RÖRELSEN FÖR SOCIALSKYDD
AV PROFESSOR IVAR STRAHL
Efter andra världskriget har på straffrättens område framträtt en rörelse som låtit mycket tala om sig, rörelsen de défense sociale, di difesa sociale, för socialförsvar eller socialskydd. Rörelsen har hållit ett flertal kongresser, den första i San Remo 1947, den senaste i Antwerpen 1954, och därigenom visat sig vara den mest livaktiga av de internationella straffrättsliga sammanslutningar som nu verka.
Att erhålla besked om de idéer som besjäla rörelsen har tidigare varit svårt.
En av rörelsens ledande män, ledamoten av franska kassationsdomstolen MARC ANCEL, har emellertid förra året utgivit en skrift, vari han sammanfattat rörelsens bärande idéer och insatt dem i deras idéhistoriska sammanhang.1
Såsom orientering i modernt straffrättsligt tänkande och dess problemställningar är boken ypperlig. Med den klarhet och elegans, som man är van att tillskriva fransmännen, analyserar Ancel rättsinstitut och teorier. Han bygger på en snart sagt hela världen omfattande kännedom om lagar och litteratur; även den nordiska juridiken uppmärksammas. Men framställningen förlorar sig aldrig i detaljer. Det är endast väsentligheter som intresserat författaren.
Boken är emellertid icke skriven såsom en framställning av straffrättens och straffrättsvetenskapens utveckling under de senaste mansåldrarna. Vad författaren vill är att framställa de idéer som prägla rörelsen för défense sociale och att vinna anhängare åt dem. Allt övrigt anföres blott som bakgrund, förklaring och argument. Till sin uppläggning är boken teoretisk, i det att den handlar om straffrättens grundfrågor. Ancel framlägger en genomtänkt och bestämd uppfattning i dessa frågor, och han är därvid icke rädd för att opponera mot invanda föreställningar. Han är ingen vän av den sortens klokhet som består i ovillighet att taga ställning till teoretiska spörsmål. Men hans ställningstagande är måttfullt och alltid kontrollerat av det sunda förståndet och hänsyn till det praktiskt möjliga och ändamålsenliga. Man märker, att det är en praktiskt erfaren jurist som fört pennan. Bokenskvalitet är sådan, att det förefaller sannolikt att den kommer att betraktas som en märkessten i det straffrättsliga tänkandets utveckling.
Förra året har också den förening som uppbär rörelsen, Société internationale de défense sociale, klargjort sin ståndpunkt genom att antaga ett idéprogram. Detta, som bygger på ett förslag av Ancel, prof. Hurwitz, Köpenhamn, och författaren till dessa sidor, framträder såsom ett minimiprogram, i det att det avser att ange allenast den grundåskådning som är gemensam för föreningens medlemmar. Föreningen