Träningsmatch i högsta domstolen, replik
I en artikel i SvJT 1986 s. 225 behandlar Göran Lambertz under rubriken "Träningsmatch i högsta domstolen" rättsfallet NJA 1985 s. 788. Boxaren Anders "Lillen" Eklund dömdes i målet för att ha överträtt 1 § lagen (1969:612) om förbud mot professionell boxning. Lambertz kritiserar HD som till skillnad mot underinstanserna ansåg att "Lillens" sparringträning föll under begreppet "träningsmatch".
Lambertz uppehåller sig huvudsakligen vid denna fråga och diskuterar utförligt hur de båda begreppen förhåller sig till varandra. I slutet på artikeln berörs dock gärningens subjektiva sida. Lambertz konstaterar att HD i sin dom inte alls berört frågan huruvida rättsvillfarelse eller bristande uppsåt förelegat. Lambertz hänvisar till NJA 1970 s. 240. I detta rättsfall frikändes en person, åtalad för rattfylleri, eftersom han inte insett att det fordon han körde var en lastbil i lagens mening.
Lambertz fortsätter: "Såvitt jag kan förstå finns det mycket som talar för att samma resonemang kan tillämpas på Eklund. Han insåg säkerligen inte att sparringen var en match i lagens mening.."
Det kan dock ifrågasättas om det är riktigt att jämföra 1970 års fall med det nu aktuella. I det förra tycks det nämligen ha förelegat en s. k. oegentlig rättsvillfarelse — som befriar från ansvar — medan motsvarande inte kan göras gällande för "Lillens" del.
Oegentliga rättsvillfarelser kan förekomma när ett straffbud subsidiärt anknyter till ett annat rättsområde. I litteraturen brukar man ofta hänvisa till bestämmelserna om stöld och tvegifte i BrB 8: 1 resp 7: 1. I stöldfallet kan bestämmelsen — såvitt gäller rekvisitet "annans" — sägas hänvisa till de civilrättsliga reglerna om äganderätt. När det gäller tvegifte hänvisas på motsvarande sätt till de äktenskapsrättsliga reglerna om vad som menas med