HANS FRITZ ABRAHAM. Vom Rechte, das mit uns geboren. Das Ziel. Der Weg. Der Meister. Berlin 1929. Liebmann. 136 s. M. 5.50.
    Tysklands Reichsgerichts halvsekeljubileum har ihågkommits såväl i tyska och utländska tidskrifter som även i självständiga publikationer. Advokaten Abraham vid Kammergericht (d. v. s. Oberlandesgericht i Berlin) ägnar här ifrågavarande publikation åt det märkliga jubileet.
    I skriftens första avdelning, som till underrubrik bär bokens huvudtitel, låter förf. nutidens sociala frågor och lagstiftningsteknikens problem passera revy. I anslutning till NIETZSCHES grunduppfattning: »so wenig Staat, so wenig staatliches Zwangsrecht als möglich», tänkes den rättspolitiska utvecklingen gå i den riktningen, att staten i stället för att vara en uteslutande auktoritet, en härskare, som kräver underkastelse på alla områden, skall spela rollen av den sammanhållande makten, vars uppgift är ett utjämnande av motsättningarna mellan de i samhället verkande krafterna. Med denna uppfattning bör det allmänna gynna olika former av s. k. autonom rättsbildning. Förf. erinrar om kollektivavtalens stora rättsgestaltandebetydelse och förordar utsträckningen till andra rättsområden av den princip, som i dessa avtal kommit till uttryck. Ett motstånd mot denna utveckling vill förf. finna hos juristerna, men han hoppas samtidigt, att en ny generation måtte kunna frigöra sig från »der dem Staatswesen der Vergangenheit angehörende Geist autoritativer Bevormundung». Ett härmed sammanhängande framtidsmål är minskandet av lagstiftningsproduktiviteten. Här jämte kritiserar förf. den överdrivna vikt, som enligt hans förmenande fästes vid det enstaka rättsfallet, vid den privata rättighetens skyddande, vilken tendens, särskilt hos domstolarna, påstås drivas alltför ensidigt. Förf. övergår härefter till en kritik av juristutbildningen såsom alltför ensidigt ämbetsmannamässig. Å andra sidan framhålles, att den starka tillströmningen av adepter till de »fria» juridiska yrkesgrenarna, särskilt advokatbanan, skapar ett synnerligen svårlöst problem, sammanhängande med hela rättegångsväsendets ordnande.

 

4 — Svensk Juristtidning 1930.

    Delvis i anslutning till det Schifferska reformförslaget (härom se Sv. J. T. 1929 s. 161) har Abraham i andra avdelningen av sitt arbete i rättssatser sammanfattat vissa huvudprinciper för en »nyordning av det tyska rättsväsendet». Det är givetvis omöjligt att i en kortfattad anmälan vidröra de skilda reformpunkterna utan hänvisas till arbetet självt, vilket erbjuder stort intresse, ej minst med hänsyn till aktuella svenska reformfrågor.
    Såsom ett tredje, tämligen fristående avsnitt behandlas slutligen betydelsen av Nietzsche — »der Meister» — för nutidens rättsutveckling. Uppsatsen utgör otvivelaktigt ett värdefullt bidrag till kännedomen om den store tänkarens ställning till samhällsproblemen, och förf. har på ett stundom glänsande sätt lyckats avvinna det aforistiska materialet ett även juridiskt intresse. Särskilt fäster man sig vid hans utveckling av filosofens tankar om skuld och straff, varvid jämväl den nyare psykologiens resultat beträffande straffets verkan och motivbildningen på det undermedvetna själslivets område beröras.
    Även om Abrahams grundinställning till åtskilliga frågor avviker från nedärvd uppfattning — och det är ju häruti arbetets tendens i viss mån ligger — kan skriften rekommenderas som ett betydande bidrag till kännedomen om nyare tidsströmningar på samhällslärans område.

I. A.