Minnesord över Torkel Gregow, 1935–2025 
F.d. justitierådet och ordföranden i Högsta domstolen Torkel Gregow har avlidit den 6 februari 2025, vid 89 års ålder. 
    Torkel Gregow var född och uppvuxen i Skåne. Han blev jur.kand. vid Lunds universitet 1958. Efter tingstjänstgöring i Västernärkes domsaga 1959–1962 fortsatte han på domarbanan vid Hovrätten för Västra Sverige. Han tjänstgjorde en period som byrådirektör hos Justitieombudsmannen men arbetade därefter i flera olika roller med lagstiftning, som rättssakkunnig i Justitiedepartementet och som sekreterare och senare ledamot i Lagberedningen. Han återkom i mitten på 1970-talet till Justitiedepartementet där han hade som huvuduppgift att utarbeta förslag till den nya utsökningsbalken och han har därefter gett ut många värdefulla monografier på det området. 
    Torkel Gregow utnämndes till justitieråd i Högsta domstolen 1981 och var från 1998 fram till sin pensionering 2002 ordförande i domstolen. Han kunde som ordförande uppfattas som en aning formell men bakom den korrekta ytan och det skarpa intellektet fanns en lyssnande person. Han var också angelägen om att arbetsförhållandena i domstolen var rimliga. Det sägs att han passerade en nyutnämnd kollega som hukade bakom högar av aktmaterial med de uppmuntrande orden ”man behöver inte läsa allt”. 
    Han var mycket beundrad för sina omfattande och djupa kunskaper, sin analysförmåga och sin omsorgsfullhet i allt det arbete han åtog sig. Hans kompetens togs också tillvara genom att han anlitades som skiljedomare och utredare på olika rättsområden. 
    År 2010 hyllades han med en festskrift för sina mångåriga, omfattande och betydelsefulla insatser på juridikens område, som lagstiftare, domare och rättsvetenskaplig författare. Han var hedersdoktor vid Lunds universitet och under många år utgivare av Lagboken. 
    Torkel Gregow bidrog också flitigt i Svensk Juristtidning, inte minst som författare av totalt sju praxissammanställningar i exekutionsrätt där den första publicerades 1984 och den senaste så nyligen som förra året. Därtill skrev han återkommande artiklar, bokanmälningar och rättsfallskommentarer, ofta med koppling till utsökningsrätten eller allmän civilrätt. I tidningens arkiv finns han också väl representerad genom referenser från andra. 
    Han behandlade även bredare ämnen. Exempel på detta är frågor om Högsta domstolens uppgifter och om bevisprövning. Artikeln ”Några synpunkter på frågan om bevisprövning och bevisvärdering i mål om sexuella övergrepp mot barn” (SvJT 1996 s. 509) ledde till debatt och har sedan den publicerades återkommande citerats i praxis och doktrin.

Marianne Lundius och Anders Eka