Reviderat förslag till rättegångshjälp. Utredningen om rättegångshjälp har till chefen för justitiedepartementet överlämnat betänkande med reviderat förslag till lag om rättegångshjälp m. m. (SOU 1965:13). Förslaget avser att ersätta 1919 års lag om fri rättegång.
1951 års rättegångskommitté avlämnade 1958 betänkande med förslag till lag om rättegångshjälp m. m. (SOU 1958:40). I detta förslag hade möjligheten att erhålla processuell rättshjälp vidgats främst genom att part skulle kunna erhålla sådan förmån mot att han till statsverket inbetalade ett efter hans ekonomiska förmåga avpassat kostnadsbidrag. Part skulle vara skyldig att, innan han kunde få åtnjuta rättegångshjälp, erlägga kostnadsbidrag, om hans årsinkomst översteg ett i lagförslaget angivet inkomstbelopp, vilket skulle höjas, om han fullgjorde underhållsskyldighet. Jämkning av denna schablongräns skulle ske, när så påkallades med hänsyn till förmögenhet eller skuldsättning eller annan särskild omständighet. Förslaget innehöll bestämmelser om hur kostnadsbidraget skulle bestämmas.
Det förslag till lag om rättegångshjälp som utredningen nu framlägger bygger i det väsentliga på rättegångskommitténs förslag. Utredningens förslag upptager liksom det tidigare förslaget stadganden om kostnadsbidrag. Schablongränserna för möjlighet att erhålla rättegångshjälp och för skyldighet att erlägga kostnadsbidrag har emellertid gjorts indexreglerade genom att de skall bestämmas med användning av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Från och med november 1964 är basbeloppet 5 000 kronor. Prövningen av ansökan om rättegångshjälp skall göras i första hand efter den inkomst, för år räknad, som sökanden beräknas åtnjuta vid tiden för ansökan. Lägsta schablongränsen för rättegångshjälp har i förslaget bestämts så att den, vars årsinkomst icke överstiger tre gånger basbeloppet, alltså förnärvarande 15 000 kronor, får rättegångshjälp utan kostnadsbidrag samt att för den som fullgör underhållsskyldighet mot make, barn eller annan gränsbeloppet för erläggande av kostnadsbidrag utgör tre gånger basbeloppet ökat med en fjärdedel av basbeloppet, således för närvarande 1 250 kronor, för envar sådan person, till vilkens underhåll han väsentligen bidrager. Kostnadsbidraget — där sådant skall erläggas — skall utgöra en tiondel av det belopp, med vilket partens årsinkomst överstiger det för parten gällande gränsbeloppet; av praktiska skäl skall bidraget jämkas till närmast lägre tiotal kronor. Om det enligt vad här angivits uträknade kostnadsbidraget understiger 100 kronor, skall kostnadsbidrag icke erläggas. Förslaget upptager särskilda regler, enligt vilka vid prövning av fråga om skyldighet att erlägga kostnadsbidrag skall beaktas sådana förhållanden som väsentligt ökar eller minskar parts förmåga att gälda rättegångskostnad. Om på grund av försäkring, medförande rätt till ersättning för rättegångskostnad, eller eljest är uppenbart, att utgifterna ej är större än att parten, ändå att hans årsinkomst icke överstiger det för honom gällande gränsbeloppet, har möjlighet att bestrida utgifterna eller att utgifterna icke är större än det kostnadsbidrag han skulle