De nya barnlagarna. Under den 14 juni detta år har utfärdats en komplex av lagar, med ikraftträdande den 1 januari 1918, vilka samtliga utgöra resultat av lagberedningens fortsatta arbete på revision av giftermåls- och ärvdabalkarna och reglera rättsförhållandena mellan föräldrar och barn. De två huvudförfattningarna äro lag om barn utom äktenskap och lag om adoption.
Den nya lagstiftningen rörande barn utom äktenskap, vilket begrepp medelbart får sin bestämning genom en särskild lag om äktenskaplig börd och har något större omfång än det nuvarande "oäkta barn", innefattar betydande ändringar i gällande rätt, allt i syfte att förbättra de utomäktenskapliga barnens och deras mödrars ställning.Väl blev det inom vida kretsar varmt omfattade reformkravet om arvsrätt för dessa barn efter fadern ej genomfört (jfr innevarande årgång av denna tidskrift s. 141 f.); sådan arvsrätt skall blott tillkomma den kategori av utomäktenskapliga barn, som i lagen benämnes trolovningsbarn och enligt nu gällande rätt är att hänföra till äkta barn. Men även den, som härutinnan ej känner sig tillfredsställd, torde kunna med en meningsfrände inom första kammaren vitsorda, att "knappast någon av de länders lagstiftningar, vilka vi åberopat som föredöme, tagit lika stora steg på en gång, som denna lagstiftning innebär".
Främst må nämnas den omgestaltning, som givits reglerna angående föräldrarnas underhållsskyldighet mot deras utom äktenskapfödda barn. I stället för blott nödtorvtigt uppehälle tillförsäkras barnet underhåll efter ty med avseende å båda föräldrarnas villkor må anses skäligt. Den hittills vedertagna maximigränsen för underhållsrättens fortvaro, 15 år, har förvandlats till en minimigräns, och den nya maximigränsen, 18 år, kan överskridas, om barnet med hänsyn till anlag och övriga omständigheter bör erhålla fortsatt utbildning.
Mellan föräldrarna delas underhållsskyldigheten ej lika, utan efter deras förmåga. Då tillika stadgas, att underhållsbidrag kan bestämmas till olika belopp för särskilda delar av underhållstiden, torde ej sällan modern komma att för tiden närmast efter barnets födelse helt befrias från att deltaga i underhållskostnaden. Men ej nog med att fadern sålunda kan bliva skyldig att ensam underhålla barnet, han är även pliktig att bidraga till moderns eget underhåll. Sådant bidrag, som utmätes med hänsyn till såväl faderns som moderns vill-