Arvsrätten i Sovjet-Ryssland. Det i Sovjet-Ryssland gällande förbudet att taga arv eller testamente till belopp överstigande 10,000 guldrubel är sedan d. 1 mars 1926 upphävt. Statens andel i kvarlåtenskaperna tillgodoses såsom överallt eljest genom arvsskatt, vilken utgår efter en progressiv skala av 1—70%. Genom de höga skattesatserna anser man sig trots upphävandet av nämnda gräns för legal och testamentarisk succession kunna förhindra en större förmögenhets samlande på en hand. Den ryska reformen torde utgöra ett otvetydigt bevis för, att statens medarvsrätt praktiskt taget ej kan tillgodoses annorledes än arvsskattevägen. (Se Sv. J. T. 1924 s. 112 och 1926 s. 155.)
    Sovjet-Ryssland är det enda land, där man brutit mot testamentsfrihetensprincip. Att testamentera till andra än de i lagen angivna arvingarna är ej tillåtet. Testamentets uppgift är därför inskränkt till att fördela arvet mellan arvingarna eller att göra dem arvlösa. (Se Sv. J. T. 1924 s. 112.) Ett första steg i riktning mot en utvidgad testamentsfrihet har nu tagits, i det att presidiet för den centrala exekutivkommittén d. 23 jan. 1928 beslutat förelägga exekutivkommittén ett förslag, enligt vilket arvlåtaren skulle vara berättigad att bortgiva sin egendom, förutom till arvingarna, till staten eller något av dess organ, till företag och institutioner av statlig karaktär, till yrkes- och partiorganisationer samt till registrerade offentliga och kooperativa organisationer, de senare under förutsättning att de tillhöra sovjetunionens kooperativa system.Vidare må enligt förslaget arvlåtare med bindande verkan ålägga arvinge eller testamentstagare att utföra prestation, som tjänar till förverkligande av något allmännyttigt ändamål, samt, då testamentstagaren är juridisk person, föreskriva att arvet skall användas för visst konkret ändamål.

 

    Blodprov och faderskapsbevisning. I Tyskland och Österrike förekommer numera ofta, att i mål ang. faderskap åberopas blodprov från den uppgivne fadern, modern och barnet. Vid en österrikisk domstol pågingo år 1926

samtidigt ej mindre än åtta sådana mål. I ett nyligen vid en tysk domstol avgjort mål — ansvar för mened — har man för första gången med stöd aven blodprovsundersökning fällt en person till straffrättsligt ansvar.
    I ett av en kvinna R. mot mannen A. anhängiggjort mål med yrkande om underhållsbidrag till ett R:s utom äktenskap födda barn framställde A.exceptio plurium. R. ålades att med ed betyga, att hon ej under konceptionstiden haft umgänge med annan man än A., och R. gick eden. Mot R. väcktes därefter talan om ansvar för mened. Företagna blodprov utvisade, att barnet tillhörde blodgruppen IV, R. och A. däremot blodgruppen II. Med stöd av ett utlåtande av tre sakkunniga ansåg domstolen styrkt, att A. ej var fader till barnet och att R. under konceptionstiden haft umgänge med annan än A. På grund härav dömdes R. för mened.