Gruppterapeutisk försöksverksamhet inom kriminalvården.
    Utomlands har gruppterapi i allt större utsträckning börjat användas för behandling av utvecklingsstörningar av skilda slag. Under tiden fram till andra världskriget intresserade man sig huvudsakligen för denna behandlingsmetods användbarhet vid psykotiska och neurotiska tillstånd, men från och med början av 1940-talet har en kraftig expansion skett, framför allt i USA. En av anledningarna härtill är de goda resultat som gruppterapi gav vid behandling av de tusentals soldater som på grund av kriminalitet och disciplinbrott el. dyl. skickades från frontlinjen och samlades i stora uppsamlingsläger. Erfarenheterna härifrån ledde till att gruppterapi bl. a. introducerades vid vissa amerikanska fångvårdsanstalter, och år för år har allt fler fängelser och liknande institutioner tagit upp gruppterapi på sitt program.
    Undertecknad som under en tre-årig vistelse i USA haft tillfälle studera gruppterapins användning inom skilda områden blev efter initiativ från fångvårdens organisationskommitté (byråchefen Torsten Eriksson ordf.) på hösten 1953 förordnad att såsom expert åt kommittén biträda vid anordnandet av gruppterapeutisk försöksverksamhet inom fångvården. En första försöksperiod omfattade tiden sept. 1953—januari 1954 samt den andra perioden februari—juni 1954. Under varje sådan period omfattade verksamheten två grupper om ursprungligen vardera tio interner vid centralfängelset å Långholmen. Den tredje försöksperioden avsåg tiden juli—december 1954, under vilken tid fyra olika grupper var i arbete, en av villkorligt dömda ungdomar, en av elever vid ungdomsanstalten å Skenäs, en av interner vid centralfängelset å Långholmen samt en av interner vid säkerhetsan-

 

¹ Här bortses från regeln i 100 § 2 mom. a), eftersom vid utförsäljning enligt fondskatteförordningen enligt denna regel verkställd avskrivning vid försäljningen framkommer som vinst utom för det fall att de så nedskrivna tillgångarna icke försäljas, vilket får betraktas som ett undantagsfall. 

5—553004. Svensk Juristtidning 1955

 

stalten å Hall. Den förstnämnda gruppen hade fem medlemmar, de övriga var och en tio. Medlemskapet i grupperna var frivilligt.
    Behandlingens syfte har varit att om möjligt öka medlemmarnas kännedom om sig själva, så att de skall kunna på ett mera realistiskt sätt bedöma både sig själva och andra människor och situationer som de mött och kommer att möta. I skydd av den toleranta atmosfär som råder i gruppen får den enskilde medlemmen tillfälle att lägga fram sina personliga problem och taga del av andras erfarenheter.
    Med ett slutligt omdöme om det terapeutiska resultatet bör tills vidare anstå, bl. a. på grund av de korta försöksperioderna. De hittills vunna erfarenheterna angående behandlingens förlopp, medlemmarnas villighet att dryfta personliga problem samt växlingarna i deras attityder gent emot terapeuten och varandra sammanfaller dock med vad man utomlands funnit vid behandlingen av motsvarande klientel,varför man torde vara berättigad till uppfattningen att gruppterapi har en viktig funktion att fylla även inom svensk kriminalvård.

Sven Larsson