Kungl. Göta hovrätts kalender år 1929. Utg. av Föreningen Yngre Jurister under Göta hovrätt. Jönköping 1929. Lundgrenska boktr. 53 s. Kr. 1.50.
    Föreningen Yngre Jurister under Göta hovrätt har för i år utgivit sin sedvanliga kalender, innehållande uppgifter angående personalen i Göta hovrätt och underlydande häradsrätter. Red. av kalendern beder oss rätta ett fel, som insmugit sig i uppgifterna rörande Hallands läns mellersta domsaga. Förutom den i kalendern angivne förste notarien, finnas i domsagan anställda en andre notarie och två extra notarier.

 

ALFRED PETRÉN. Om förhållandet mellan straff och alkoholistvård. Nordisk Tidsskrift for Strafferet, 1929. H. 1.
    Efter att ha omnämnt den i England, Norge samt Schweiziska kantonen S:t Gallen införda lagstiftningen angående straffs ersättande med alkoholistvård erinrar förf. om att det i vårt land icke finnes några bestämmelser, som reglera förhållandet mellan straff och internering å alkoholistanstalt. Förf. framhåller att saknaden av dylika bestämmelser föranlett avsevärda olägenheter, sedan lagen om behandling av alkoholister utvidgats, så att den är tillämplig å en till dryckenskap hemfallen person även av den anledningen, att han under de sista två åren upprepade gånger blivit dömd till fylleri. Det förekommer nämligen alltsomoftast, att dylika alkoholister, som blivit på förordnande av Konungens befallningshavande tvångsinternerade å alkoholistanstalt, befunnits dessförinnan hava ådömts böter, som icke blivit vare sig erlagda eller avtjänade. För sådant fall måste den internerade, som icke är i stånd att betala böterna, antingen avbryta anstaltsvistelsen för förvandlingsstraffets undergående eller också vid interneringstidens slut för nämnda ändamål överföras till fängelset. Förf. erinrar om att lagrådet på sin tid i yttrande över förslag till lag om behandling av alkoholister betecknade båda tillvägagångssätten i fråga såsom otillfredsställande och i samband därmed uttalade sig för att det måtte beredas domstolarna utrymme att, då fylleriförseelse beivras, förordna om tvångsinternering när sådan prövas lämpligare än ådömande av böter eller frihetsstraff.
    Till denna uppfattning ansluter sig även förf., som emellertid anser det nödvändigt, att det vid en sådan omläggning av alkoholistlagstiftningen införes särskilda bestämmelser om dels förundersökning (för utrönande om den för fylleriförseelse dömde är hemfallen till dryckenskap), dels villkorlig interneringsdom (med den villkorligt dömdes ställande under nykterhetsnämndens tillsyn). Sistnämnda krav motiverar förf. med sin erfarenhet från Stockholm stadsnykterhetsnämnd, som enligt hans uppgift ofta med gynnsamt resultat givit anstånd med den av Överståthållarämbetet medgivna tvångsinterneringen, därvid denna ersatts med nykterhetsnämndens övervakning.
    Förf. påyrkar emellertid, att principen om straffs ersättande med alkoholistvård må kunna bli tillämplig icke endast vid fylleriförseelser utan i vissa fall även vid brott, som stå i direkt kausalsammanhang med alkoholism, samt erinrar om att professor THYRÉN redan i sitt år 1910 utgivna arbete om »Principerna för en strafflagsreform», uttalat sig för att det vid sammanträffande av alkoholism och brott i vissa fall borde kunna förfaras så, att internering å anstalt, »där behandlingen är mera inriktad på alkoholbegärets utrotande»,

träder i stället för straff. Förf. betonar, att en sådan lagstiftning säkerligen skulle bliva av icke ringa betydelse för förekommande av recidiverande alkoholistbrottslighet, då behandlingen å alkoholistanstalt — med möjlighet att inom en viss maximitid välja den med hänsyn till arbetsmöjligheter lämpligaste tidpunkten för utskrivning och med därefter följande övervakning från nykterhetsnämndens sida — är mera ägnad än ett fängelsestraff att återföra alkoholmissbrukare till ett nyktert och ordentligt levnadssätt. Som stöd för denna sin uppfattning anför förf. exempel på att alkoholmissbrukare, som upprepade gånger avtjänat för stölder ådömda fängelsestraff utan att dessa medfört någon förbättring, efter därpå av nykterhetsnämnden ombesörjd internering å alkoholistanstalt alldeles lagt bort de forna alkoholvanorna.
    Förf. betonar tillsist, att det för genomförande av den ifrågasatta lagstiftningen icke behöver skapas något nytt anstaltsväsen, då för ändamålet erforderliga anstaltsresurser redan finnas.