EU-domstolens förfarande för brådskande mål (PPU) — tillämpning och praktiska frågor
Av jur. kand. MAGNUS SCHMAUCH*
År 2008 infördes vid EU-domstolen ett särskilt förfarande för handläggning av brådskande begäran om förhandsavgöranden. Genom detta förfarande har handläggningstiden för denna måltyp kunnat reduceras från i genomsnitt 16 månader till 90 dagar. Förfarandet är tillämpligt vid tolkning och giltighetsprövning av rättsakter som omfattas av avdelning V i tredje delen
FEUF (gränskontroll, asyl och invandring; civilrättsligt samarbete; straffrättsligt samarbete; polissamarbete). I och med att även underrätter efter den
1 december 2009 har full behörighet att begära förhandsavgöranden i dessa frågor har möjligheterna för en snabb och rättssäker process ökat avsevärt för enskilda, särskilt i gränsöverskridande vårdnadsfrågor och vid vissa frihetsberövanden där unionsrätten är tillämplig.
1. Inledning
Handläggningstiderna vid EU-domstolen har minskat konstant sedan mitten av 2000-talet. Detta har huvudsakligen skett genom ökningen av antalet domare i och med utvidgningarna 2005 och 2007 samt en effektivisering av arbetsrutiner inom ramen för det existerande regelverket. Den genomsnittliga handläggningstiden för en begäran om förhandsavgörande är i dagsläget nere i drygt 16 månader. I mål vid nationella domstolar föreligger emellertid inte sällan omständigheter som talar för ett behov av skyndsam handläggning, särskilt när det finns särskilda skyddsbehov hos en eller flera parter (som skydd för barnets bästa eller en person som är tillfälligt frihetsberövad). För att tillgodose ett eventuellt behov av en skyndsam handläggning av en begäran om förhandsavgörande finns det i EU-domstolens rättegångsregler två former av skyndsamma förfaranden. De två förfarandena regleras i artikel 104a och 104b i EU-domstolens rättegångsregler. Tillämpas ett av dessa förfaranden reduceras handläggningstiden normalt till ungefär 90 dagar.1
* Jurist vid EU-domstolen i Luxemburg och doktorand vid Universität St. Gallen, Schweiz. Artikeln uttrycker uteslutande personliga åsikter och ska inte ses som bindande för någon av de nämnda institutionerna. 1 Denna artikel kommer att behandla endast PPU-förfarandet. Olyckligtvis finns ännu ingen lättillgänglig komparativ studie av de två förfarandena på svenska. För den hugade läsaren rekommenderas Allan Rosas, "Justice in Haste, Justice Denied? The European Court of Justice and the Area of Freedom, Security and Justice", i Cambridge Yearbook of Legal Studies Vol. 11 (2008–2009), Cambridge 2010, s. 1, och det lättöverskådliga schemat i Caroline Naomé, Le renvoi préjudiciel en droit européen: guide pratique, Larcier 2010, s. 228.