Håller den Victorska tesen? — om blankettstraffbud, normgivningsmakt och krav på uppsåtstäckning

I denna text prövas hållbarheten i en tanke som har förts fram i åtminstone tre olika lagrådsyttranden och som bygger på att man vid bedömning av om en regel utgör ett blankettstraffbud i regeringsformens mening kan bygga på hur kravet på uppsåtstäckning är utformat. Tanken har – eftersom Dag Victor deltagit i utformningen av alla de tre yttrandena – givits namnet den Victorska tesen.

Av: Petter Asp

Likgiltighetsuppsåt i teori och praktik

Den nedersta gränsen för uppsåt, likgiltighetsuppsåt, etablerades stegvis i svensk rätt genom ett antal vägledande rättsfall från HD. Den tydligaste beskrivningen av likgiltighetsuppsåtet finns i ”HIV-domen”, NJA 2004 s. 176. I denna uppsats diskuterar författaren innebörden av likgiltighetsuppsåt. Han ställer också frågan, hur HD:s rättsbildning har slagit igenom i tingsrätter och hovrätter. Slutligen lanserar han idén att domstolarnas prövning av uppsåtsfrågor skulle kunna vinna på att beslutsscheman görs upp och att exempel på domsmotiveringar formuleras.

Av: Martin Borgeke

Dag Victor som läroboksförfattare — samma gärning?

Dag Victor är juris doktor efter att ha disputerat i Uppsala 1977. Författaren utgick från denna bakgrund och uppmärksammade hans bidrag till kurslitteraturen för juristutbildningen i Uppsala. Två artiklar som diskuterar begreppet samma gärning tas som utgångspunkt för att konstatera att den Europarättsliga utvecklingen ger ny näring till denna svenska diskussion. Under det kollokvium som hölls med anledning av Dag Victors 70årsdag nämndes NJA 2008 s. 359 särskilt. (Detta hölls flera månader innan Dag Victors artikel ”Straffmätningsvärde” och påföljdsval publicerades i SvJT 2015 s. 173–198.)

Av: Lena Holmqvist

Dag och jag och Högsta domstolen

I detta hyllningsbidrag till Dag Victor med anledning av hans 70-årsdag berättar jag något om hans betydelse i Högsta domstolen och om vårt samarbete under de drygt tre år som vi arbetade tillsammans i domstolen innan jag efterträdde honom som ordförande på andra avdelningen. Även vissa aspekter på domstolens prejudikatbildning berörs.

Av: Stefan Lindskog

Skapas det allmänna rättsmedvetandet av att vi är medvetna eller omedvetna?

Hänvisningar till ”det allmänna rättsmedvetandets” krav dyker ofta upp i den kriminalpolitiska debatten och då vanligen i samband förslag om strängare straff. Men vad ska man egentligen förstå med det allmänna rättsmedvetandet och vilken betydelse ska det ges vid kriminalpolitiskt beslutsfattande? Frågor om detta kan med fördel granskas med utgångspunkt i en artikel som författats av Dag Victor och med referens till nyare nordisk forskning.

Av: Per Ole Träskman

Mefedrondomen och HD:s nya straffmätningspraxis

I artikeln diskuteras vilken betydelse som den s.k. Mefedrondomen (NJA 2011 s. 357) bör tillmätas och om den utgjorde ett startskott för en helt ny praxis för straffvärdebedömningar i narkotikamål. Även om det är klart att det under de senaste åren har skett en förändring i domstolarnas sätt att värdera skadan hos narkotikabrott, framförs argument för att det inte finns stöd för tanken att detta automatiskt följde av HD:s avgörande i NJA 2011 s. 357.

Av: Magnus Ulväng

Notiser

Resning i brottmål är betydligt mera sällsynt i Frankrike än i Sverige I ett par tidigare artiklar (Ss. 470 och 2014 s. 482) har berättats om svårigheterna att få resning i Frankrike.

Straffmätningsvärdet — en replik

I en artikel i förra numret av Svensk Juristtidning, SvJT 2015 s. 173, tar f.d. justitierådet Dag Victor upp en fråga som rör beslutsstrukturen för påföljdsvalet. Dag Victor är i artikeln kritisk till de tankar som ligger bakom begreppet ”straffmätningsvärde” och menar att det saknas argument i sak för en användning av straffmätningsvärdet som en i de flesta fallen användbar plattform för den fortsatta påföljdsbestämningen. Eftersom författaren till denna artikel nämns som upphovsman till termen straffmätningsvärde finns det anledning till en replik. Den kan sägas mynna ut i att skillnaden mellan de olika synsätten i grund och botten inte är särskilt stor och att det mera är en fråga om hur man ska beskriva systemet för att de s.k. billighetsskälen i 29 kap. 5 § BrB ska få tillräckligt genomslag i det praktiska dömandet.

Av: MARTIN BORGEKE

Enighet om tumregeln

I en kommentar till Dag Victors artikel ”’Straffmätningsvärde’ och påföljdsval”, SvJT 2015 s. 173, konstaterar författaren att bred enighet råder i fler avseenden än vad Victors artikel ger sken av. Samtidigt välkomnas en diskussion om beslutsstrukturer, nyanser och uttryckssätt.

Av: PETTER ASP

Näthat i form av hot

Uppsatsen utgår från det i viss media skisserade fall där en ung flicka protesterade mot en av ett klädföretags produkter på Facebook och fick ett enormt antal svar varav många innehöll bl.a. rena hot. Trots påstötningar underlät klädföretaget att ta bort meddelandena. Eftersom det rör sig om ansvaret för innehållet i chattutrymmen kan två svenska lagar vara tillämpliga för tjänsteleverantörens ansvar. Det gäller lagen om elektroniska anslagstavlor och lagen om elektronisk handel m.m. Den förstnämnda innehåller regler om ansvar för tjänsteleverantören men omfattar dock inte brottet olaga hot. Den andra innehåller inga ansvarsregler utan bara, om ett ansvar väl föreligger enligt andra regler, en regel i 18 § om ansvarsfrihet under vissa omständigheter. Det är alltså nödvändigt att söka stöd i andra regler för ett ansvar. En grund kan vara ansvar för kränkningsersättning enligt skadeståndslagen 2:3, vilken också gäller vid olaga hot enligt brottsbalken 4:5. Det krävs emellertid antingen att näringsidkare genom passiviteten brutit mot en särskild skyldighet att agera, dvs. en garantställning, eller att denne kan anses ha medverkat till den enskilde gärningsmannens brott. Skulle ett ansvar för kränkningsersättning föreligga enligt nu nämnda regler är det osäkert om ansvarsbefrielsen i lagen om elektronisk handel m.m. 18 § tillför något extra. Ett ansvar kan vidare tänkas föreligga enligt marknadsföringslagen. Här kan dock ansvarsbefrielsen vara av större betydelse. Det är enligt författarens mening viktigt att de regelverk som faktiskt finns prövas med hänsyn till den stora praktiska betydelse näthat och liknande företeelser kommit att få i det moderna samhället, även om en ny och bredare lagstiftning också kan vara en framkomlig väg.

Av: LENA OLSEN

Säkerhetsöverlåtelse — pant eller omsättningsköp?

I det nyligen publicerade betänkandet SOU 2015:18, Lösöreköp och registerpant, föreslås att traditionsprincipen ska avskaffas och att borgenärsskydd ska tillerkännas en förvärvare redan vid avtal om köp av lösöre respektive en panthavare vid registrering av panträtt i lösöre, i båda fallen oavsett om det sker någon besittningsförändring av egendomen eller ej. Den mellanform mellan köp och pant som brukar betecknas säkerhetsöverlåtelse förbigås i de lämnade lagförslagen; tanken är att sådana transaktioner framöver ska kategoriseras antingen som köp eller som pant. Frågan om hur denna kategorisering ska gå till ges emellertid begränsat utrymme. I artikeln tas betänkandet i denna del som utgångspunkt för en redogörelse för hur rättsläget har utvecklats och nu ser ut i Danmark, där bedömningar och kategoriseringar av nämnda slag har genomförts (på olika sätt) under ett par århundraden.

Av: PATRIK LINDSKOUG

Lösöreköp och registerpant

I sitt betänkande Lösöreköp och registerpant (SOU 2015:18), som nyligen har överlämnats till Justitiedepartementet, föreslår Lösöreköpskommittén en generell övergång från traditionsprincipen till avtalsprincipen vid köp av lösöre. Utredningsuppdraget och frågor som aktualiseras med anledning av det uppmärksammades i ett antal artiklar i Svensk Juristtidning när arbetet inleddes (häfte 10/2013). I denna artikel ges ett sammandrag av kommitténs förslag. Författarna har varit ordförande och sekreterare i kommittén.

Av: DAG MATTSSON HENRIK MATZ

Länkning på internet — EU-domstolen i konflikt med internationell rätt

I ett antal avgöranden har EU-domstolen prövat frågan om länkar till verk som skyddas av upphovsrätt kräver medgivande av rättsinnehavaren. Genom att utveckla det helt nya rekvisitet ”ny publik” har EU-domstolen åstadkommit en begränsning av grundläggande upphovsrättslig ensamrätt i strid med Bernkonventionen och annan internationell upphovsrätt. Dessutom saknar unionen befogenheter att tolka Bernkonventionen enligt EUfördragen. Vidare saknar rekvisitet ”ny publik” allt stöd i de internationella och europeiska immaterialrättsliga regelverken. I denna artikel prövas därför huruvida EU-domstolens praxis kan anses förenlig med å ena sidan fördelningen av kompetenser mellan unionen och dess medlemsstater enligt

Av: JAN ROSÉN och CLAES GRANMAR

Personalnotiser

Nya justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen Regeringen har den 26 mars 2015 utnämnt Mari Andersson att vara justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen (2015-03-26). Mari Andersson är sedan 2013 tf. kammarrättspresident i Kammarrätten i Stockholm och hon var dessförinnan lagman i Förvaltningsrätten i Stockholm. Hon har tidigare bl.a. även arbetat i Statsrådsberedningen och Finansdepartementet och som sekreterare i Skattelagskommittén. Mari Andersson tillträder den 1 maj 2015.

”Straffmätningsvärde” och påföljdsval

I NJA 2012 s. 849 använde Högsta domstolen (HD) för första gången termen straffmätningsvärde i domskälen i ett mål. Termen har därefter återkommit i flera mål, senast i domskälen i HD:s dom den 23 december 2014 i mål B 1041-14 (NJA 2014 s. 989). I allmänhet avses med straffmätningsvärde straffvärdet med avdrag enligt 29 kap. 5 och 7 §§ brottsbalken (BrB) för billighetsskäl och ungdom. I artikeln redovisas och diskuteras två olika i den juridiska litteraturen beskrivna beslutsstrukturer för påföljdsvalet varav den ena utgår från straffmätningsvärdet och den andra från straffvärdet.

Av: Dag Victor

Fler besynnerligheter — slutreplik till Olle Abrahamsson och Henrik Jermsten

Även om Olle Abrahamsson och Henrik Jermsten har tagit till sig kritiken mot deras förenklade resonemang i SvJT 2014 s. 201 om unionsrättens absoluta företräde framför svensk grundlag, har deras replik i SvJT 2015 s. 8 lämnat en del frågor öppna och väcker samtidigt en annan fråga: om det är ett problem att den politiska sfären är begränsad av fri- och rättigheterna i våra grundlagar.

Av: Magnus Schmauch

Innehållskontroll av kommersiella meddelanden i bloggar

Den förmedlande parten på en blogg är vanligtvis en fysisk person som förmedlar såväl kommersiella som icke-kommersiella meddelanden. Det kan därför finnas ett behov av att förtydliga hur innehållskontrollen avseende kommunikation i bloggar bör utföras. I denna artikel utreds och analyseras när marknadsföringslagen är tillämplig på meddelanden som förmedlas via bloggar och hur kommersiella meddelanden i bloggar bör utformas för att uppfylla lagens krav på reklamidentifiering och sändarangivelse.

Av: Sara Hovstadius

Ihålig kritik

Professor Joakim Nergelius uppskattar glädjande nog min artikel om domstolarna och demokratin, men landar i övergripande invändningar om att jag på bristande underlag ger uttryck för ”motvilja, både i princip och i praktiken, mot ökad maktdelning och kanske även mot själva maktdelningsbegreppet” samt att artikeln trots mina ”höga ambitioner” tyvärr slutar med ”något av ett jaså.

Av: Carl Josefsson

Sant och falskt om förvärv av egna aktier — rättspolitiska motiv och problem

I dagarna är det 15 år sedan lagstiftaren öppnade upp för publika aktiebolag att förvärva egna aktier, något som tidigare varit förbjudet i över hundra år. Men hur starka var egentligen skälen för att tillåta publika bolag att förvärva egna aktier? Och till vilken risk? I artikeln förs en rättspolitisk diskussion om motiven till införandet av förvärv av egna aktier. Dessutom redovisas vad som inte analyserats i utredningen till införandet av förvärv av egna aktier. Slutligen ges ett förslag till hur regleringen bör utformas för att säkerställa förtroendet för värdepappersmarknaden.

Av: Oscar Nilsson

Offentlighetsprincipen och det internationella samarbetet

Internationellt samarbete och internationellt informationsutbyte ökar på de flesta av samhällets områden. Utrikessekretessen utvidgades nyligen till förmån för vad som brukar kallas ursprungsinnehavarens vetorätt. Det betyder att internationella samarbetspartners, inte svenska myndigheter, i praktiken avgör vad som ska hållas hemligt och inte. Det sannolika resultatet blir att graden av sekretess kommer att öka. Samtidigt värnar Sverige av hävd medborgerlig insyn i såväl nationella som internationella angelägenheter. Hur går detta ihop?

Av: Inger Österdahl

Högsta domstolens intåg i entreprenadrättens slutna rum

Högsta domstolens (HD) tolkning av bygg- och anläggningsbranschens standardavtal AB 04 har kommit att skaka om branschen. Hur kan HD:s tolkningsmetod sammanfattas och hur skiljer sig tolkningsmetoden från den metod som traditionellt har gällt vid tolkning av kommersiella entreprenadavtal? Vilka ytterligare bestämmelser i AB 04 kan komma att bli föremål för ”omtolkning” framöver? Dessa och närliggande frågor undersöks i förevarande artikel, som i viss mån är en uppföljning och utveckling av artikeln ”Tolkning av entreprenadavtal — det köprättsliga kontrollansvaret möter hindersbestämmelserna i AB 04”2.

Av: Anders Ingvarson och Marcus Utterström

Personalnotiser

Ny generaldirektör för Rättsmedicinalverket Regeringen har den 26 februari 2015 anställt Monica Rodrigo att vara generaldirektör och chef för Rättsmedicinalverket. Monica Rodrigo har varit expeditions- och rättschef i Arbetsmarknadsdepartementet sedan 2011. Hon var chefsjurist vid Rikspolisstyrelsen under 2010 och chefsjurist vid Ekobrottsmyndigheten 2005–2010. Monica Rodrigo har också arbetat som bolagsjurist vid Stockholmsbörsen och arbetat vid Finansdepartementet.

Extern adjunktion i överrätt — en replik

I SvJT 2015 s. 1 har presidenten i Svea hovrätt, Fredrik Wersäll, gjort några reflektioner med anledning av en artikel av min hand om jäv mot extern adjungerad ledamot m.m. (SvJT 2014 s. 864 ff.). Redaktionen för tidskriften har varit vänlig nog att erbjuda mig utrymme för en replik. Jag kan fatta mig kort, eftersom jag i huvudsak är enig med Wersäll.

Av: CLAES SANDGREN

Riksdagens tillkännagivanden till regeringen

Vad är ett tillkännagivande? I artikeln beskrivs dessa fängslande ”konstitutionella varelser” som utgör en ibland kryddstark ingrediens i relationen mellan riksdag och regering. Dessutom lämnas en praxissammanställning och analyserande resonemang kring (och i de flesta fall även svar på) ett flertal frågeställningar i ämnet. Hur starkt binds regeringen politiskt av ett tillkännagivande som går emot regeringens egen övertygelse? Kan ett tillkännagivande påverka Lagrådets granskningsuppgift? Får riksdagen lämna tillkännagivanden i frågor som formellt sett tillhör regeringens eller en myndighets beslutsområde? Prioriterar regeringen slutbehandlingen av de tillkännagivanden som regeringspartierna står bakom (och krumbuktar sig när det gäller de andra)? Och vad är egentligen ett mjukt tillkännagivande?

Av: THOMAS LARUE

Licensavtal, allmän avtalsrätt och Eric M Runesson

Eric M Runessons bok om licensavtal väcker en rad praktiska, teoretiska och metodologiska frågor. Vad gäller om licensgivarens ansvar för patentets egenskaper? När preskriberas anspråk på grund av licensavtal? Vad gäller om reklamation vid licensavtal? Hur fastställs innehållet i licensavtal, bl.a. med avseende på avtalstidens längd? Utgör ”viktig grund” ett självständigt rättsligt institut? Har licensgivare rätt att rikta anspråk mot underlicenstagare på utomkontraktuell grund? Behövs ett restatement för licensavtalsrätten? Är det skillnad mellan avtalsrätt och kontraktsrätt? Denna artikel behandlar dessa och några ytterligare frågor.

Av: CHRISTINA RAMBERG

Mål om klander av skiljedom i hovrätterna

Skiljeförfarandeutredningen har gjort en undersökning för att kartlägga omfattningen och arten av sådana mål, i fortsättningen benämnda klandermål, i vilka grunden för talan har varit antingen 33 §, 34 § eller/och 36 § LSF, inklusive de mål som har handlagts enligt lagen (1929:145) om skiljemän (den gamla skiljemannalagen). Talan mot en skiljedom enligt 33, 34 och 36 §§ LSF tas upp av hovrätten inom vars domkrets skiljeförfarandet har ägt rum; är platsen för skiljeförfarandet inte angiven i skiljedomen får talan väckas hos Svea hovrätt. Undersökningen har omfattat alla klandermål som har anhängiggjorts under perioden 2004-01-01 – 2014 05-31 i samtliga hovrätter. Hovrättens avgörande i klandermålen får enligt huvudregeln i 43 § första stycket inte överklagas. I de fall hovrätten med stöd av andra stycket tillåtit att avgörandet får överklagas har undersökningen avsett även processen i Högsta domstolen. I de avseenden som materialet innehåller ett begränsat antal uppgifter måste viss reservation göras för säkerheten i de statistiska slutsatserna.

Av: JOHAN MUNCK och HELGA HULLMANN