Litteratur
ANNA-LENA DAHLQVIST, Sekretess inom rättsväsendet, Norstedts Juridik AB Stockholm, 2003, 352 s.
Författaren har som verksam inom åklagarväsendet tidigare utarbetat en promemoria om sekretess inom detta myndighetsområde. Promemorian har nu arbetats om och utvidgats till rättsväsendets sekretessfrågor ur ett vidare perspektiv. Boken är förutom en lagkommentar också något av en handbok för den praktiska tillämpningen av sekretessreglerna.
I ett första kapitel redovisas mera allmänt hur sekretesslagen är uppbyggd och hur den skall tilllämpas. I det följande kapitlet behandlas de många gånger svårtilllämpade reglerna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen om allmänna handlingar. Därpå följer ett kapitel om utlämnandefrågorna. Till de mera generella delarna hör också nästa kapitel om sekretessbrytande bestämmelser och om det som kallas kvalificerad tystnadsplikt, dvs. de inskränkningar i möjligheterna att lämna information som gäller för vårdpersonal, advokater m.fl. Sekretess i den brottsbekämpande verksamheten och annan verksamhet hos polis och åklagare, t.ex. den personadministrativa, samt hos domstolarna i anslutande fall behandlas därefter. Det sista egentliga ”sekretesskapitlet” rör brottsbekämpande myndigheters samverkan med andra myndigheter, t.ex. skatte- och kronofogdemyndigheter, samt med enskilda som banker och advokater. I två avslutande kapitel går författaren in på meddelarskyddet och tryckfrihetsbrotten m.m.
Av denna rapsodiska redogörelse för bokens innehåll framgår att den i mycket handlar om de aktuella frågorna utifrån polisens och åklagarnas verksamhet. Bokens titel är därför något missvisande genom att förvaltningsrättskipningen, specialdomstolarna och — mestadels — de allmänna domstolarnas mål och ärenden utan polisoch åklagaranknytning lämnats utanför. Samtidigt gör de kapitel som avser allmänna handlingar, meddelarskydd och tryckfrihetsbrott m.m. att boken är till gagn också för den som har andra problem att studera än de rena sekretessfrågorna. De ämnen som författaren behandlar är svårhanterliga. Inte bara är reglerna många och ofta besvärliga att tillämpa i det enskilda fallet. Det är också ett pedagogiskt problem att skriva om dem på ett begripligt sätt. Det kan lätt konstateras att författaren mycket väl behärskar hela den aktuella materian och skriver på ett lättfattligt sätt. Hon har välunderbyggda resonemang om hur reglerna skall tillämpas i olika situationer och belyser dem med ett stort antal fall från domstolspraxis samt JO:s och JK:s beslut. I bokens karaktär av handbok ligger att en del saker återkommer på flera ställen, men detta är ingen nackdel. Dels är väl boken inte tänkt för sträckläsning utan mera som uppslagsverk. Dels skadar det inte att upprepa åtskilligt som är svårförståeligt. Sammanfattningsvis kan sägas att boken är en utmärkt handledning för den som har anledning att syssla med sekretessfrågor med anknytning till brottmål och annat