DÖDSFALL
236
Phillips Hult †
D. 10 febr. detta År avled oväntat professorn i civilrätt vid Uppsala universitet Phillips Hult i en ålder av 64 år. Dödsbudet väckte smärtsam överraskning och sorg i vida kretsar såväl inom som utom juristernas led.
Wendel Phillips Adalrik Hult föddes i Stockholm d. 21 sept. 1895. Efter studier vid Stockholms högskola avlade han juris kandidatexamen 1920. Åren närmast därefter ägnade han sig åt domstolstjänstgöring. Våren 1922 var han notarie vid riksdagens första lagutskott. Hans håg stod emellertid till vetenskapligt arbete, och han återgick till högskolan för fortsatta studier. Avhandlingsarbetet inriktades på försäkringsrätten, och 1927 disputerade han på gradualavhandlingen »Bidrag till läran om försäkring av tredje mans intresse». Avhandlingen, som ledde till docentur i speciell privaträtt vid högskolan, är en utomordentligt grundlig och i många hänseenden skarpsinnig undersökning. Den visar många av de förnämliga egenskaper, vilka sedan kommo att prägla Phillips Hults rättsvetenskapliga produktion: kunskapsrikedom, överblick, stor grundlighet, skarpsinnig och intensiv analys, kanske också en viss dragning åt resonemang av övervägande principiell art.
Docenttiden fylldes av vetenskapligt arbete och av en fruktbärande lärarverksamhet vid Stockholms högskola samt tidvis även vid Handelshögskolan i Stockholm. Bland de arbeten, som tillkommo under denna tid, må nämnas »Om kommissionärsavtalet» (1936) samt »Föreläsningar över försäkringsavtalslagen» (s. å.). Den sistnämnda boken förvärvade snart ett välförtjänt anseende som en förträfflig lärobok på försäkringsrättens ingalunda lätta område.
I dec. 1939 utnämndes Hult efter en sakkunnigbedömning, vid vilken hans kompetens med rätta bedömdes som utomordentligt stark, till professor i civilrätt med internationell privaträtt vid Uppsala universitet fr. o. m. 1940 (professuren ändrades sedermera till att avse enbart civilrätt). Han slog snabbt rot i Uppsala och förvärvade sig en mycket betydande position icke blott inom den juridiska fakulteten utan även eljest vid universitetet. Sitt vetenskapliga arbete fortsatte han, så långt undervisningsplikter och andra åligganden medgåvo detta. Han fullföljde och publicerade sin redan tidigare påbörjade studie »Föräldrar och barn enligt svensk internationell privaträtt» (1943), en mycket väl genomtänkt och skickligt utförd undersökning av ett tidigare försummat område. Talrika uppsatser om skilda ämnen vittna om hans fortgående vetenskapliga verksamhet. I installationsföreläsningen 1940 »Regel, standard och skön» (tryckt i Festskrift för Stjernberg 1940) tog han upp problem ur den allmänna rättsläran, ett område som han med åren mer och mer intresserade sig för och återvände till, bl. a. i