Extern adjunktion i överrätt — en replik

I SvJT 2015 s. 1 har presidenten i Svea hovrätt, Fredrik Wersäll, gjort några reflektioner med anledning av en artikel av min hand om jäv mot extern adjungerad ledamot m.m. (SvJT 2014 s. 864 ff.). Redaktionen för tidskriften har varit vänlig nog att erbjuda mig utrymme för en replik. Jag kan fatta mig kort, eftersom jag i huvudsak är enig med Wersäll.

Av: CLAES SANDGREN

Riksdagens tillkännagivanden till regeringen

Vad är ett tillkännagivande? I artikeln beskrivs dessa fängslande ”konstitutionella varelser” som utgör en ibland kryddstark ingrediens i relationen mellan riksdag och regering. Dessutom lämnas en praxissammanställning och analyserande resonemang kring (och i de flesta fall även svar på) ett flertal frågeställningar i ämnet. Hur starkt binds regeringen politiskt av ett tillkännagivande som går emot regeringens egen övertygelse? Kan ett tillkännagivande påverka Lagrådets granskningsuppgift? Får riksdagen lämna tillkännagivanden i frågor som formellt sett tillhör regeringens eller en myndighets beslutsområde? Prioriterar regeringen slutbehandlingen av de tillkännagivanden som regeringspartierna står bakom (och krumbuktar sig när det gäller de andra)? Och vad är egentligen ett mjukt tillkännagivande?

Av: THOMAS LARUE

Licensavtal, allmän avtalsrätt och Eric M Runesson

Eric M Runessons bok om licensavtal väcker en rad praktiska, teoretiska och metodologiska frågor. Vad gäller om licensgivarens ansvar för patentets egenskaper? När preskriberas anspråk på grund av licensavtal? Vad gäller om reklamation vid licensavtal? Hur fastställs innehållet i licensavtal, bl.a. med avseende på avtalstidens längd? Utgör ”viktig grund” ett självständigt rättsligt institut? Har licensgivare rätt att rikta anspråk mot underlicenstagare på utomkontraktuell grund? Behövs ett restatement för licensavtalsrätten? Är det skillnad mellan avtalsrätt och kontraktsrätt? Denna artikel behandlar dessa och några ytterligare frågor.

Av: CHRISTINA RAMBERG

Mål om klander av skiljedom i hovrätterna

Skiljeförfarandeutredningen har gjort en undersökning för att kartlägga omfattningen och arten av sådana mål, i fortsättningen benämnda klandermål, i vilka grunden för talan har varit antingen 33 §, 34 § eller/och 36 § LSF, inklusive de mål som har handlagts enligt lagen (1929:145) om skiljemän (den gamla skiljemannalagen). Talan mot en skiljedom enligt 33, 34 och 36 §§ LSF tas upp av hovrätten inom vars domkrets skiljeförfarandet har ägt rum; är platsen för skiljeförfarandet inte angiven i skiljedomen får talan väckas hos Svea hovrätt. Undersökningen har omfattat alla klandermål som har anhängiggjorts under perioden 2004-01-01 – 2014 05-31 i samtliga hovrätter. Hovrättens avgörande i klandermålen får enligt huvudregeln i 43 § första stycket inte överklagas. I de fall hovrätten med stöd av andra stycket tillåtit att avgörandet får överklagas har undersökningen avsett även processen i Högsta domstolen. I de avseenden som materialet innehåller ett begränsat antal uppgifter måste viss reservation göras för säkerheten i de statistiska slutsatserna.

Av: JOHAN MUNCK och HELGA HULLMANN

Från lagstiftningsarbetet

I denna översikt lämnas en redogörelse för lagstiftning som har antagits av riksdagen under hösten 2014. Redogörelsen gör inte anspråk på att vara fullständig. Lagstiftning om skatt och tull har förbigåtts. Om inte annat sägs trädde lagen eller lagändringen i kraft senast den 1 mars 2015. Hänvisningarna till Svensk författningssamling (SFS) avser samlingen för 2014.

Av: Monica Hall och Bengt Billquist

Litteratur

Det är ensamt, steget från hjälpreda till ordförande vid en tingsrättsförhandling. Många notarier har nog gjort som jag och instinktivt rört sig mot protokollförarplatsen på väg in i salen, bara för att inse att det inte finns någon annan som kommer att sätta sig i ordförandesätet. Att det plötsligt är min röst, mitt omdöme och mina beslut som måste fälla avgörandet.

Av: Gustaf Almkvist

Notiser

Minnesord över Jörgen Almblad Överåklagaren Jörgen Almblad avled hösten 2014, 71 år gammal. Efter tingstjänstgöring vid Sollentuna och Färentuna tingsrätt blev han fiskal i Svea hovrätt 1975. Han var sakkunnig i Justitiedepartementet 1976–1981 och deltog då bland annat i beredningen och genomförandet av 1979 års stora länsrättsreform och i Gustaf Hedborgs utvärdering av Domstolsverket och domstolarna. Under 1983 var han tf. departementsråd och chef för domstolsenheten i Justitiedepartementet. Han övergick därefter till åklagarväsendet, där han tjänstgjorde som åtalsbyråchef 1984–89. Under denna tid blev han också välkänd som åklagare i utredningen om mordet på statsminister Olof Palme och en av åklagarna som utförde åtalet mot Christer Pettersson. Sedan följde en tid i polisväsendet, först som ställföreträdande chef för Säkerhetspolisen 1989–1994 och därefter som chef för Rikskriminalpolisen 1994–96. Han återvände sedan till åklagarväsendet, där han 1998 blev biträdande överåklagare och 2007 överåklagare med ansvar för resningsärendena.

Extern adjunktion i överrätt

Högsta domstolens och Högsta förvaltningsdomstolens bedömning av jäv för externa adjungerade ledamöter i överrätt påverkar förutsättningarna för sådan tjänstgöring på ett tämligen dramatiskt sätt. Besluten påverkar därigenom också förutsättningarna för juridiskt verksamma utan domarutbildning att få domartjänster. I artikeln konstateras att en sådan effekt inte ligger i linje med en strävan om en öppen domarbana. Behovet av ett utredningsarbete för att se över förutsättningarna för tillfällig tjänstgöring i domstol understryks.

Av: FREDRIK WERSÄLL

Myter och missförstånd om TF och YGL i ett EU-perspektiv — replik

I SvJT 2014 s. 201 ff. gjorde författarna gällande att Sverige i EUsamarbetet får betala ett högt politiskt och ekonomiskt pris för att ha kvar det nuvarande svenska systemet med dess omfattande detaljreglering av tryck- och yttrandefriheten på grundlagsnivå. Artikeln föranledde delvis kritiska synpunkter från Göran Lambertz (SvJT 2014 s. 440 ff.) och Magnus Schmauch (SvJT 2014 s. 520 ff.). Kritiken träffar emellertid snett eftersom författarna betraktar EU-samarbetet från enbart rättsliga synvinklar och förbiser att politik är en minst lika viktig ingrediens.

Av: OLLE ABRAHAMSSON & HENRIK JERMSTEN

Om betydelsen av vinstsyftet i aktiebolagslagen

Det finns på bolagsrättens område vissa till synes eviga frågor. De dyker då och då upp i den bolagsrättsliga diskussionen men får inte något slutligt och allmänt accepterat svar. En sådan fråga är i vems intresse verksamheten i ett bolag, särskilt aktiebolag, ska anses bedrivas. Frågan har nog för de flesta ett självklart svar, nämligen att verksamheten ska anses bedrivas i ägarnas intresse. För andra synes emellertid svaret inte vara lika givet. Från olika håll hävdas från tid till annan att verksamheten, särskilt i stora bolag, ska anses bedrivas eller i vart fall för framtiden borde anses bedrivas inte bara i aktieägarnas utan också i andras intresse. I förevarande artikel redogör jag kortfattat för varför denna senare syn på saken enligt min mening är felaktig såväl de lege lata som de lege ferenda.

Av: ROLF SKOG

Tolkning av entreprenadavtal — det köprättsliga kontrollansvaret möter hindersbestämmelserna i AB 04

Den svenska entreprenadrätten utvecklas snabbt. Högsta domstolen dömer i allt fler entreprenadtvister och skapar därmed ny praxis. Har de allmänna domstolarna tagit över entreprenadbranschens tolkningsföreträde av standardvillkoren AB 04? Hur löses regelkonflikten när AB 04 erbjuder en egen lösning men samtidigt hänvisar till den dispositiva rätten? Denna artikel syftar till att utreda dessa och närliggande frågor i ljuset av ett avgörande från Svea hovrätt angående beställarens skyldighet att utge skadestånd vid hinder.

Av: ANDERS INGVARSON & MARCUS UTTERSTRÖM

Domstolarna och demokratin

Domstolarnas roll förändras. En orsak till det är att grundläggande rättigheter blir allt viktigare i rättstillämpningen till följd av Europakonventionen och EU-rätten. Det förekommer också aktivism i dömandet, dvs. att domstolar stiftar ny rätt när lagstiftaren anses ha ”abdikerat”. Utvecklingen reser frågor om domstolarnas roll i demokratin. Kan domstolarna sätta sig över eller ersätta demokratin? I artikeln ges svaren med hjälp av Jürgen Habermas syn på rätten och den demokratiska rättsstaten.

Av: CARL JOSEFSSON

Att erkänna en stat inom ramen för en regeringsförklaring

När Stefan Löfven läste upp sin regeringsförklaring den 3 oktober 2014 väckte bland annat följande rader uppståndelse: ”Konflikten mellan Israel och Palestina kan endast lösas genom en tvåstatslösning, framförhandlad i enlighet med folkrättens principer. Den måste garantera såväl palestiniernas som israelernas legitima krav på nationellt självbestämmande och säkerhet. En tvåstatslösning förutsätter ömsesidigt erkännande och vilja till fredlig samexistens. Därför kommer Sverige att erkänna staten Palestina.”1 Strax härefter anmäldes den nytillträdde statsministern till KU med anledning av uttalandet att Sverige kommer att erkänna staten Palestina. I detta korta inlägg diskuteras om det föreligger några rättsliga problem med ett dylikt uttalande. Däremot lämnas inga synpunkter i Palestinafrågan som sådan.

Av: ANN-SOPHIE SALLANDER

EU-stadgans betydelse för misstänktas och tilltalades rätt till insyn i förundersökningen

Genom ett antal författningsändringar sommaren 2014 (SFS 2014:257– 264) genomfördes direktiv 2012/13/EU om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden i svensk rätt. I vissa delar bedömde regeringen att befintliga rättsgrundsatser och gällande rätt redan uppfyllde kraven i direktivet. I de delarna gjordes därför inga ändringar i svensk rätt. Artikeln visar hur valet av genomförandemetod medfört att EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna blir tillämplig bl.a. på icke lagfästa rättsgrundsatser i den svenska straffprocessen. Frågan om direktivets tillämpning på administrativa förfaranden av straffrättslig karaktär kan inte anses vara slutgiltigt besvarad.

Av: MAGNUS SCHMAUCH

Abort inom den islamiska rättstraditionen

Den svenska patientpopulationens stora heterogenitet, exempelvis med hänsyn till etnicitet, kultur, religion och nationell härkomst, kan på olika sätt påverka hur patienter uppfattar vad som utgör god vård. Islam och muslimer utgör idag en del av det svenska samhället och representerar en beaktansvärd del av dem som vänder sig till hälso- och sjukvården. Forskning om islam och frågor rörande hälso- och sjukvård i den svenska kontexten är dock begränsad. Inte minst gäller det synen på abort inom islam. Syftet med denna artikel är att delvis fylla denna lucka genom att beskriva hur abort behandlats inom den islamiska rättstraditionen samt presentera två abortlagstiftningar från islamiskt färgade rättsordningar (Iran och Tunisien).

Av: MOSA SAYED

Sambors rätt till adoption enligt Europakonventionen

I Sverige är rätten att adoptera gemensamt förbehållen gifta par. I takt med att samlevnadsformerna genomgår förändring måste frågan väckas om sambor ska jämställas med gifta i adoptionshänseende. Samtidigt har domstolarna som handlägger adoptionsärenden att beakta den rättsutveckling som pågår i Strasbourg. I denna artikel görs gällande att de svenska reglerna om samboadoption inte är förenliga med Europakonventionen samt belyses hur en sådan konflikt bör hanteras.

Av: NIKLAS DAHLGREN

Användning av upphovsrättsligt skyddat material från myndigheter

Handlingsoffentligheten enligt tryckfrihetsförordningen ger åtkomsträtt även till material som är upphovsrättsligt skyddat. Hur sådant material får användas efter ett utlämnande är emellertid inte alltid lätt att avgöra. Den upphovsrättsliga regleringen är komplicerad. Myndigheterna är inte heller alltid tydliga med att förklara hur sådant material får användas. På senare år har ny lagstiftning om tillgång och vidareutnyttjande tillkommit. I artikeln kommer några frågeställningar kring användningsrätten att diskuteras.

Av: MATTIAS CARLQUIST

Jäv mot extern adjungerad ledamot och nämndeman

HD har funnit att en åklagare, som var tjänstledig från en anställning vid Åklagarmyndigheten och därefter skulle återgå till denna, var jävig i sin egenskap av adjungerad ledamot av hovrätten i ett brottmål. HD:s beslut ändrar i ett slag förutsättningarna för extern adjunktion i brottmål. Sådan adjunktion av åklagare bör upphöra och advokater bör adjungeras med restriktivitet, medan en akademiker — i frånvaron av alter ego i rättssalen — kan adjungera också fortsättningsvis. Beslutet står inte i vägen för planerna på att införa extern adjunktion i första instans, i vart fall om den adjungerade ledamoten anses obehörig att döma i mål, i vilka ledamotens arbetsgivare eller kollega är part. Beslutet behöver knappast hämma rekryteringen till domarbanan på ett mer påtagligt sätt ens av åklagare. HD avslår en ansökan om resning på grund av jävet med en lagtolkning som kan få till följd att resning på grund av jäv mot domare i praktiken blir mycket sällsynt. Vidare underkänner HD en invändning om jäv som riktats mot en nämndeman på den grunden att han var ledamot av en polisnämnd. HD erinrar om att bedömningen av jäv mot en nämndeman och mot en lagfaren domare ska göras på samma sätt. Även en yrkesdomare får alltså vara ledamot av en polisnämnd. Det får sägas vara ovisst om HD:s bedömning kan förankras i Europadomstolens praxis.

Av: CLAES SANDGREN

Staten får inte åberopa sin egen försummelse

Högsta domstolen har i en dom rörande ersättningsskyldighet för en rådighetsinskränkning av mark återigen hänfört sig till ett s.k. estoppel-argument — att staten inte kan freda sig mot ersättningsskyldighet genom att åberopa sin egen försummelse. Det har dessutom bekräftats att detta utgör en allmän rättsprincip. I artikeln diskuterar författarna principens innebörd och räckvidd samt det nya avgörandets förenlighet med tidigare rättspraxis.

Av: Magnus Hermansson

Notiser

Martin Valfridsson                      @@PAGEBREAK@@S 889 Det 40:e nordiska juristmötet i Oslo den 21 och 22 augusti 2014 Det 40:e nordiska juristmötet ägde rum i Oslo den 21 och 22 augusti...

Om han eller hon eller den

Ska den som skriver en juridisk text ta hänsyn till att det finns alltfler kvinnliga läsare som tar illa vid sig att så många — och däribland även kvinnor — skriver "han" när de också avser "hon"? Ska man i framtiden gå över till att skriva texter som tar hänsyn till detta genom att t.ex. skriva "hon" eller "han och/eller hon"? Eller ska man använda könsneutrala uttryck som "den" eller "hen"? I artikeln redogör jag för vad EU-lagstiftaren och lagstiftarna i Norden, England, Tyskland och Frankrike har gjort och vad en rad juridiska författare i dessa länder anser om saken.

Av: Ole Lando

Ett enhetligt europeiskt patentsystem — perspektiv från insidan

Jens Andreasson har i sin artikel Motorbyte i det europeiska innovationssystemet, SvJT 2014 s. 542, redogjort för den patentreform som Europa står inför. Alexander Ramsay har varit och är engagerad i utformningen av det nya systemet, dels under förhandlingsarbetet i Rådet, dels sedan våren 2013 som vice ordförande i den förberedande kommittén för den enhetliga patentdomstolen. Han kommenterar från detta perspektiv några av de frågeställningar som Jens Andreasson lyft fram.

Av: Alexander Ramsay

Något om tolkning av försäkringsvillkor

Frågan vilka regler som gäller för tolkning av försäkringsvillkor behandlas här med utgångspunkt i en nyligen utkommen bok i ämnet, författad av Marcus Radetzki. Diskussionen ska belysa förhållandet mellan teori och praktik inom rättsvetenskapen och är avsedd att i någon mån överbrygga avståndet mellan dessa båda poler.

Av: Joel Samuelsson

Affärsrelationer, affärer, relationer, avtal och relationella avtal

När affärslivet utvecklar alltmer komplexa avtalsrelationer ställs det högre krav på marknadens spelregler. För att tillgodose affärslivets växande fokus på långvariga affärsrelationer och komplexa samarbetsavtal presenterar artikeln en avtalsrättslig teori som heter relationell kontraktsteori. Artikeln diskuterar dels teorins plats inom svensk avtalsrätt, dels hur teorin genom ett större fokus på parternas relation och ett mindre fokus på det skrivna kontraktet kan hantera den moderna marknadens krav och problem på ett bättre och mer anpassat sätt än vad dagens avtalsrätt förmår att göra.

Av: Levi Bergstedt

Skriftform som förutsättning för avtalsbundenhet vid företagsöverlåtelser

I februari 2014 avgjorde norska Høyesterett en tvist om avtalsbundenhet vid företagsöverlåtelse. Fallet innehåller en rad intressanta frågeställningar rörande förbehåll om avtalad skriftform som förutsättning för avtalsbundenhet. Høyesterett godkände ett ensidigt uppställt förbehåll, tolkade förbehållets ordalydelse generöst till förmån för den part som ställt upp förbehållet och godtog inte motpartens invändning om att förbehållet skulle ha fallit bort. Høyesterett sänder en tydlig signal att skriftform som förutsättning för avtalsbundenhet i det närmaste presumeras vid företagsöverlåtelser, men påminner avtalsskrivaren om vikten av att formulera sig tydligt.

Av: Christine Stridsberg