Internationella privaträttsinstitutet i Rom. Internationella institutet i Rom för unifiering av privaträtten har till ändamål att förbereda ett internationellt genomförande av en enhetlig privaträtt. Arbetet skall enligt statuterna äga rum under ledning av Nationernas Förbund och under samarbete med dess tekniska avdelningar. Den närmaste ledningen utövas av institutets råd, bestående av en president och fjorton medlemmar. President är för närvarande Scialoja och svensk medlem av rådet är professor Undén. Generalsekreterare är professor de Francischi och institutet har sina lokaler i den för Rombesökare välbekanta Villa Aldobrandini.
    I slutet av april 1930 höll rådet sitt ordinarie vårsammanträde. Därvid förekommo bl. a. förhandlingar rörande en vid ett tidigare rådssammanträde börjad planläggning av ett arbete av osedvanligt intresse och stor räckvidd. Det gällde ingenting mindre än en internationell reglering av köprätten. Ärendet hade förberetts genom en mycket förtjänstfull rapport, utarbetad av Institut für Ausländisches und Internationales Privatrecht, vars direktör, professor Rabel, är medlem av institutets råd. Rapporten behandlar i sex avdelningar ämnets omfattning, köpekontraktets ingående och form, farans övergång, säljarens förpliktelser, köparens förpliktelser och säljarens garanti vad angår fel i varan. Rapporten, som omfattar 119 trycksidor i kvartformat, hade dessutom kompletterats av värdefulla utlåtanden beträffande fransk lag av professor Wahl

vid Faculté de droit i Paris och domstolspresidenten Troullier samt angående engelsk rätt av professor Gutteridge i Oxford, varjämte højesteretssagfører Karsten Meyer besvarat en del frågor beträffande de skandinaviska köplagarna.
    Ärendet var således synnerligen väl förberett och institutets råd beslöt, efter diskussion av olika vägar för arbetets vidare fullföljande, att tillsätta en kommitté av fyra personer för att utarbeta ett förberedande utkast till lag angående köpavtalet. Till medlemmar av denna kommitté utsågos professorn vid Berlins universitet Ernst Rabel, professorn vid Faculté de droit i Paris Henri Capitant, ledamoten av Haagdomstolen Sir Cecil Hurst och dåvarande häradshövdingen Algot Bagge.
    Till kommitténs första sammanträde hade institutet för utländsk och internationell privaträtt utarbetat en kompletterande rapport på 139 sidor, behandlande kontraktets ingående och form samt säljarens förpliktelser, vilka båda avdelningar skulle utgöra föremål för kommitténs förhandlingar vid detta sammanträde.
    Vid sammanträdet, som ägde rum i Paris 7 — 11 okt, närvoro professor Capitant, professor Rabel, Sir Cecil Hurst och, i stället för justitierådet Bagge, som på grund av sin tjänstgöring i Högsta Domstolen var förhindrad, professor Martin Fehr, varjämte professorerna Gutteridge, Neuner, Wahl och Percerou deltogo i förhandlingarna. Dessa förhandlingar gåvo, som naturligt är, ej något definitivt resultat, utan skola fortsättas vid ett senare sammanträde, till vilket ny rapport angående särskilt frågan om säljarens förpliktelser skall utarbetas av institutet för utländsk och internationell privaträtt.
    Det sålunda började arbetet är värt att följas med största intresse. Även om det måste betraktas såsom ett företag på mycket lång sikt och den nu levande generationen måhända icke får uppleva en fullständig internationell reglering av köprätten, har det ändock sin stora betydelse att arbetet satts i gång och att detta skett på ett så grundligt sätt som här antytts, ej minst genom den ovärderliga medverkan institutet för utländsk och internationell privaträtt lämnat genom sina noggranna jämförande framställningar av gällande rätt. För den skandinaviska köprätten, som kan uppvisa beröringspunkter särskilt med engelsk och tysk rätt, föreligga säkerligen såväl till följd härav som på grund av dess nära kontakt med affärsvärldens åskådningar stora utsikter att göra sig gällande i denna tävlan mellan de förnämsta handelsstaternas köplagar. Kanske rent av i betydande delar en kompromiss mellan de stora rättssystemen kan ernås på den skandinaviska köprättens grund.

A. F. B.