”Brottslingar förtjänar inte skadeståndsrättens skydd”
Av juris doktorn MÅRTEN SCHULTZ
Förtjänar brottslingar skadeståndsrättens skydd? I vissa fall gör de tydligen det. Brottslingar kan liksom alla andra erhålla skadestånd när de drabbas av personskador, även om personskadorna uppstår vid utövandet av den brottsliga gärningen. En brottsling kan också regressvis kräva ersättningar från medbrottslingar, vid fall av solidariskt skadeståndsansvar. Men kan en brottsling även erhålla skadestånd för att ha förlorat besittningen till stulen egendom? Kan hälaren begära skadestånd från den vårdslösa person som bränner ned hennes lager med stöldgods? Och kan knarklangaren kräva skadestånd från rånaren som stal de pengar som narkotikaförsäljningen inbringat? Artikeln behandlar situationer som dessa utifrån den generella frågeställningen: Går det att ställa upp en allmän princip om att skadeståndsrätten inte skall skydda intressen som är relaterade till en brottslig gärning. Slutsatsen är att det inte går att ställa upp någon sådan princip i skadeståndsrätten, vilket kan jämföras mot till exempel avtalsrätten och dess princip om s.k. pactum turpe.
Inledning
Brottsliga intressen och skadeståndsrätt
Den allmänna fråga som skall behandlas i denna artikel är om, vad jag kort kommer att kalla för, ”brottsliga intressen” faller utanför skadeståndsrättens skydd. Vad är ett ”brottsligt intresse”? Här (men inte nödvändigtvis i andra sammanhang) avses med termen ”brottsligt intresse” ett egendomsintresse som har sitt ursprung i en brottslig gärning. Uttrycket är alltså en allmän beskrivning för situationer som rör en tjuvs besittning av stulen egendom, en förskingrares intresse i den förskingrade egendomen, eller vad det nu kan vara. Men beskrivningen omfattar även intressen knuten till egendom som inte tillgripits men ändå på annat sätt hänger samman med brottslighet, t.ex. pengar som erhållits för utförande av s.k. svartarbete. Och under samma rubrik kan även en situation av det slag som nyligen beviljats prövningstillstånd i Högsta domstolen placeras, nämligen den där en knarklangare blir bestulen på pengar som härrör från narkotikaförsäljning.1
1 Högsta domstolens beslut 2006-10-09 i T 1280-06. Här vill jag gärna framhålla att när det gäller redogörelsen för detta fall har jag haft nytta av en utmärkt promemoria rörande fallet som skrevs av jur.kand. Paul Forsberg, vid universitetet i Örebro.