Tolfte nordiska juristmötet. Programmet för mötet, som hålles i Kristiania den 22—24 augusti, har nu fastställts. Möteslokal blir universitetets aula, och komma förhandlingarna att pågå varje dag kl. 10 f. m.—1 e. m. och 3—6 e. m. Angående de ämnen som komma att behandlas vid mötetse Sv. J. T. 1922 andra häftet s. 143.
    Beträffande festligheterna vid mötet meddelas, att Den Norske Sakförerforening den första mötesdagen ger middag för de främmande deltagarna på Hotel Bristol. Mötets festmiddag avhålles d. 24 aug. i kommunens lokaler i "den gamle logebygning" och äro samtliga främlingar härvid inbjudna. En utflykt eller festlig tillställning för mötesdeltagarnas damer planeras. Likaså kommer eventuellt tillgång att beredas för tecknande av biljetter till en föreställning på Nationaltheatret d. 23 aug.
    Genom bidrag från staten och enskilda har den norska styrelsen blivit satt i tillfälle att tillhandahålla danska, finländska, isländska och svenska deltagare fri återresa (II klass utan sovvagn) till norska gränsen, så framt återresan äger rum före augusti månads utgång.
    Från såväl svensk som norsk sida har medgivits, att samtliga deltagare i mötet under tiden d. 15—31 aug. för resa genom Sverige och inresa i Norge ävensom för återresa icke behöva förete pass, utan kräves såsom legitimation endast medlemskort till mötet. Hustru eller barn, som åtfölja deltagare på resan, äro jämväl befriade från skyldigheten att förete pass.
    De deltagare i mötet, som önska bistånd med anskaffande av hotellrum eller privat inkvartering, kunna hänvända sig till ordföranden i den norska inkvarteringskommittén, overretssakförer C. Winter Hjelm, Kongensgate 5, Kristiania.
    Enligt § 10 i stadgarna för de nordiska juristmötena äro de som en gång tecknat sig till deltagande i mötena att anse såsom deltagare däri intill dess avsägelse sker, och erinras om den därav följande skyldigheten att erlägga medlemsavgiften, 15 kr. Avgiften bör av svenska medlemmar snarast och senast d. 10 juli insändas under adress: Tolfte nordiska juristmötet, Rosenbad 2^IV, Stockholm, och bör samtidigt om möjligt meddelas, huruvida personlig närvaro vid mötet är att påräkna. De tryckta inledningsföredragen tillställas samtliga medlemmar.

 

    Fr. Stang Lund †. Höiesteretsadvokaten, f. statsrådet Fr. Stang Lund från Kristiania avled i Stockholm den 13 juni 1922.
    Med Stang Lund bortgick en av det norska advokatståndets främste män. Född 1859 — modern var en syster till statsminister Emil Stang — började han 1885 advokatverksamhet i Kristiania. Redan från början förstod han att i denna sin verksamhet vinna synnerligt förtroende. Med en sällsynt juridisk begåvning förenade han grundliga insikter, fördjupade och utvidgade under studieresor, företagna med offentliga anslag till Paris, Berlin och München. Man torde kunna säga, att han såsom advokat närmade sig idealet såväl vid uppträdande inför rätta som under sin rådgivande verksamhet. Hans anföranden inför domstolen präglades av synnerlig klarhet och saklighet, parad med övertygande värme, när sådan

behövdes, samt orädd slagfärdighet. Särskilt såsom försvarsadvokat var han högt skattad i sitt fädernesland. Han ägde därjämte en bredd i gemytet och en humor, som gjorde honom synnerligen omtyckt av klientelet och populär vid domstolarna och hos jurymännen. I mångt och mycket påminde han om sin svenske kollega, den för icke länge sedan med döden avgångne advokaten Erik Martin. Sedan 1916 var Stang Lund ordförande i styrelsen för Den Norske Sakförerforening.
    Stang Lunds 1916 utgivna arbete om "Sakførergjerningen", anmält av advokat Mannheimer uti denna tidskrifts årgång för 1917, torde komma att för framtiden betraktas såsom ett klassiskt verk inom den sparsamma skandinaviska litteraturen på detta område. För icke länge sedan diskuterades vid Sveriges Advokatsamfunds årsmöte den viktiga frågan om advokatens sanningsplikt. Inom Skandinavien torde detta ämne icke hava blivit behandlat med större insikt än uti nyssnämnda arbete, och många av de skäl, som under nämnda diskussion framdrogos för den ena eller andra ståndpunkten, voro hämtade därur.
    Stang Lunds verksamhet var emellertid ingalunda begränsad till sakförarverksamhet. Han deltog i en mängd kommittéarbeten i sitt hemland. Han var därjämte medlem och en tid ordförande i den skandinaviska obligationsrättskommittén. Vid sitt frånfälle vistades han i Stockholm såsom delegerad för den norska regeringen vid överläggning om skandinaviskt samarbete på det industriella rättsskyddets område, där han själv var synnerligen hemmastadd (jfr ovan s. 282). Under yngre år deltog han i det politiska livet, blev under 1895 statsråd och chef för revisionsdepartementet och var under åren 1896—97 medlem av norska statsrådsavdelningen i Stockholm.
    Vid Stang Lunds nu så oförmodade bortgång erinras man om vad advokat Mannheimer i sin ovanberörda anmälan om Stang Lunds bok uttalar såsom sitt slutomdöme om författaren till densamma. "Det är icke blott den framstående juristen, som därur talar till oss, utan även en människokännare och en människovän .... De svenska advokater, som taga del av boken, erfara en känsla av stor tacksamhet gent emot sin norske kollega för vad han genom densamma givit dem."
    Till denna tacksamhet ansluta sig för dem, som personligen känt den bortgångne, även känslor av varm tacksamhet för vad han i umgänget, såväl i som utom arbetet, skänkt dem av sin rikt utrustade och vänsälla personlighet. 

G. H.