knappast vara en förutsättning. Om en part själv orsakat att hans förutsättning slagit fel kan förutsättningen i regel

 

28 Heuman, Metoder för rättstillämpning och lagtolkning, s. 233 ff. 29 NJA 1966 s. 555.

 

inte tillerkännas relevans.30 En parts påstådda förutsättning kan inte anses som en juridiskt relevant förutsättning om parten själv anser att klart övervägande sannolikhet talar emot hans antagande. Då utgör antagandets motsats snarast en förutsättning. Partens osannolika antagande bör då kunna uppfattas som en möjlighet och en risk som motsägs av andra möjligheter. Detsamma gäller nog om parten bedömer sitt antagande som mycket sannolikt men rätten kommer fram till att det är högst osannolikt. Om en part felaktigt på grund av en lättjefull culpös bedömning hyst en viss förutsättning kan en domstol anse att denna inte är en relevant förutsättning som kan läggas till grund för tolkningen av lag eller avtal. Ett ansvar som bygger på riskfördelning är något annat än ett ansvar som bygger på en köpares befogade förutsättningar.31 Det har hävdats att en förutsättning inte behöver vara ett antagande utan kan vara något en part är omedveten om.32 En förutsättning kan bygga på att en förändring ska utebli eller ska inträffa.33 Häri ligger att en prognosbedömning ryms inom förutsättningsbegreppet. Som sagts kan det dock inte röra sig om en förutsättning om en part eller en domstol gjort bedömningen att klart övervägande sannolikhet talar för att prognosen inte ska gå i uppfyllelse.
    Vid avtalstolkning har det ofta betydelse om motparten insett, bort inse eller saknat möjlighet att inse motpartens antagande. Termen partsförutsättning lämnar inte svar på frågan om motpartens insikt har betydelse för partsförutsättningens tolkningsrelevans. Andra termer såsom motpartens ”befogade tillit” och ”goda tro” anger att förekomsten av motpartsinsikt kan utgöra ett krav för att en partsförutsättning ska ha tolkningsrelevans. Om en part utgått från en felaktig förutsättning på grund av oaktsamt handlande kan den knappast tillmätas någon vikt.34 En förutsättning kan enligt Adlercreutz och Gorton vara ett tolkningsdatum eller ett rättsfaktum.35 Enligt de båda författarna kan det dock vara svårt att skilja mellan förutsättningar och underförstådda villkor.36 Om underförstådda avtal och avtalsvillkor baseras på ena partens realhandlande kanske handlandet inte kan uppfattas som en partsförutsättning.37 Det föreligger då en begreppslig olikhet mellan å ena sidan underförstådda (konkludenta) avtalsvillkor och en partsförutsättning.
    Man skiljer mellan å ena sidan faktiska förutsättningar som en part utgått från och å andra sidan typförutsättningar. Typförutsättningar fungerar som utfyllande regler som är grundade på en allmän uppfattning eller fast bruk. Vid ett avtals ingående har en part då skäl att förutsätta något

 

30 Lehrberg, Borgen, Norstedts juridik 1994, s. 26. 31 NJA 2015 s. 110 p. 18. 32 Lehrberg, Avtalstolkning, Sjunde upplagan, Iusté 2016, s. 271. 33 Lehrberg, a.a. s. 271. 34 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, Sjätte upplagan, Juristförlaget i Lund 2010, s. 134 ff. 35 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 147. 36 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 147. Se om synbarhetens betydelse Heuman, JT 2018–19 s. 518 ff. och 757 ff. 37 Jfr Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 52.

 

även om han inte gjort det i det särskilda fallet.38 Det betyder att parten inte behöver bevisa att han faktiskt gjort ett antagande. Genom en utfyllande rättsregel tillför typförutsättningen avtalet tolkningsdata som kan bestämma avtalets innehåll. Det rör sig om rättsliga bedömningar där en domstol ska beakta principen jura novit curia.
    Vid tillämpning av regeln i köplagen 17 § 3 st. om felansvar avses med förutsättning inte bara en parts faktiska förutsättningar vid köptillfället utan också en typförutsättning. Med förutsättning avses enligt Ramberg och Herre också sådana förutsättningar som en köpare i allmänhet under motsvarande förhållanden kan antas ha.39 Vid avtalstolkning i allmänhet är det möjligt att envar parts förutsättningar kan vara av betydelse som tolkningsdata.40 Härmed är inte sagt att en partsförutsättning alltid får någon rättslig betydelse.41 Termen förutsättning kan ha olika innebörd beroende på den mera eller mindre ingripande rättsföljd som knyts till existensen av en potentiell förutsättning. Bortser man från rättsföljderna knutna till en förutsättning kan det finnas ett behov eller en möjlighet att definiera denna term genom att göra begreppsbegränsningar av generell art.
    Ett tidigare använt lagtextuttryck innebar att felbedömningen skulle ske med ledning av vad köparen haft anledning räkna med.42 Detta begrepp kan liksom förutsättningsbegreppet i vissa fall ha en ansvarsbegränsande verkan och felinskränkande betydelse när köparen måste ha räknat med att den sålda varan var av sämre kvalitet än normalt (jfr köp av varor i befintligt skick). Regeln i köplagen 17 § 3 st. om befogad förutsättning bygger snarast på ett mer utsträckt ansvar och en felutvidgande betydelse på sätt som ska utvecklas. En befogad förväntan kan enligt HD innefatta funktionsduglighet.43 Den kan enligt köplagen och äldre förarbeten till JB också bestå i att en vara inte ska vara sämre än som följer av normal standard.44 Enligt ett äldre prejudikat är en fastighet behäftad med ett fel om den avviker från rimlig standard på så sätt att felet är allvarligt och av fundamental

 

38 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 23. 39 Ramberg och Herre, Köplagen, Tredje upplagan, Norstedts Juridik 2019, s. 189. Det finns inte förarbetsstöd för denna uppfattning men lagtexten möjliggör en sådan tolkning. Prop. 1988/89:76 s. 227. Se även RH 2020 ref. 6. 40 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 147 ff. 41 Av "Låneavtalet med Svea Ekonomi" HD:s dom 9 december 2021 framgår av p. 40 att fullmaktsgivaren utgick från (förutsatte) att hans sambo inte skulle nyttja e-legitimationen. Det ansågs sakna betydelse, eftersom han överlämnat e-legitimationen till sin sambo utan att därefter utöva någon uppsikt över hur hon använde den. 42 NJA 1997 s. 290. 43 NJA 1997 s. 290, s. 298 f. 44 Köplagen 17 § 2 st. p. 1, Ramberg, Kontraktstyper, s. 41 f. samt prop. 1970:20 Del A s. 219. I propositionen påtalas att en regel, som knyter an till normal standard, i tillämpningen torde möta avsevärda svårigheter. Jfr NJA 1997 s. 290, s. 298 f. där ordet normalt inte hänför sig till normal standard, utan snarare till vad en köpare vanligtvis kan kräva. En köpare behöver i allmänhet inte godta en fastighet som avviker från normal standard.

 

betydelse och innefattar avsaknad av ”kärnegenskap”.45 Detta betyder inte att normalitetskravet har ersatts med ett rimlighetskrav: rimlig standard betyder i detta HD-fall avsaknad av allvarligt fel av fundamental betydelse. Normalitet kan stå endast för ett enda argument. Detta argument fick i ett fall stå tillbaka inför vad som följde av avtalets lydelse och syfte som talade för att en parts ersättningsskyldighet inte var begränsad till normala och sedvanliga kostnader.46 I en befogad förutsättning kan enligt ett HD-fall ligga ett lämplighetskrav även om avtalstexten inte säger något om funktionskraven.47 Olämplighet kan innebär en sådan risk som köparen inte förutsett och som gör varan felaktig.48 Här spelar det roll om risken avser en total förstörelse av den köpta egendomen eller endast en ringa begränsning av egendomens användbarhet. Det har självfallet betydelse om det råder en ringa eller betydande risk för att denna ska förverkligas och en skadlig effekt inträffa.49 Av det ovan sagda framgår att en förutsättning således kan relateras till åtminstone fyra olika kriterier, nämligen funktionalitet, normalitet, lämplighet och risk. En befogad förutsättning kan möjligen bestämmas med ledning av ett enda sådant begrepp som då fungerar som ett rättsfaktum. Det är emellertid tänkbart att de olika begreppen påvisar något olika typer av avtalsavvikelser. Begreppen verkar då som argument som talar för och emot förekomsten av en befogad förutsättning vars omfattning då bestäms efter en avvägning av argumenten.50 Förutsättningsbegreppet kan bestämmas med ledning av kända närliggande termer som med normalspråklig betydelse har en innebörd som avviker i någon mån från vad som i regel förstås med ordet förutsättning. Som exempel på sådana andra uttryck kan nämnas orden förväntan, förhoppning, antagande och beräkning. Dessa termer och begrepp indikerar att en prognosbedömning utgör ett betydelsemoment. En förväntan kan vara kortsiktig eller långsiktig.51 Därmed preciseras prognosbedömningen. När en persons förväntan följs av ett faktiskt händelseförlopp kan detta avvika från vad personen förväntat sig.52 Det faktiska skeende som följer efter en förväntan som gäckats eller uppfyllts i lägre eller högre grad utgör inte en förväntan. Det kan emellertid finnas en osaklig benägenhet att låta den faktiska bevisbara skeendet bestämma vad som tidigare varit en parts förväntan. Det står klart att en viss förväntan kan framstå som fullt befogad även om de efterföljande händelserna avvikit från partens förväntan. Att bestämma ett begrepps innebörd med ledning av andra närliggande begrepp är en högst osäker semantisk metod. Även om de närliggande begreppen har en bestämd betydelse till skillnad från det undersökta be-

 

45 NJA 1978 s. 307. Se även NJA 1989 s. 117 där det äldre fallet berörs. 46 NJA 1972 s. 1. 47 NJA 2015 s. 110 p. 20. Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 151. 48 NJA 2015 s. 110 p. 21 och 22. 49 Se härtill NJA 1989 s. 117. 50 Prop. 1970:20 Del A s. 219. 51 Kahneman, Tänka, snabbt och långsamt, Volante 2011, s. 272. 52 Wittgenstein, Filosofiska undersökningar, p. 442.

greppet (förutsättning) ger de närliggande begreppen inte besked om på vad sätt de avviker från det begrepp som ska bestämmas. Studiet av de närliggande begreppen har dock ett värde genom att de kan lämna uppslag om sådana möjliga betydelseskillnader som man inte skulle ha övervägt utan den genomförda analysen av de närliggande begreppen. En viktig uppgift kan således vara att analysera några närliggande begrepp och undersöka om de betyder samma sak som förutsättning, åtminstone i vissa situationer. Det är tänkbart att olika ord som används inom skilda områden kan betecknas som synonymer. Det är också möjligt att ord med snarlik betydelse kan lyfta fram och belysa vissa begränsade betydelseskillnader.
    När man ska bedöma om en förutsättning har rättslig betydelse bör det beaktas att rättsverkningarna är olika vid ogiltighet, hävning, prisavdrag och tolkning med inskränkande rättsverkningar.53 Ogiltighet är en genomgripande rättsföljd som gör ett avtal helt eller delvis overksamt under det att en förutsättning i ett tolkningsfall endast får en viss betydelse vid sidan av övriga tolkningsdata. Ibland kan dessa andra tolkningsdata vara avgörande när avtalsinnehållet ska bestämmas, men det kan tänkas att förutsättningen blir utslagsgivande i andra fall. Förutsättningens rättsverkan blir då att avtalet ges det innehåll som hävdats av den part som åberopat förutsättningen. Det är möjligt att denna rättsverkan kan ha mycket stor ekonomisk betydelse och att denna verkan kan vara lika ingripande som en ogiltighetsförklaring. När tolkningsverkningarna av en förutsättning är mindre ingripande för avtalsinnehållet bör det vara möjligt att uppställa mindre långtgående krav för att en förutsättning ska vara tolkningsrelevant än för att den ska göra ett avtal ogiltigt enligt förutsättningsläran. Tolkningsrelevans behöver sålunda inte kräva att ogiltighetslärans alla rekvisit är helt uppfyllda, t.ex. väsentlighetsrekvisitet.54 Däremot bör det kanske krävas att en parts förutsättning varit synbar för motparten. I enlighet med principen om den gemensamma partsviljans avgörande betydelse bör således en förutsättning få tolkningsrelevans när båda parter vid avtalsslutet varit medvetna om förutsättningen. Adlercreutz och Gorton har i sin bok om avtalstolkning definierat begreppet förutsättning utifrån ogiltighetsläran.55 Som sagts kan kritik riktas mot att bestämma begreppet förutsättning vid avtalstolkning med ledning av en ogiltighetsläras olika krav för att en felslagen förutsättning ska göra ett avtal overksamt. Med en förutsättning avser Adlercreutz och Gorton en parts antagande om visst för rättshandlingen betydelsefullt förhållande som, om antagandet är felaktigt, gör rättshandlingen ogynn-

 

53 Se härtill Lindskog, SvJT 1993 s. 109 f. med noterna 38 och 39. 54 Se om dessa Lehrberg, a.a. 272 ff. 55 Detta gäller även den uppfattning Lehrberg givit uttryck för i sin bok om avtalstolkning. Lehrberg, Avtalstolkning, Sjunde upplagan 2016, s. 272 ff. Lehrberg uttalar att en förutsättning kan vara ett antagande trots att förutsättningen inte är medveten. Lehrberg anser att omedvetna förutsättningar kan vara förutsättningar. Vad beträffar förutsättningars tolkningsrelevans se, s. 24 f. Se även Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 153.

sammare för honom än han räknat med. Denna definition tar således sikte på fall då förutsättningen slår fel och då detta leder till att rättshandlingen får mindre gynnsamma rättsverkningar för förutsättningsparten. Vid avtalstolkning bör det inte uppställas krav på att en förutsättning slagit fel. Vid avtalstolkning bör en varaktig oförändrad förutsättning kunna tillmäts betydelse. Däremot bör helt osannolika antaganden inte betecknas som tolkningsrelevanta förutsättningar. Med förutsättning avses enligt Adlercreutz och Gortons avtalstolkningslära förhållanden som förelegat innan avtalet ingicks och som ligger utanför avtalet. Det innebär enligt deras mening att förhållandets riktighet inte tagits in som villkor för avtalets giltighet.56 Vid avtalstolkning är det möjligt att ta hänsyn till att en förutsättning faller bort eller tillkommer efter det att avtalet ingåtts.57 En förutsättning utgör inte ett avtalstolkningsdatum då en avtalsparts naturaprestation är felaktig på grund av att parten byggt sin prestation på en felaktig förutsättning, t.ex. som en följd av otillräckliga undersökningar eller en slarvig läsning av de instruktioner som lämnats av motparten. I ett fall om utomobligatoriskt ansvar hade på begäran av en fastighetsägare en fastighetsvärdering utförts av en bolagsanställd person.58 Värderingsuppdraget var sålunda grundat på ett avtal. Fastighetsvärderingen var felaktig. Ett tredjemansbolag som förlitade sig på värderingsutlåtandet lämnade en kredit till ett av parten helägt bolag. Sedan kreditgivaren/tredjemansbolaget väckt talan mot värderingsbolaget konstaterade HD att utlåtandet byggt på en oriktig förutsättning att det inte förelåg några exploateringshinder. Kommunen hade emellertid genom ett beslut ställt sig negativ till att anta en stadsplan som skulle ha medgett exploatering. Den av HD fastslagna skadeståndsskyldigheten för värderaren i förhållande till tredjemansbolaget bygger på principen om den skadelidandes befogade tillit. Den felaktiga förutsättningen hänför sig till skadevållarens handlande och innefattar culpöst vilseledande. Här rör det sig inte om en förutsättnings betydelse som avtalstolkningsfaktum. I likhet med värderingsutlåtandet i skadeståndsfallet kan en säljares prestation vara felaktig då denne själv på grund av culpa byggt sin prestation på en felaktig förutsättning. Det är således inte fråga om att bestämma prestationens avvikelse och felaktighet med ledning av köparens förutsättningar.
    En förutsättning kan komma till explicit uttryck i ett kontraktsvillkor. Om en förutsättning inte nämns i avtalstexten är det möjligt att den kan tilläggas tolkningsmässig betydelse. Detta belyses av ett rättsfall som rör förutsättningsläran och dess ogiltighetspåföljd. Bland alla olika kontraktspåföljder intar ogiltighet med ömsesidig återbäringsskyldighet en särställning. Skälet till det är att ogiltighet till skillnad från olika former av kontraktuell ersättningsskyldighet får sakrättslig separations-

 

56 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 147. 57 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 100 ff. 58 "Kone" NJA 1987 s. 692.

rättsverkan då en avtalspart har gått i konkurs. Bryter en part mot ett kontraktsvillkor tyder det sakrättsliga fallet NJA 1996 s. 410 på att ogiltighetspåföljd inte inträder, utan i stället någon av de andra rättsföljder som anges i lag eller som följer uttryckligen eller tolkningsvis av avtalet (t.ex. rättsföljder såsom hävning, avhjälpande, prisavdrag och skadestånd).59 En förutsättning kan ligga på gränsen till ett kontraktsvillkor.60 Det får då avgöras genom avtalstolkning om förutsättningen är ett kontraktsvillkor. Är den det kan förutsättningen utgöra ett rättsfaktum och inte ett tolkningsdatum verksamt tillsammans med andra. Står det däremot klart att förutsättningen inte är ett kontraktsvillkor kan förutsättningen få betydelse vid tolkningen av kontraktsvillkor. Förutsättningsläran ställer krav på att en förutsättning ska vara väsentlig och synbar. Eftersom denna lära inte är tillämplig vid avtalstolkning saknas det belägg för att dessa båda krav ska uppställas för att en förutsättning ska kunna tilläggas betydelse vid avtalstolkning.
    I ett fall slog HD fast att en köpare haft rätt att utgå från att en uppgift i avtalets ingress var riktig. Orden ”utgå från” får uppfattas så att partens förutsättning utgjorde avtalsinnehåll.61 En parts objektivt oriktiga förutsättning kan inte utgöra avtalsinnehåll om motparten inte insett misstaget.62 Av ett HD-fall framgår att en förutsättningsförändring utgjorde en tillräcklig betingelse (rättsfaktum) för en rättsföljd. Förändringen betecknades således inte som ett tolkningsdatum eller ett argument. Förutsättningsförändringen skapade en ny förutsättning som var gemensam för de båda parterna. I detta fall hade de båda förändringarna sin grund i ett avtal mellan parterna. Rättsfallet ska behandlas närmare.63 Ett skiljeavtal innebär att en uppkommen tvist mellan parterna ska lösas av skiljemän. Sedan ett skiljeförfarande inletts meddelade parterna gemensamt vid en förhandling att de hade för avsikt att förlikas. Det innebär att nämnden skulle upphöra med den tvistelösning som utgjorde en rättsföljd av skiljeavtalet. Enligt HD förändrades förutsättningarna för skiljeförfarandet. HD ansåg att parterna genom sitt agerande visade att de båda verkade för en samförståndslösning utan att tvisten skulle behöva avgöras av skiljemän (avtal om vilandeförklaring). Härtill kan fogas kommentaren att därmed bortföll parternas och skiljemännens skyldigheter såsom de framgår av lagen om skiljeförfarande, t.ex. skyldigheten för svaranden att avge svaromål inom den frist som bestäms av nämnden. HD ansåg att i det uppkomna läget fanns det inte längre anledning för svaranden att ge in något svaromål.
    När käranden vid en fjärde förhandling begärde att tvisten skulle avgöras konstaterade HD att förutsättningarna förändrades på nytt. Fram till

 

59 HD:s dom ger klart besked om att förutsättningsläran kan ses som ett komplement till främst avtalstolkning och avtalslagens ogiltighetsgrunder. 60 Håstad, Festskrift till Anna Christensen, Juristförlaget i Lund 2000, s. 166. 61 NJA 1993 s. 436, s. 451. 62 NJA 1993 s. 436, s. 451. 63 NJA 2018 s. 291.

denna tidpunkt ansåg HD att svaranden haft anledning att utgå från (förutsätta) att tvisten inte skulle prövas i sak vid förhandlingen. Nämnden uttalade att svaranden haft tillräckligt med tid att förbereda sig och framhöll att bolaget inte hade lämnat in något svaromål. Genom skiljedom ålades svaranden att betala ett visst belopp. HD ansåg emellertid att nämnden i det uppkomna läget skulle ha gett svaranden skäligt rådrum med att slutligt förbereda sig i sakfrågan och åberopa bevisning. HD förklarade att skiljemännen åsidosatt en grundläggande rättssäkerhetsgaranti, vilket lett till att svaranden inte varit i stånd att utföra sin talan. HD ansåg att det förelåg hinder mot att erkänna och verkställa den utländska skiljedomen i Sverige.
    När den andra förutsättningsförändringen inträffade innebar det att det avtalade tvistelösningsförfarandet sattes i gång. Parternas och skiljemännens skyldigheter bestämdes då av reglerna i lagen om skiljeförfarande. Lagen innebar att nämnden först skulle bereda parterna tillfälle att utföra sin talan innan nämnden avgjorde tvisten genom dom. Till de båda förutsättningsförändringarna knöts direkt rättsverkningar, nämligen avtal om vilandeförklaring och återupptagande av handläggning på en parts begäran. Förutsättningarna verkade inte som argument.

 

5.3 Förväntan
Med förväntningar (i vidsträckt mening) kan avses att en part vid avtalsslutet hyst mer eller mindre starka och välgrundade förhoppningar om ett visst positivt utfall av avtalet. Det kan ibland röra sig om svagt underbyggda partsantaganden.64 Förväntningar som är osannolika bör i likhet med osannolika förutsättningar inte tillmätas någon tolkningsbetydelse. En förhoppning (dröm om) är inte detsamma som en förutsättning. Det är fullt möjligt att en part inte upplyst motparten om sina förväntningar, t.ex. därför att han inte velat avslöja att avtalet skulle ge honom sådana stora vinster att motparten skulle vilja ändra avtalsvillkoren till sin förmån. En sådan partsförväntan kan enligt NJA 2016 s. 39 knappast anses tolkningsrelevant. Av fallet framgår att en part inte kan förvänta sig att en motpart vid en förhandling lämnar helt sanningsenliga uppgifter i alla avseenden, t.ex. om sina egna avsikter. HD ansåg man helt enkelt måste utgå från att det inte finns skäl att fullt ut fästa tilltro till uppgifter som tar sikte på parternas förhandlingspositioner.65 Begreppet förväntningar används ofta i ett rättsgrundande syfte men ibland för ett slags begränsande funktion. HD har slagit fast att parter i en avtalssituation många gånger har en skyldighet att visa lojalitet mot varandra. HD tillade att det inte behövdes stöd i lag eller avtal för en

 

64 Om en part hyser en förhoppning eller en önskan om något som är omöjligt anser Peczenik att det rör sig om en begreppslig anomali. Peczenik, Vad är rätt?, Norstedts juridik 1995, s. 681. 65 HD p. 12.

 

lojalitetsplikt. När det ska bedömas hur långt lojalitetsplikten sträcker sig för en part ansåg HD att agerandet måste ställas i relation till motpartens rimliga förväntningar.66 De båda orden ”rimlig” och ”förväntan” används för att avgränsa lojalitetspliktens räckvidd. I ordet rimlig ligger en begränsning av lojalitetsplikten samtidigt som ordet förväntningar öppnat för relativt långgående hänsynstaganden till en parts önskemål. Två något lösliga bedömningskriterier skapas genom användningen av de båda vaga begreppen. Man kan fråga sig om avgränsningarna kanske måste vara obestämda. De krav en part uppställt gentemot en person är något annat än de förväntningar han har. När det ska bedömas om en person har en sådan arbetsförmåga att han eller hon kan utnyttjas på den öppna arbetsmarknaden och därför saknar rätt till sjukpenning har HFD uttalat att den kvarvarande arbetsförmågan måste vara tillräcklig för att leva upp till de krav och förväntningar som arbetsgivare på den öppna arbetsmarknaden allmänt sett har när det gäller t.ex. arbetsprestationer och arbetstakt.67 HFD skiljer mellan krav och förväntningar. Om arbetsgivarnas förväntningar allmänt sett är långtgående blir det lättare för en person att erhålla sjukpenning. Inom skadeståndsrätten kan fråga uppkomma om förlust av förväntningsvärden ska ersättas. Det är möjligt att detta väsentligen är en bevisrättslig fråga om en part kan styrka att han gjort en förlust av ett marknadsvärde.68 Vid tillämpning av regeln i RF 2:15 st. 2 om rådighetsinskränkningar hänvisade HD till ett regeringsuttalande. Regeringen ansåg att ersättning inte skulle utgå för den förlust som kan bestå i att förväntningar om ändringar i markens användningsområde inte infrias till följd av dispositionsinskränkningar.69 Emellertid gjorde HD en annan tolkning och slog fast att regeln om rådighetsinskränkningar får anses ge uttryck för en allmän rättsgrundsats om rätt till ersättning vid rådighetsinskränkningar. Ersättning kan som regel inte utgå vid sådana ingripanden från det allmänna som är motiverade av hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl. Vid andra rådighetsinskränkningar kan enligt HD ersättning utgå för nödvändiga ingrepp om det efter en avvägning av allmänna intressen och effekterna för den enskilde inte är rimligt att denne ensam ska bära kostnaderna.70 I ett fall rörande tillämpning av regeln i MB 31:4 om ersättning på grund av att mark tas i anspråk eller pågående markanvändning försvåras uttalade HD att bortfall av förväntningar inte ersätts.71 Vid fastighetsreglering och inlösen enligt byggnadslagstiftningen kan en markägares ersättnings-

 

66 ”Omsättningsmålet” HD:s dom meddelad den 1 december 2021 i mål T 5613-20 p. 13 17. 67 HFD 2018 ref. 51 I. 68 Se härtill NJA 1981 s. 933 och NJA 1973 s. 266 (förväntning om tätbebyggelse). 69 NJA 2014 s. 332 p. 12. Uttalandet tog också sikte på ingrepp i form av strandskyddsförordnande eller förordnande om naturvårdsområde eller uteblivit tillstånd till en ny verksamhet. 70 HD p. 18 och 19. 71 NJA 2015 s. 323 p. 4.

 

krav omfatta det värde som ligger i förväntningar om att få dela upp och bebygga en fastighet. Detta gäller om inte något annat är särskilt stadgat.72 Om en parts förväntan betecknas som legitim kan det vara ett skäl för att låta den vara befogad och rättsgrundande. Vad beträffar tillämpningen av artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen om rätten till egendom har HD uttalat att legitima förväntningar kan vara sådana att de får anses utgöra egendom enligt artikeln. Sedan en enskild person gjort anspråk på försäkringsersättning vid arbetsskada slog HD fast att rätten till ersättning förutsatte att vissa villkor var uppfyllda och att ersättning utgavs först efter viss prövning. HD tillade att parten fått en prövning som resulterat i bedömningen att han inte haft rätt till begärd ersättning. HD ansåg därför att parten inte haft en legitim förväntan om rätt till försäkringsersättning.73 Det innebär att blotta påståendet om en förväntad legitim ekonomisk förmån inte är tillräckligt för att ersättning ska utgå.74 I regeln i köplagen 17 § 3 st. om fel i varan behandlas avvikelser från vad köparen med fog kunnat förutsätta.75 I lagtexten används begreppet förutsättning, inte termen förväntan.76 Denna term används inte i förarbetena till köplagen 17 §.77 Ramberg och Herre har uttalat att bestämmelsen uttrycker grundprincipen för felansvaret, nämligen att det är köparens befogade förväntningar som är skyddade.78 Författarna tycks sålunda anse att förutsättningar och förväntningar är detsamma.79 HD använder någon gång ordet förväntan i betydelsen förutsättning, men i allmänhet används lagtextens term.80 Det har ansetts att ordet förväntan på ett bättre sätt speglar det som torde avses i lagen.81 Denna uppfattning är svår att godta så länge begreppet förväntan inte beskrivits så man kan förstå vad som språklig sett gör att termen förmedlar ett tydligare innehåll än begreppet förutsättning. Man kan således inte förstå vad som gör ordet förväntan mera adekvat än ordet förutsättning. Vid avtalstolkning kan man inte alltid utgå från att termerna förutsättning och förväntan har samma betydelse.

 

72 NJA 1971 s. 535, NJA 1991 s. 655 och NJA 2007 N 49. Se även NJA 1957 s. 736, NJA 1981 s. 933 och NJA 1984 s. 93. Se även beträffande sakägarebegreppet NJA 2019 s. 629 föredraganden p. 20. 73 NJA 2020 N 4 p. 25 och 32. 74 Påståendedoktrinen som tar sikte på rättegångshinder gäller inte de materiella förutsättningarna för att en domstol ska bifalla ett yrkande. 75 Vid avvikelser från befogade förväntningar är en vara felaktig även om säljaren är i god tro. Köplagen, Kihlman m.fl., Karnov Group 2017, s. 201. 76 Detta gäller också enligt regeln i köplagen 19 § 1 st. 3 om varor som köpts i befintligt skick. 77 Prop. 1988/89:76 s. 227 och 237. 78 Ramberg och Herre, Köplagen, Tredje upplagan, Norstedts juridik, s. 211 f. 79 NJA 2013 s. 1174 p. 11 (referent Herre), NJA 2020 s. 951 p. 10, 18, 21 och 22 (referent Herre). Se även Kihlman, a.a. s. 19. 80 NJA 1998 s. 792, s. 800, NJA 2010 s. 286 p. 4, 7 och 9 (förväntningar), NJA 2015 s. 233 p. 5 och 12 (förväntningarna måste sänkas) NJA 2019 s. 807 rubriken samt p. 10, 11 (förväntningar) och17. 81 Se härtill Kihlman, Fel, s. 19 och Lindskog, SvJT 1993 s. 110 not 39.

 

I köplagsregeln liksom i andra felregler82 sägs att avvikelse från vad köparen förutsatt endast innefattar fel om köparen med fog kunnat förutsätta något. Uttrycket fog har en ansvarsbegränsande betydelse och anger att avvikelser från alla förutsättningar inte utgör köprättsliga fel. Om en vara avviker från en köpares obefogade förutsättningar föreligger inte något ansvarsgrundande fel.
    Man kan fråga sig vilka krav som ställs för att förväntningar och tillit ska anses befogade. För det fall en vara inte är lämplig för sitt ändamål (att fungera som vägg) ansåg HD att den inte kan anses svara mot beställarens befogade förväntningar. De befogade förväntningarna utgjorde då inte något annat än utfallet av en funktionsbedömning.83 De befogade förväntningarna kan enligt HD också vara ett uttryck för vad som anges i rättsliga normer eller följer av en gängse tolkning av normer.84 I överensstämmelse härmed preciserades en fastighetsköpares befogade förväntan genom en hänvisning till byggnormen. HD ansåg att den var en objektiv måttstock för vad som är befogat för fastighetsköpare att förvänta sig när det gäller byggnadens konstruktion.85 Det rör sig inte om ett krav på en bevisad faktisk förväntan från köparens sida. Om fastighetskonstruktionen avviker från normen men en köpare saknar kännedom om normen avviker fastigheten från vad han med fog kunnat förutsätta. Det rör sig om utfyllnad med stöd av en tillskapad rättsgrundsats som utgör en regel.
    Ena partens förutsättningar eller förväntningar kan i regel inte tillmätas någon nämnvärd tolkningsbetydelse när andra parten hävdar att han inte insett eller bort inse att motparten fäst vikt vid sina förutsättningar och sina förväntningar.86 Om båda parter utgått från en förutsättning eller haft vissa förväntningar kan det däremot tänkas att dessa tolkningsdata kan tillmätas stor betydelse. Om ingen av parterna har övervägt betydelsen av en abstrakt typförutsättning kan den likväl få betydelse för avtalstolkning om det rör sig om allmänt kända faktiska eller rättsliga förhållanden.87 Ett skiljedomsfall rör den mera övergripande frågan om betydelsen av de förväntningar en avtalspart har på en tillhandhållen tjänst.88 En

 

82 Konsumentköplagen 16 § och JB 4:17. Se beträffande konsumenttjänstlagen NJA 2015 s. 110 p. 15. 83 NJA 1997 s. 290. 84 NJA 2010 s. 286 och NJA 2016 s. 346 p. 11. 85 NJA 2016 s. 346 p. 11. 86 Enligt Adlercreutz och Gorton skulle antagligen för positiv relevans ett skärpt subjektivt rekvisit uppställas av innebörden, att motparten inte endast bort inse utan verkligen ”måste antagas ha insett” förutsättningens förhandenvaro och innehåll ävensom dess väsentlighet för den rättshandlande. Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 149. Se även Ramberg och Ramberg, Allmän avtalsrätt, elfte upplagan 2019, s. 189 och vad där sägs om vad som kan utläsas av NJA 2018 s. 834 samt Adlercreutz, Gorton och Lindell-Frantz, Avtalsrätt I, Fjortonde upplagan 2016, s. 331 och uttalandet om förutsättningens existens och dess väsentlighet ska ha varit synbar för motparten. Se beträffande bedömning av förekomsten av köprättsligt fel Lindskog, SvJT 1993 s. 110 not 42. 87 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 151. 88 NJA 2009 s. 128.

 

part hade klandrat en skiljedom på grund av att skiljemännen underlåtit att lämna domskäl och för att skiljemännen lämnat ofullständiga och motstridiga domskäl. HD uttalade att parterna kan ha mer eller mindre långtgående förväntningar på skiljemännens redovisning av sin överväganden. I överensstämmelse med den skadeståndsrättsliga principen om befogad tillit89 kan man tycka att felslagna förväntningar endast ska utgöra klandergrund om förväntningarna varit befogade. HD ansåg att en redovisning av domskälen i en skiljedom utgör en rättssäkerhetsgaranti, eftersom den tvingar skiljemännen att analysera rättsfrågorna och bevisningen. Därmed kan man anse att det står klart att förväntningar om klargörande domskäl är fullt befogade. Av HD:s dom framgår emellertid att detta argument inte tillmättes avgörande betydelse i klandermålet. Två andra argument blev utslagsgivande, nämligen intresset av att en skiljedom blir slutgiltig och principen om att det inte finns något utrymme för en materiell överprövning av skiljemännens ställningstaganden.
    Av HD:s dom kan utläsas att mer eller mindre långtgående förväntningar på domskälens utförlighet i enlighet med vad som är god skiljemannased måste skiljas från frågan om skälen är så bristfälliga att bristen utgör klandergrund. HD ansåg att en skiljedom endast kan upphävas vid total avsaknad av domskäl och därmed likställda fall. Det är möjligt att skiljemännens arvoden kan sättas ned på grund av att domskälen är undermåliga och att skiljemännen därmed utfört sina uppdrag på ett culpöst sätt. Parternas felslagna förväntningar rör då en annan rättsföljd än den som inträder då en skiljedom undanröjs. Det anförda visar att befogade förväntningar kan utgöra ett viktigt argument vid tillämpningen av en rättsföljdsregel, men att andra argument kan väga tyngre vid tillämpningen av en annan rättsföljdsregel.
    Om övergångslagstiftning saknas är utgångspunkten att ny lagstiftning på förvaltningsrättens område ska tillämpas direkt. Undantag gäller för vissa fall bl.a. om en direkt tillämpning av den nya lagen skulle vara till nackdel för den enskilde. När det ska prövas om man ska följa den princip som utgör utgångspunkten ansåg HD att hänsyn ska tas till proportionalitet och till den enskilde berättigade förväntningar samt till den enskildes rätt till en rättvis rättegång. Prövningen av betydelsen av en parts förväntningar är således något annat än en proportionalitetsprövning och en rättviseprövning. Ordet berättigad klargör att en förväntan endast utgör ett relevant argument om den enskildes förväntningar varit objektivt befogade. Den enskildes mer eller mindre optimistiska förhoppningar är nog inte ett verksamt argument vid avvägningen.
    Av HD:s domskäl framgår att det väsentliga momentet vid prövningen av en parts förväntningar är om parten skulle drabbas av en nackdel vid direkt tillämpning. Nackdelen bestod i detta fall inte i en eventuell framtida skada utan en redan förverkligad onödig kostnad

 

89 NJA 2014 s. 272 p. 22–28.

om direkt tillämpning sker. Man kan fråga sig om inte nackdelsprövningen lämnar klarare och mera konkreta besked än hänvisningar till förväntningar som kan bestå endast i överdrivet optimistiska framtidsförhoppningar.90 Nackdelsbegreppet är emellertid också vagt. Oklarhet kan t.ex. uppkomma om direkttillämpningen ger upphov till olika typer av risker för skador och olägenheter.

 

5.4 Befogad tillit
Man kan fråga sig om en förutsättning eller en förväntan får en annan betydelse om det läggs till ett krav på att förutsättningen eller förväntningen ska ha varit befogad. Också termen antagande kan få en förändrad betydelse om det sägs att antagandet ska vara befogat. Till och med ordet uppfattning som antyder att man kan hysa olika uppfattningar kan tilläggas en mer bestämd betydelse om det sägs att uppfattningen ska vara befogad eller berättigad. Även om en part inte övervägt förhållanden som skulle ha konstituerat en förutsättning eller förväntan kan det i efterhand anses att den skulle ha varit befogat om parten hyst denna förutsättning eller förväntan. En sådan abstrakt typförutsättning kan vara relevant vid avtalstolkning även om parten aldrig tänkt i dessa banor och detsamma bör gälla en ”typförväntan”. Det är också tänkbart att blotta begreppet ”tillit” kan utgöra en förutsättning eller en förväntan. Kraven på tillitens styrka kan variera. En person ska kunna förlita sig på att uppgifter i offentliga register är korrekta, inte minst i fall då digitala register är avsedda att användas av allmänheten. Den som inhämtar en uppgift ska inte i efterhand behöva finna sig i att få besked om att uppgiften ska tolkas på ett sätt som inte kan utläsas av registertexten. Den inhämtade uppgiften ska vara så enkel och begriplig att tilliten inte ska kunna rubbas av att myndigheter ofta måste lämna efterhandsförklaringar.91 Också tillitens föremål kan variera. En regel kan innehålla flera olika rekvisit som med varierande uttryck ställer krav på tillit och vetskap. Ett exempel är bestämmelser som ställer krav på insikt. I köplagen finns en regel som tar sikte på fall då köparen förklarat för säljaren hur han ska

 

90 Se härtill Lennander, Återvinning i konkurs, Fjärde upplagan, Norstedts juridik 2013, s. 92 och påpekandet att termen nackdel i äldre rätt svarade mot ett skaderekvisit. Därmed uppkommer fråga om en förväntan kan eller ska vara en uppkommen skada. Se NJA 2013 s. 209 p. 15 om nackdelar som drabbar båda parter. Man kan fråga sig om det rör sig om två nackdelar som med fördubblad rättsekonomisk kraft talar mot en viss lagtolkning eller om nackdelarna bortfaller eftersom de ur parternas synvinkel jämnar ut varandra (en kontroversiell uppfattning). Se om indirekta nackdelar rättsfallet ”Kontaktförbudsprövningen” NJA 2020 s. 1061 p. 28. 91 NJA 2019 s. 569 p. 8. Se även NJA 2020 s. 624 p. 23 om omsättningsintresse och om ”familjerättslig tillit” som kan avvika från kommersiell tillit. HD uttalade: ”Det kan konstateras att förutsättningarna vid familjerättsliga avtal i vissa avseenden avviker från det som i regel gäller vid förmögenhetsrättsliga avtal. En viktig skillnad är att hänsynen till omsättningsintresset inte gör sig gällande på samma sätt som på förmögenhetsrättens område. Detta motiverar att partsviljan bakom ett avtal tydligare får komma i förgrunden i stället för vikten av att skydda en avtalsparts tillit.”

 

använda varan.92 Denna ska då uppfylla de krav som gäller för sådan användning. Det uttrycks i lagen så att en vara ska vara ägnad för det särskilda ändamål för vilket varan var avsedd att användas. Säljaren bär då ett felansvar om han vid köpet ”måste ha insett detta särskilda ändamål”. En sådan faktisk insikt kan sägas ha utgjort en känd utgångspunkt och förutsättning för säljaren. Denne har emellertid saknat fog (anledning) att beakta en ”förutsättning” om han inte haft vetskap om den. Efterhandsinsikt uppfyller inte kravet på insikt vid köptillfället.93 Regeln innehåller ett ytterligare rekvisit som inte tar sikte på säljarens veterliga förutsättningar utan på köparens tillit. I lagtexten ställs sålunda krav på att ”köparen haft rimlig anledning att förlita sig på säljarens sakkunskap och bedömning”. Föremålet för köparens tillit utgör inte egenskaper hos varan, utan säljarens sakkunskap och den bedömning denne gjort som sakkunnig om varans användbarhet för det särskilda syftet. Till skillnad från vad som gäller enligt köplagen 17 § 3 st. nyttjas inte ordet fog för att beteckna att köparens uppfattning ska vara befogad. I stället används i lagtexten ordet förlita (tillit).94 Man frågar sig därför om de båda begreppen fog och tillit har olika betydelser. Troligen har de inte det eftersom de båda begreppen fog och tillit inte tillförts lagtexten på ett samordnat sätt. Begreppet fog fördes in i 17 § 3 st. på ett sent stadium av lagrådet. Det skedde utan att några förklaringar lämnades till den långt tidigare föreslagna regeln i 17 § 2 st. 2 p. som innehåller krav på tillit. Begreppsförståelsen kan försvåras när synonyma eller potentiellt likabetydande termer inte förklaras på ett samordnat sätt.
    Ovan har berörts begreppen förutsättning och det köprättsliga begreppet befogad förutsättning. Man kan fråga sig om befogad tillit har samma innebörd som befogad förutsättning. Befogad tillit utgör ett viktigt rekvisit för olika rättsföljder, t.ex. för avtalsbundenhet och skadeståndsskyldighet. I ett fall där en person lämnat falska bud vid försäljning av en bostadsrätt använde HD begrepp som svarar mot förutsättning, tillit och rimlighet.95 De två första begreppen ges samma betydelse men inte rimlighetsbegreppet som får en annan betydelse som motiverar ett ansvarsgrundande undantag. Målet rörde frågan om vilka upplysningar som det är tillåtet att förmedla inom ramen för en affärsförhandling. HD ansåg att den som ger sig in i en förhandling i viss utsträckning måste räkna med att medkontrahenten inte är helt uppriktig eller sanningsenlig. Här tillskrivs en förhandlande part en förutsättning som avser medkontrahentens bristande uppriktighet. HD tillade att det ligger i sakens natur att man helt enkelt måste utgå från (förutsätta) att det inte finns skäl att fullt ut fästa tilltro till uppgifter

 

92 Köplagen 17 § st. 2 p. 2. 93 Ramberg och Herre, Köplagen, s. 207. 94 Köparen bär själv risken för varans bristande ändamålsenlighet om det framgår (eller bevisas) att köparen inte förlitade sig på eller inte hade rimlig anledning att förlita sig på säljarens sakkunskap och bedömning. Prop. 1988/89:76 s. 86. 95 NJA 2016 s. 39 p. 12.

som tar sikte på parternas förhandlingspositioner. Härmed uttrycks att förutsättningen innebär att en part inte kan hysa befogad tillit. Ansvarsutkrävande kan dock ske vid ”ett klart överskridande av den gräns som enligt gängse uppfattning anses vara rimlig för en förhandlingssituation.” Termen rimlighet utgör ett måttlighetskriterium och syftar här på vad som inte är godtagbarhet.
    I rättsfallet "Kone" gjorde HD ett uttalande om utomobligatoriskt skadeståndsansvar för den som lämnat felaktig uppgift i ett värderingsintyg beträffande fast egendom.96 HD ansåg att övervägande skäl talar för att den som med fog satt sin tillit till ett värderingsintyg inte ska bära följderna av en skada som ytterst beror på att intygsgivaren förfarit vårdslöst. Skadeståndsansvaret för den som yrkesmässigt åtar sig fastighetsvärdering borde enligt HD:s mening omfatta också skada som åsamkats tredje man. Fallet tyder närmast på att käranden hyst faktisk och befogad tillit till intyget.
    Ett annat skadeståndsrättsligt fall ”Gamla vägen” ger uttryck för att bostadsrättsköpare ska kunna hysa ”befogad typtillit” till att bostadsföreningar lämnar korrekta upplysningar om tidigare pantsättningar. När en köpare kräver ersättning av en förening för att den felaktigt underlåtit att ta upp pantsättningar i en lägenhetsförteckning behöver köparen inte bevisa att han faktiskt tänkt eller uttryckt uppfattningen att han förlitat sig på att bostadsföreningar alltid lämnar korrekta uppgifter om pantsättning. HD ansåg att en förvärvare av en bostadsrätt har fog för att sätta sin tillit till ett utdrag ur lägenhetsförteckningen om vilka pantsättningar som finns. En därtill anknytande skadeståndsskyldighet skulle enligt HD:s mening i och för sig kunna få stora ekonomiska konsekvenser för den ansvarige. Som systemet är uppbyggt ansåg HD att det emellertid skulle kunna skapa problem för omsättningen av bostadsrätter om en förvärvare inte kan lita på uppgifter om pantsättning i ett utdrag ur en lägenhetsförteckning utan själv tvingas stå risken för felaktigheter i ett sådant utdrag.97 Uttalandet om omsättningsintresset innebär att alla bostadsrättsköpare ska kunna lita på lägenhetsregistrens uppgifter om pantsättningar och att köparna inte ska behöva styrka faktisk tillit i skadeståndsmål.
    Vid ensidiga rättshandlingar kan man fråga sig om den som rättshandlar kan utgå från att hans förväntningar ska vara normerande för hur hans rättshandling ska uppfattas. Med denna rättsuppfattning skulle rättshandlingen inte kunna göras verkningslös genom att tredje man eller någon som gynnats av rättshandlingen säger sig ha haft en annan förväntan. I ett rättsfall om återkallelse av ett testamente återgav HD regeln i ÄB 10:5 om att ett testamente kan återkallas på två sätt, nämligen i den ordning som gäller för upprättande av testamente eller genom att testator förstör testamentshandlingen.98 HD ansåg att

 

96 NJA 1987 s. 692. 97 NJA 2019 s. 94 p. 26. 98 NJA 2017 s. 362 p. 6. I regeln sägs även att återkallelse kan ske genom att testator

 

lagtextens lydelse medför att den som har förstört sitt testamente har en berättigad förväntan på att detta i och för sig ska vara tillräckligt för att testamentet inte längre ska gälla, även om återkallelsen inte har skett i närvaro av vittnen eller dokumenterats särskilt. HD ansåg att det är ett starkt argument för att hålla fast vid principen att den som vill åberopa en förstörd testamentshandling har bevisbördan för omständigheter av innebörden att testamentet inte har återkallats.99 Rättsföljden tar sikte på bevisbördan. Prejudikatet avser inte tolkningen av ett giltigt testamente. I sådant fall gäller enligt ÄB 11:1 att ett testamente ska ges den tolkning som må antagas överensstämma med testators vilja. Det är oklart vilka skillnader som görs för att fastställa förväntningar och vilja vid testamentstolkning och avtalstolkning. Helt allmänt kan man inte ställa upp en princip om att en ensidig rättshandling ska tolkas i enlighet med den rättshandlandes förväntningar. Det förekommer att en ensidig rättshandling kommit till uttryck på sådant sätt att mottagaren enligt avtalslagen 32 § 1 st. hyst en befogad tillit till att rättshandlingen skulle tolkas på annat sätt än den rättshandlande förväntat sig. Det finns då skäl att göra en tolkning som utgår från vad den godtroende mottagaren förutsatt.100 En avtalspart kan hysa faktisk tillit till en tolkningsuppfattning som inte delas av motparten. Denne kan förlita sig på att den egna tilliten till en avvikande uppfattning är befogad. Det går då inte att avgöra vilken uppfattning som är den korrekta genom att hänvisa till att en domstol ska godta den uppfattning som omfattas av befogad tillit. Det krävs att domstolen anför skäl för vilken uppfattning som är befogad eller mest befogad. De båda uppfattningarna kan vara mera eller mindre fördelaktiga för envar part. Detta ska belysas mera utförligt.
    Ett rättsfall tyder på att oförmånlighet för en part kan utgöra ett avgörande argument för vilken uppfattning som objektivt sätt omfattas av en befogad tillit.101 För att beteckna denna tanke använde HD begreppet intresse. Här betyder intresse att ena parten får en fördel av en viss lagtolkning samtidigt som tolkningen är objektivt oförmånlig för andra parten. I HDfallet uppkom fråga om en preskriberad fordran kan återuppväckas. HD-uttalade att ett nytt krav kan framställas med rättslig verkan sedan

 

annars otvetydigt tillkännager att förordnandet inte längre är uttryck för hans yttersta vilja. 99 HD p. 13. 100 Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 40. Se även Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, Norstedts juridik 2005, s. 238 ff. 101 I NJA 1971 s. 474 kom tolkningsuppfattningens oförmånlighet bli avgörande för tolkningen, men inte genom ett tillitsresonemang utan efter en rimlighetsbedömning. Se nedan avsnitt 6.2 om detta rättsfall. Ett undantagsvillkor i ett avtal kan med hänsyn till dess avvikelse från dispositiv rätt vara särskilt förmånligt för en part. Av NJA 1987 s. 553 framgår att det explicita villkoret inte utgör någon grund för att tolkningsvis utfylla avtalet med ytterligare undantag, även om undantaget skulle ha framstått som lika berättigat som det undantag som har gjorts. Om sålunda en part i en uttrycklig avtalsklausul ”bjudit” den andra parten på en förmån saknas det skäl att tolka fram andra förmåner som saknar stöd i avtalstexten. Se även fullmaktsfallet NJA 2013 s. 659 p. 16 och 18.

 

en preskriberad fordran återuppväckts. När det ska bedömas om en fordran är återuppväckt måste enligt HD utgångspunkten vara att gäldenären typiskt sett inte har något intresse av att åter bli betalningsskyldig. HD ansåg att det därför finns skäl att ställa tämligen höga krav på vad som ska skapa en befogad tillit hos borgenären om att gäldenären har önskat erkänna fordran trots att preskription inträtt.102 Tolkningen har motiverats med ett oförmånlighetsargument. Ett sådant argument kan sannolikt också bli av avgörande betydelse i fall som rör tolkning av en lagregel.103 Frågor som avser en eftergift av en parts rätt är alls inte lika vanligt förekommande som frågor om avtalstolkning och kontraktsbrott. Förmånlighetstanken ligger bakom HD:s bedömningar i prejudikat där avtalstolkningen beror av ett balanstänkande. Den grundläggande balanstanken uttrycks i ”Högskoleavgiften” så att avdraget ska vara så stort att det skäligen kan anses återställa balansen mellan prestation och pris.104 Av ”Ramavtalet” framgår att ett avtal inte ska tolkas så att det uppstår en obalans genom att en part ges sådana rättigheter att avtalet helt saknar värde för andra parten.105 När det sägs att en person hyst befogad tillit är det ofta inte detsamma som en förklaring om att en part har ett befogat intresse. Ordet intresse kan här stå för partens behov som är något annat än vad denne förväntat sig. I ett fall som rörde en kreditgivares ansvar hade en transaktion företagits mellan en konsument och två samarbetande näringsidkare på leverantörs- och kreditgivarsidan. HD ansåg att konsumenten hade ett befogat intresse av att ha ett enkelt och begripligt motpartsförhållande.106 Här avses inte en befogad förväntan utan snarare behov. Fallet visar att andra befogade uppfattningar såsom ett befogat behov, en befogad förmån eller ett befogat krav kan utgöra en rättsgrund för ett ansvar. Denna rättsverkan inträder därför att uppfattningen ansetts vara (rättsligt) befogad och det spelar sedan mindre roll vad som noga taget varit föremålet för den befogade uppfattningen.
    Begreppet befogad tillit belyses i fallet ”BDO” där skadeståndstalan väckts mot en revisor för brister i revisionen av en årsredovisning. Domskälen är av intresse såtillvida att de utvisar att den befogade tilliten bygger på en intresseavvägning. HD tog upp frågan vilka kriterier som ska tillämpas när det gäller att bestämma om en tillit till ett bolags

 

102 ”Den ej återuppväckta fordran” NJA 2018 s. 805 p. 10. 103 NJA 2020 s. 414 p. 24 som rör 28 § 2 st. lönegarantilagen. Se även Ekelöf, Edelstam och Heuman, Rättegång, fjärde häftet, sjunde upplagan, Norstedts juridik 2009, s. 102 ff. om förmånlighetsprincipen vid bedömning av bevisbördefrågor. 104 NJA 2018 s. 266 p. 24. I NJA 2021 s. 353 ”Suterränghuset på Ekerö” uttalas under p. 18.:”Prisavdrag syftar i allmänhet till att återställa balansen mellan den felaktiga prestationen och det vederlag som ska betalas. Prisavdraget åstadkommer en sådan utjämning genom att värderelationen mellan prestationerna efter prisavdraget blir densamma som enligt det ursprungliga avtalet. (Jfr bl.a. ”Högskoleavgiften” NJA 2018 s. 266 p. 24, ”Badrummet i radhuset” NJA 2020 s. 951 p. 43 och prop. 1989/90:89 s. 126.) Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 164.” 105 HD:s dom meddelad den 30 juli 2021 i mål T 4071-20 p. 17. 106 NJA 2012 s. 725 p. 10 och Lindskogs och Herres instämmande uppfattning.

 

årsredovisning är befogad. Av domskälen framgår att ansvarsgränsen fick bestämmas efter en avvägning av motstående intressen. HD ansåg ansvarsgränsen vid oaktsam revision fick bestämmas under hänsynstagande till de överväganden som hänför sig till 1) översvämningsargumentet, dvs. förutsebarhet för skadegöraren, 2) proportionalitet mellan den skadegörande händelsen och ansvarets omfattning samt 3) praktisk hanterlighet. 4) Adekvanskravet ansågs inte alltid vara tillräckligt för att tillgodose dessa intressen.107 Vissa av argumenten för tillit tar sikte på tilliten, t.ex. förutsebarhet och adekvans, men knappast praktisk hanterlighet. Det kan vara en fördel att bryta ned begrepp på så sätt att pro- och kontra-argument avvägs, men relevans bör inte tillmätas argument som inte faller under begreppet.
    Vid behandlingen av förutsättningars betydelse vid avtalstolkning har det sagts att inte bara faktiska förutsättningar kan tillmätas betydelse. Också typförutsättningar kan beaktas. På sätt som klarlagts ovan ger ”Gamla vägen” uttryck för uppfattningen om typtillit. I ”BDO” uttalade emellertid HD att utgångspunkten är att den skadelidande har att bevisa att han har fäst tillit till årsredovisningen. HD ansåg emellertid att faktisk tillit i allmänhet bör kunna presumeras, om det finns grund för att anse att en tillit av det slag som påstås är befogad.108 En typförutsättning innebär inte att faktisk vetskap presumeras, utan att förutsättningen är relevant även om en part inte ens övervägt dennas betydelse. Detta kan bero på att man i allmänhet på mycket goda grunder tar något för givet, t.ex. att en bank kommer att utbetala ett kreditbelopp den dag som angetts i låneavtal. Begreppsligt sett finns det en diskrepans mellan presumerad faktisk tillit och ”typtillit” som ofta följer av en hög ursprungssannolikhet.
    Begreppen lojalitetsplikt och befogad tillit kan ge uttryck för samma sak. Rättigheter och skyldigheter utgör ofta en spegelbild av varandra.109 En parts skyldighet gentemot en motpart innefattar en rättighet för motparten. En beloppsmässigt preciserad ersättningsskyldighet för en part innefattar vanligtvis en lika långtgående rättighet för andra parten. Ofta talas om lojalitetsplikt men inte om en ”lojalitetsrätt”, dvs. en parts rättighet grundad på andra partens lojalitetsplikt. Förpliktelsemotiveringen utgör ett skäl för att motparten med fog kan förutsätta och förvänta att den lojalitetsförpliktade parten fullgör sin prestation. Rättsgrunden för ett ersättningskrav kan motiveras med principen om befogad tillit.110

 

107 NJA 2014 s. 272 p. 22–28. HD tillade att det måste ställas förhållandevis höga krav för att tilliten till uppgifterna i årsredovisningen skulle vara befogade. Vidare uttalade HD att befogad tillit ska bestämmas på så sätt att endast tillit av viss styrka och relevans för den förlustbringande transaktionen kan grunda rätt till ersättning. 108 NJA 2014 s. 272 p. 28. 109 Se härtill Adestam, Den dokumentvillkorade garantin, Karnov 2014, s. 36 ff. 110 Munukka, Kontraktuell lojalitetsplikt, Jure 2007, s. 99.

 

HD har satt i fråga om inte allmänna principer om culpa in contrahendo kan leda till ett visst skadeståndsansvar för en part som inte agerar med tillbörlig lojalitet mot motparten.111 HD har uttalat att det inte finns något absolut hinder mot att lägga allmänna lojalitetshänsyn till grund för en rätt till ersättning enligt principerna om culpa in contrahendo också när det gäller fastighetsköp. Har en köpare av oaktsamhet skapat en befogad men i sak oriktig tillit hos säljaren om att ett bindande avtal om ett fastighetsköp har ingåtts eller kommer att ingås bör, beroende på de närmare omständigheterna, det enligt HD kunna medföra skadeståndsskyldighet för en köpare. Skadeståndsskyldigheten kan avse kostnader som drabbat säljaren därför att han har handlat på grundval av denna tillit.112 HD:s uttalanden utgör ett exempel på att en parts lojalitetsplikt skapar och avspeglar sig i en befogad tillit hos motparten.
    Sammanfattningsvis kan sägas att en sådan förutsättning, förväntan och tillit som utgör faktiska partsuppfattningar ofta är utbytbara begrepp även om begreppen är vaga. De tre partsuppfattningarna kan vara typiserade. Något annat avses när man säger att uppfattningarna ska vara befogade. Det rör sig om olika begrepp när dessa tre uppfattningar sägs uttrycka en faktisk, en presumerad eller en typiserad en befogad uppfattning.

 

6 Förnufts- och rimlighetsargumenten
6.1 En semantisk undersökning av termerna förnuft och rimlig
Vid avtalstolkning och sådan utfyllande tolkning som innebär att en dispositiv regel tillämpas eller att en norm skapas tillmäts förnuftsargument betydelse enligt HD:s praxis. Det som är förnuftigt becknas ofta inom rättsvetenskapen som rationellt.113 Detta begrepp har blivit föremål för omfattande utläggningar i litteraturen. Rationalitet utgör ett begrepp som kan brytas ned i många beståndsdelar. Det kan röra sig om olika delresonemang och underliggande begrepp och de kan förhöja begripligheten och övertygelsekraften. Delarna kan också påvisa oklarheter, intellektuella brister och svagheter.114 En blank helt outvecklad rationalitetsförklaring kan sålunda leda läsaren fel när förklaringen görs i övertygelsesyfte men är omotiverad. Vid en sönderdelande analys kan osakligheter tydliggöras, t.ex. sådana som ska undvikas vid rationell argumentation. Analysen kan sålunda avslöja cirkelresonemang, fiktioner, glidningar och framför allt ofullständiga motiveringar. Ett rationellt resonemang kräver att satslogikens och den praktiska logikens krav uppfylls och att framförda uppfattningar stöds av argument som är hållbara och relevanta.115 Det finns en strävan att göra generalise-

 

111 NJA 2012 s. 1095 p. 16. 112 HD p. 21. 113 Peczenik, a.a. s. 676. Att vara en resonabel person är något helt annat än att vara en rationell person. Kahneman, a.a. s. 462. 114 Alexy, A theory of Legal Argumentation, s. 16 f. 115 Hellner, Rättsteori, Andra upplagan, s. 49 ff. och Heuman, Metoder för rättstillämpning och lagtolkning, s. 127 ff. och 275 ff.

 

ringar, t.ex. för att prejudikat ska få en god och långtgående vägledande verkan.116 En högre grad av generalisering är emellertid inte något kriterium på att en uppfattning är rationellt grundad.117 En osaklig ickerationell beståndsdel kan bestå just i att en generaliserad uppfattning drivits för långt och därmed delvis saknar stöd i den framförda argumentationen. När ett generaliserat uttalande kan brytas ned i ett antal uppfattningar är det möjligt att varje uppfattning vinner stöd genom olika specifika rättskälleuttalanden.118 Generaliseringen framstår då som en mer rationell uppfattning än ett påstående som enbart uttrycker en del av det som utsägs med generaliseringen.
    Rationalitetsbegreppet kan definieras på många sätt t.ex. genom att man anger att något är ändamålsenligt, effektivt eller praktiskt. Ibland sägs det att en uppfattning eller en handling är rationell om någon medvetet och metodiskt sökt svar på en fråga. I denna definition ligger krav på att man sökt fastställa empiriska fakta i tillräcklig omfattning och på ett säkert sätt.119 I definitionen ligger också att man ska behandla dessa fakta med goda metoder. Optimism och kortsiktighet är inte uttryck för rationalitet.120 I det skadeståndsrättsliga fallet ”Landskronabranden” ansåg HD att ett besluts innehåll bör godtas om beslutet har fattats efter en för beslutssituationen god metodologisk ordning.121 Här använder HD inte förnuftsbegreppet. Man kan tycka att uttalandet om en god metodologisk ordning är mera upplysande än ett uttalande om krav på ett förnuftigt beslutsfattande. Ståndpunkten kan motiveras med att olika metoder och metodologiska steg lämnar utförligare förklaringar än blotta termen "förnuftigt beslutsfattande." Olika metoder kan användas då rättsliga problem ska lösas. Den juridiska metodologin utgör en del av det rationella tänkandet. Användningen av rationalitetsbegreppet innebär sålunda inte att man undgår de metodologiska frågorna. Det betyder att en outförd inventering av relevanta argument och en outförd avvägning av dem ofta medför att en sådan bedömning ska betecknas som oförnuftig och irrationell.
    Man kan tycka att förnuftsargument i regel skulle övertrumfa andra argument. Respekten för individens integritet och självbestämmanderätt kan emellertid leda till att en person ges rätt att handla oförnuftigt och avstå från nödvändiga förmåner.122 Som exempel på ett fall där förnuftsmässigheten brutits ned i olika argument kan nämnas ett prejudikat där HD uttalat sig om sedvanlig

 

116 Heuman, Metoder för rättstillämpning och lagtolkning, s. 75. 117 Alexy, a.a. s.171. 118 Heuman, Metoder för rättstillämpning och lagtolkning, s. 76. 119 Føllesdal, Walløe och Elster, Argumentationsteori, språk och vetenskapsfilosofi, Thales 2009, s. 230. 120 Kahneman, a.a. s. 283 och 320. 121 NJA 2013 s. 145 p. 56. 122 HFD 2017 ref. 4.

 

avtalstolkning och förklarat att en förnuftsmässig bedömning var avgörande för bestämningen av ändamålet med ett avtal. HD angav sju olika typer av tolkningsdata som då kan vara av betydelse, utan att någon av dessa faktorer nödvändigtvis behöver vara avgörande för tolkningen.123 Rimlighet kan utgöra en motiveringsdöljande term i högre utsträckning än de tidigare berörda termerna. Det framgår av SAOB att rimlighetsbetydelserna skiljer sig åt i betydande mån. När HD använder rimlighet som en tolkningsanvisning skulle man behöva veta vilken rimlighetsbetydelse som avses. Ordet rimlig (det som rimmar med och överensstämmer med något) kan också betyda antaglig, tänkbar, möjlig, sannolik, befogad, passande, lagom, skälig, välavvägd, förnuftig, rättvis, måttlig, godtagbar m.m.124 Ovan har behandlats tillit, förutsättning och förväntan som är befogad. Man kan fråga sig om termen rimlig används av HD för att beteckna att en förutsättning, förväntan, tillit eller uppfattning är befogad. Vidare uppkommer fråga om en rimlig uppfattning är det samma som en förnuftig uppfattning. När HD säger att en tolkning ska vara rimlig och förnuftig skulle således termerna uttrycka samma sak. Det är emellertid möjligt att det förnuftiga begränsar rimligheten, dvs. att allt som är rimligt inte får vara oförnuftigt. I vart fall kan man tycka att de båda termerna kräver två separata tolkningsprövningar och inte enbart en s.k. samlad och omotiverad bedömning. Det finns HD-fall som utvisar att en rimlighetsbedömning ger uttryck för vem av två parter som ska vara riskbärare.125 Förhållandet mellan termerna rimlig och skälig kan vålla juridiska problem. Om dessa båda ord tillåts ha en vag betydelse i rättskällor och avtal kan termerna var utbytbara.126 Preciseras de uppstår svårigheter. I ett fall uppkom fråga om den som parkerat en bil kan undgå sanktion om han eller hon angett mellanrum och bindestreck mellan bilnumrets siffror och bokstäver på sådant sätt att betalningen inte registrerats. HD konstaterade att lagen om felparkering saknade en regel som ger domstol rätt att undanröja betalningsansvar på grund av att ett ansvar framstår som oskäligt. HD tillade att det följer av allmänna rättsgrundsatser att en domstol kan undanröja ansvaret i vissa undantagsfall. Av ett omnämnt tidigare avgjort fall framgår att undanröjande kan komma ifråga då faktisk omöjlighet eller en nödsituation utgjort hinder för bilföraren att följa parkeringsbestämmelserna.127 Det rör sig inte om en generell rättsgrundsats som medger att betalningsansvaret faller bort efter en prövning av vad som är (o)skäligt eller (o)rimligt.

 

123 ”Lokalerna i Gulddragaren” NJA 2020 s. 681 p. 14–18. 124 SAOB Spalt R 2007 band 22, 1958. Om man bortser från motsägelsefulla satser anser Peczenik att en sats är rimlig om den inte är vederlagd och den inte är godtycklig. Peczenik, a.a. s. 494. Man kan fråga sig om detta negativa sätt att definiera rimlighet leder till en alltför vidsträckt begreppsbestämning. 125 NJA 2014 s. 332 p. 19. 126 Man kan fråga sig om termerna naturligt och rimligt är utbytbara. NJA 2012 s. 3 p. 12. 127 NJA 2020 s. 742 p. 8 och 9 med hänvisning till NJA 2005 s. 17.

 

Rättsfallet lämnar flera anvisningar för rättstillämpningen och två av dem är rimlighetsbedömningar. Enligt HD kräver ett betalningsansvar att utformningen av systemen för betalning och registrering är tydliga och enkla. HD ansåg för det första att hänsyn i rimlig och begränsad utsträckning kunde behöva tas till variationer när det gäller hur registreringsnumren anges.128 För det andra uttalade HD som en sammanfattande slutsats att betalningsskyldigheten fick anses vara fullgjord om den enskilde gjort vad som objektivt sett rimligen kan krävas av honom.129 Den första rimlighetsbedömningen rörande bilnummerangivelse kan kanske vara ansvarsbegränsande och den andra mera generella rimlighetsbedömningen kan vara ansvarsbefriande genom kravet på en objektiverad bedömning. Man frågar sig vilket betydelsetillskott som ordet rimlig tillför och om ordet skulle ha kunnat bytas ut mot "skäligen" för det fall en måttlighetsbetydelse var åsyftad. Kanske skulle ordet rimlig ha kunnat uteslutas utan att det skulle ha medfört någon förändrad betydelse.130 Argument för och emot rimlighetsbedömningar redovisas ofta inte. Som exempel kan nämnas ett fingerat uttalande att det är rimligt att anställda inom äldrevården ska förmås att vaccinera sig. Många kan acceptera den omotiverade bedömningen därför att de själva inser att de äldre inte ska bli utsatta för förhöjda risker för att bli smittade av covid-19. Det kanske inte tänker på att man också måste väga in betydelsen av regeln i RF 2:6 att var och en är skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp från det allmännas sida. Rimlighetsbedömningar får inte bli ett sätt att undvika intresseavvägningar och motiveringar. Det är möjligt att den som gett uttryck för en rimlighetsbedömning inte gjort klart för sig vilka skäl som ligger bakom ställningstagandet.131 I de många fall då argumentation rymmer en avslutande rimlighetsavvägning kan kanske rimlighetstermen preciseras så att det ska ha förekommit en väl avvägd bedömning av argumenten. Oret ”väl” ställer något längre gående krav på avvägningen än termen rimlig gör när den tilläggs betydelsen ”skälig” eller ”godtagbar”.
    Ibland uttrycker rimlighetspåståenden värderingar och diskretionära bedömningar. Enligt HD ska en helhetsbedömning grundas på vissa rättsligt relevanta omständigheter för vilka en redogörelse ska ges i domen. HD har tillagt att den rättsliga prövningen ska bygga på kriterier som tillämpas likformigt; kriterierna och hur de värderas bör enligt HD redovisas i domskäl. Så långt innebär HD:s uttalanden att rimlighetsbedömningar måste motiveras genom förklaringar om hur olika kriterier och argument talar för eller emot det gjorda rimlighets-

 

128 HD p. 11. 129 HD p. 15. 130 Därvid ska beaktas att HD ansåg att den som parkerar alltid ansvarar för sina egna förbiseenden och misstag även i fall då de är ursäktliga. HD p. 12. Ansvaret för det ursäktliga ter sig inte som oförenligt med ansvarsfrihet om den enskilde gjort vad som objektivt sett rimligen kan krävas av honom. 131 Heuman, Metoder för rättstillämpning och lagtolkning, s. 237 f.

 

påståendet. HD har emellertid senare uttalat att det många gånger får godtas att det görs en friare bedömning, men inom vissa ramar.132

6.2 Användning av rimlighetsargumentet
Rimligheten kan ibland preciseras genom underargument. Det förekommer också att HD anger argument som sedan sägs leda till att en viss bedömning är rimlig.133 Ett äldre fall rörande mäklarprovision belyser på en konkret sätt varför rimlighetsargumentet tillmätts stor betydelsen.134 Nedan ska visas att en ökad klarhet skulle ha vunnits om rimlighetsbedömningen ersatts med en bedömning varför avtalsregleringen språkligt sett ansågs vara ofullständig och varför denna ofullständighet motiverade en utvidgande tolkning.
    HD uttalade att provisionsklausulen inte kunde antas vara avfattad med sikte på att alla tänkbara fall skulle vara reglerade enligt ordalagen. HD tillade att det inte kunde antas att mäklaren i dessa oreglerade fall aldrig skulle ha rätt till provision. HD konstaterade att klausulen sålunda inte rimligen kunde tolkas så att mäklaren skulle gå miste om rätten till provision då bortfraktaren rättsstridigt häver avtalet.
    Rimlighetsbedömningen görs sedan HD slagit fast att det skriftliga avtalet var ofullständigt och att provision kunde utgå i vissa fall då det saknades stöd i avtalstexten för detta. Det kan vara svårt att avgöra om avtalets ordalydelse sätter gränser för en parts ersättningsskyldighet eller om denna skyldighet kan gå längre än vad som följer av avtalstexten. När det väl konstaterats att avtalstexten är ofullständig finns det en risk för att en utvidgande tolkning görs med hjälp av en löslig rimlighetsbedömning. Rimligheten ger inte något bestämt besked, men kanske de skäl som anförts för att avtalsregleringen var ofullständig i ett specifikt avseende. Det kan t.ex. bero på att det inte varit möjligt att på ett uttömmande sätt förutse och reglera alla de talrika fall som skulle utlösa skyldighet att betala provision. Om avtalet anger ett tiotal provisionsgrundande situationer utan att något tilläggs om ”liknande fall” kan det finnas hållpunkter för att göra en utvidgande tolkning. Denna bör inte grundas på godtyckliga eller skäliga bedömningar som betecknas som rimliga. Rimlighetsbedömningen bör ersättas med en bedömning som utgår från skälen för att avtalsregleringen var språkligt ofullständig.
    Denna uppfattning om betydelsen av avtalstextens ofullständighet vinner visst stöd av ett senare avgjort fall. HD uttalade att det ytterst och sist ska göras en mer övergripande rimlighetsbedömning som undantagsvis kan innebära att en avtalslucka fylls med en till det specifika avtalet

 

132 Se om dessa HD-fall Heuman, Metoder för rättstillämpning och lagtolkning, s. 252. 133 ”Grannhusets vattenskada” NJA 2021 s. 473 p. 25 och 26 (ett argument hänförde sig till lagtextens tydlighet och ett annat argument till betydelsen av att tolkning av regelns lagtext inte ska leda till att en lagregel blir obehövlig. 134 NJA 1971 s. 474, s. 496.

tillpassad regel. Talet om en avtalslucka skapar en viss klarhet. Den utvidgande tolkning som ska göras ska ta sikte på det specifika avtalet, vilket tyder på att någon utfyllnad inte ska utföras. Genom HD:s uttalande reduceras dock rimlighetsbedömningens betydelse genom att rimlighetsargumentet placeras sist i en hierarkisk avtalstolkning. Det är emellertid tveksamt om en sådan allmän rangordningsprincip gäller enligt HD:s praxis.135 Ett HD-fall berör frågan om vad som kan utgöra förutsättningar enligt köplagen 17 §.136 Av HD:s domskäl framgår att uppgifter som lämnats av en säljare i samband med köpet och som avser mer än den skrivna kontraktstexten kan vara av betydelse när avtalsinnehållet ska fastställas. Ett villkor för detta är att en domstol efter en rimlighetsbedömning finner att de lämnade uppgifterna utgjort underlag för vad parterna har kommit överens om. Rimlighetsbedömningen skapar vissa svårigheter när det ska avgöras vad som utgjort beslutsunderlag för avtalsparterna. Domskälen visar att såväl skriftliga som muntliga uppgifter kan ha utgjort beslutsunderlag. Förmodligen kan det ställas upp särskilda krav för att också muntligt lämnade uppgifter ska ha utgjort beslutsunderlag när säljaren skriftligen lämnat upplysningar om betydelsefulla förhållanden (exkluderande verkan).
    I ett fall som gällde tolkning av ett villkor i en rättsskyddsförsäkring beskrev HD den ena tolkningsuppfattningen siffermässigt med att självrisken inledningsvis är 100 %, därefter 0 % upp till cirka 36 000 kronor och slutligen 20 % av överskjutande belopp. Ser man till självriskreglernas funktion är det är svårt att logisk förklara varför självrisken ska vara noll procent i ett beloppsmässigt mittenskick. HD uttalade att denna lösning framstår som mindre rimlig. Trots att HD tog fasta på rimlighetsargumentet skulle kanske argumentet kunna preciseras så att en tolkning inte kan godtas om den framstår som ologisk och svårförklarlig.137 Ordet logiskt kan betyda förnuftsenligt som här utgör ett alternativt uttryck för att beteckna rimlighet.
    En tolkningsuppfattning av en avtalsbestämmelse kan underkännas om bestämmelsen med denna tolkning inte skulle fylla någon rimlig funktion.138 Ordet rimlig skulle här ha kunnat uteslutas. Meningen kan vara att tolkningen inte skulle fylla någon vettig funktion, dvs. förnuftig eller

 

135 Radetzki, Tolkning av försäkringsvillkor, Andra upplagan, Norstedts juridik 2020, s. 100 ff. I ett försäkringsfall ansåg HD att det inte var en naturlig och rimlig tolkning att försäkringstagarens ansvar skulle vara begränsat på visst sätt. Av den föregående meningen framgår vad som motiverade rimlighetsbedömningen, nämligen att det rörde sig om en frekvent ansvarsgrund och att försäkringsskyddet skulle bli starkt inskränkt om försäkringsgivarens tolkning godtogs. Argumentet ger uttryck för en värdering att skyddet skulle bli svagt och otillräckligt. NJA 2012 s. 3 p. 12. Radetzki berör på. s. 121 f. a.a. detta rättsfall under rubriken skälighetsaspekter. 136 NJA 2016 s. 237 p. 14. 137 I NJA 2014 s. 960 p. 23 uttalade HD att en övergripande rimlighetsbedömning undantagsvis skulle kunna fylla ut en avtalslucka med en till det speciella avtalet tillpassad regel. Här grundas inte utfyllningen på en förnuftsmässig slutsats utan på att avtalet är specifikt och därför behöver fyllas ut på ett särskilt sätt. 138 NJA 2015 s. 741 p. 15.

 

godtagbar funktion. Om termen ”rimlig” skulle ha ett slags kvantitativ innebörd och betyda ”tillräckligt betydelsefull” funktion hade ett annat uttryckssätt än rimlighet varit att föredra. Det finns en risk att det lösliga ordet rimlig läggs till för att ge sken av en ökad precision som det vaga ordet inte kan ge texten; författaren och läsaren kan tycka att ordet ”låter bra” men kan inte ange varför.

 

6.3 Samtidig användning av begreppen rimlighet och förnuftsmässighet
I det skiljerättsliga prejudikatet Belgor beskriver HD partsuppfattningar av betydelse för tolkningen av ett skiljeavtal utan att använda begreppen förutsättningar och förväntningar.139 HD använder de vaga förnufts- och rimlighetsargumenten vid sin tolkning. De kan fylla en funktion som liknar den som eftersträvas med begreppen förutsättningar och förväntningar. Vid sidan av rimlighetsargument bygger HD sin tolkning på ett förnuftsargument. Detta argument kan t.ex. syfta på hur förnuftiga parter handlar i allmänhet eller på hur förnuftiga domare och skiljemän tänker.140 Förnuftsargumentet kan vara lika obestämt som begreppen förutsättning och förväntan. Förnuftsargumentet får ett mer bestämt innehåll då det fylls ut med en slutsats om hur förnuftiga parter handlar och tänker i specifika avtalssituationer.
    Belgor rör frågan om en skiljeklausul i ett entreprenadavtal kan gälla för senare ingångna tilläggsavtal.141 Fallet tar enligt HD sikte på standardiserade skiljeavtal där ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar och andra relevanta tolkningsdata inte ger ledning.142 HD ansåg att det då är naturligt att utgå från att skiljeavtalet ska fylla en förnuftig funktion och en rimlig reglering av parternas intressen. Härtill kan fogas kommentaren att uttalandet inte tar sikte på en gemensam partsavsikt, utan avser två abstrakta argument av betydelse för tolkningen. Fortsättningsvis uttalade HD emellertid att parterna då fick antas ha avsett att uppkomna tvister ska lösas snabbt och i ett sammanhållet förfarande. Den tillbakasyftande betydelse som följer av ordet då, tyder på att här avses parter i allmänhet, inte parterna i det föreliggande fallet. Det innebär att normen om att klausulen omfattar tilläggsavtal motiveras av två argument (förnuftsmässighet och rimlighet) och inte av att det förelegat en gemensam partsuppfattning i enlighet med principen om partsautonomi.143 Möjligen kan man säga att dessa båda argument talar för förekomsten av en genomsnittlig partsvilja. Talet om ett sammanhållet förfarande utgör inte ett argument utan ett slutsatsgrundat uttalande om en norm att skiljeklausulen i entreprenadavtalet omfattar tilläggsavtal. Något längre fram i domen gör HD uttalanden som antyder att det som parterna eftersträvar i ett kommersiellt avtals-

 

139 NJA 2019 s. 171. 140 Gorton, JT 2020–21 s. 859. 141 Heuman, SvJT 2019 s. 545 ff. 142 Det kan invändas mot HD:s uttryckssätt att tolkningsdata som inte ger ledning knappast kan vara relevanta. 143 Se härtill Kihlman, Fel, MercurIUS 1999, s. 105.

förhållande inte utgör en tillräcklig grund för en norm om ett sammanhållet förfarande. HD anförde nämligen utöver förnufts- och rimlighetsargumenten tre andra viktiga underargument till stöd för att tvister ska avgöras i ett och samma forum. HD åberopade risken för tidsutdräkt, ökade kostnader och motstridiga avgöranden för det fall att tvister skulle kunna avgöras inför flera fora.144 Det är möjligt att dessa tre argument endast uttrycker vad som ligger i en förnuftsmässig och rimlig bedömning. Helt allmänt finns det skäl att tillmäta de vaga förnufts- och rimlighetsargumenten betydelse först sedan det angetts på ett konkret sätt varför och på vad sätt parter i allmänhet eftersträvar vissa lösningar och handläggningsformer. Tyngdpunkten i tolkningen förskjuts då till de slutsatser som HD säger att man kan dra av att parter handlar förnuftigt i olika avseenden. De tre underargumenten skapar en viss konkretion som ger förnufts- och rimlighetsargumenten övertygelsekraft.
    Av några avtalstolkningsfall som inte rör skiljeförfarande framgår att HD flera gånger fäst avseende vid förnufts- och rimlighetsargument.145 Det skulle vara en fördel om praxis på lång sikt inte grundades på dessa båda argument utan i stället på olika konkretiseringar av begreppen. Ett skäl till det är att dessa konkretiseringar kan vara av helt olika art och att en gjord konkretisering bidrar till förståelsen av andra konkretiseringar. Om man gör en fördjupad tolkning som går utöver HD:s uttryckliga domskäl skulle förnufts- och rimlighetsargumenten kunna preciseras. I det följande ska sådana utläggningar tillfogas vid analysen av HD-fallen.
    Rättsfallet ”Partneravtalet” rör tolkning av ett avtal med ett stort antal partners som var anställda i ett bolag. Ett avtal reglerade frågan om skadeståndsskyldighet för den som lämnade bolaget och tog anställning hos någon som bedrev konkurrerande verksamhet.146 Det fanns sålunda ett motpartsförhållande mellan kvarvarande partners och den som lämnat bolaget och därmed kunde dra på sig skadeståndsskyldighet. HD anförde omständigheter av betydelse för avtalstolkningen och uttalade avslutningsvis att det i allmänhet också är naturligt att utgå från att ett avtalsvillkor ska fylla en förnuftig funktion och utgöra en rimlig reglering av parternas intressen. HD:s avgörande bedömningar bygger på en förnuftig och funktionsmässig avvägning av motstående intressen. Den förnuftsmässiga bedömningen utgör här en intresseavvägning.
    I det ovan berörda fallet ”Ramavtalet” hade en beställare efter genomförd upphandling för en fyraårsperiod ingått ett ramavtal med en konsult som vunnit upphandlingen.147 I målet uppkom fråga om ramavtalet var exklusivt och gav konsulten ensamrätt att utföra sådana tjänster som avtalet omfattade, när behov av sådana tjänster uppkom.

 

144 HD p. 18. 145 ”Det andra bolaget” NJA 2014 s. 960 p. 23, ”Partneravtalet” NJA 2015 s. 741 p. 9 och 10 samt ”Mätarställningen” HD:s dom meddelad den 15 juli 2021 i mål T 4494-20 p. 12. 146 NJA 2015 s. 741 p. 16. 147 HD:s dom meddelad den 30 juni 2021 i mål 4071-20.

 

Beställaren ansåg att ramavtalet inte innebar en ensamrätt för konsulten att utföra sådana tjänster som avtalet omfattade. HD uttalade att tolkningen bör harmoniseras med avtalet i övrigt och utgå från att avtalet ska fylla en förnuftig funktion och utgöra en rimlig reglering av parternas intressen.148 Vid den följande tolkningen sköt HD fram ett företagsekonomiskt lönsamhetsargument. Konsultens kostnadskrävande åtaganden beskrevs. Därefter uttalade HD att ramavtalet helt skulle sakna värde för konsulten om beställaren hade rätt att vända sig till andra leverantörer. Denna avtalstolkningsuppfattning och beställarens rätt att frånträda avtalet talade enligt HD med tyngd för att avtalet innebar en ensamrätt för konsulten vid en avtalstolkning baserad på en helhetsbedömning och bedömningar som utgick från att avtalet ska fylla en förnuftig funktion och utgöra en rimlig reglering av parternas intressen.149 Också i detta fall förtydligas de förnuftsmässiga bedömningarna och rimlighetsbedömningarna med hänvisning till att de ska göras en intresseavvägning (en avvägning av argument). Lönsamhetsargumentet spelade en stor roll vid intresseavvägningen.
    Efter denna genomgång kan konstateras att HD inte utvecklat vad som är ett förnuftigt handlande och en rimlig bedömning. Rimligheten skulle kunna uppfattas som en värderande verksamhet. HD-fallen befäster på intet sätt denna uppfattning. Av fallen framgår att förnufts- och rimlighetsargumenten kan konkretiseras och att de kan ta sikte på olika mer eller mindre bestämda förhållanden. Det kan röra sig om en bedömning av närmast logisk art, en bedömning att avtalsregleringen är ofullständig, en bedömning av vad som utgjort beslutsunderlag för avtalsparterna, en bedömning som innefattar en avvägning av beskrivna intressen, en bedömning av ett företagsekonomiskt lönsamhetsargument eller en bedömning att en tolkningsuppfattning som gör avtalsregleringen funktionslös.

 

7 Sammanfattande slutsatser
Det förekommer att ett vagt begrepp med stor räckvidd uttrycks med ett enda ord. Om ett sådant juridiskt begrepp är avsedd att ha samma innebörd som några andra vaga användningsfrekventa ord bör det utsägas klart i den tillämpliga regeln eller i motiven till regeln eller i det prejudikat som behandlar begreppet. En semantisk analys av ett enda vagt ord kan i regel inte klarlägga om och hur betydelsen avviker från andra enordiga snarlika termer.
    Föremålet för en förutsättning, förväntan eller tillit är insikt eller vad någon bort inse. Ingen form av insikt är explicit utesluten. Ser man till de tre begreppens användbarhet och nedbrytbarhet kan olikheter framträda. Dessa förhållanden kan klargöra begreppens olika innehåll

 

148 I det följande ska inte utvecklas att en avtalstolkning som utgår från en koherensbedömning kräver bl.a. en helhetsbedömning. 149 HD p. 17 och 20. Under p. 21 anges ytterligare ett argument.

i skilda fall. Begreppsförståelsen kan förbättras om man utreder spegelbilden av en parts insikt och klarlägger om och hur en motpart har medverkat till insiktens uppkomst. De enordiga begreppen lämnar inte besked om det kan medges eller krävas en prognosbedömning för att det ska kunna avgöras vad som utgjort en persons förutsättning, förväntan eller tillit vid det tillfälle begreppsbestämningen ska göras. Begreppens sammanfallande och något åtskilda betydelser kan bestämmas genom undersökningar av olika preciserande betydelser, av olika potentiella arguments relevans för skilda tolkningsalternativ och av olika verkningar som följer av skilda tolkningsalternativ. Man kan inte utgå från att begreppen är utbytbara i alla sammanhang.
    HD:s samtidiga användning av begreppen förnuftsmässighet och rimlighet tyder på att de antingen ansetts vara utbytbara eller kompletterande. De båda begreppen har emellertid så många betydelser att de knappast kan vara fullt utbytbara. Det krävs därför att man anger vilka preciserade betydelser som är sammanfallande och användbara. Begreppen kan verka kompletterande. Det måste då anges hur de olika betydelserna fyller ut varandra och om det finns närliggande betydelser som ligger vid sidan av de båda begreppens innehåll.