Medling och förlikning i tvistemål i Sverige och Norge — en kulturfråga?
Av professor ANNA NYLUND1
I Norge är domstolsmedling (rettsmekling) vanligt. I Sverige är särskild medling i tvistemål relativt sällsynt, men domarens förlikningsverksamhet vanlig. Frågan uppstår om Sverige har en ”medlingsavog” rättskultur jämfört med Norge och i så fall varför det är så. I denna artikel antas medling och domarens förlikningsverksamhet vara funktionella ekvivalenter. Efter en jämförelse mellan Sverige och Norge är konklusionen att skillnaderna mellan länderna är ganska små i praktiken och att rent rättskulturella skillnader också verkar vara relativt små.
1 Inledning: förlikningsverksamhet som studieprojekt2 I Sverige är särskild medling i tvistemål relativt sällsynt.3 I Norge överförs ungefär vart fjärde mål till domstolsmedling (rettsmekling), där i regel en domare medlar i målet.4 Frågan uppstår varför Sverige verkar vara ”medlingsavogt” jämfört med särskilt Norge. Även om våra länder är ganska lika, kunde man tänka sig att det är en klar kulturskillnad som kommer till uttryck i hur man ser på medling. Norge är pragmatiskt, Sverige mer formalistiskt. Enkla rättskulturella förklaringar som pragmatism är sällan rättsvetenskapligt tillfredsställande eftersom rättskultur kan anses vara ett tomt begrepp. Rättskulturella förklaringar är ofta onyanserade, otillräckligt operationaliserade och overifierbara.5 Om man i stället för domstolsmedling studerar förlikningar är skillnaden mellan Sverige och Norge väsentligt mindre. Även om statistiken är bristfällig, tyder den information som finns offentligt tillgänglig på att skillnader i förlikningar är mycket mindre än skillnaden i medling. År 2018 avgjordes i Norge 13 % av ordinära tvistemål genom förlikning efter rettsmekling och ytterligare 38 % avslutades på basis av sedvanlig förlikning.6 I Sverige verkar andelen förlikningar vara något lägre. Enligt 2007 års utredning om alternativ tvistlösning avgjordes 33,5 % av
1 Jur. dr Anna Nylund är professor vid juridiska fakulteten vid Universitetet i Bergen. 2 Artikeln är delvis baserad på ett föredrag om medling och rättskultur på International Association of Procedural Laws årliga konferens i Örebro i oktober 2024. Tack till professor em. Dan Frände som har kommenterat ett utkast till denna studie. 3 SOU 2007:26, Alternativ tvistlösning Betänkande av Utredningen om alternativa former för tvistlösning vid tingsrätt, s. 95. Jag har inte hittat nyare statistik. 4 Domstoladministrasjonen, Norges domstoler, Årsmelding 2024, s. 27. 5 Se t.ex. Roger Cotterell (2006), Law, Culture and Society. Legal Ideas in the Mirror of
Social Theory. Routledge, s. 102–117 och David Nelken (2017), ”Using the concept of legal culture” i Maksymilian Del Mar och Michael Giudice (red.) Legal Theory and the Social Sciences, Routledge, s. 279–303. 6 NOU 2020: 11. Den tredje statsmakt. Domstolene i endring, s. 52.