De tyska studentduellerna förklaras straffria. Som bekant ha i Tyskland sedan länge bland studenterna i stor utsträckning förekommit dueller med huggvapen. Med inträdet i vissa studentföreningar följer åtagande att utkämpa ett bestämt antal sådana s. k. mensurer. De utkämpas med ett huggvapen med skarpslipad egg vid spetsen, kallat Schläger. Man skiljer mellan Bestimmungsmensuren och Forderungsmensuren. De förra äga rum efter överenskommelse mellan studentföreningarna, vilken träffas för att bereda medlemmarna tillfälle att duellera. Vid de senare äger en personlig utmaning rum. Tack vare beskaffenheten av vapnen och de vidtagna skyddsanordningarna åstadkomma dessa dueller på Schläger ytterst sällan svårare kroppsskador. Mindre ofarliga äro de någon gång förekommande duellerna på sabel. Schlägermensurerna ha av Reichsgericht sedan länge ansetts falla under strafflagens bestämmelser om envig. Denna ståndpunkt har dock icke vunnit allmän anslutning, och endast i undantagsfall torde mensurerna ha föranlett straffrättslig påföljd (se SvJT 1930 s. 209 f.).
I cirkulär den 6 april 1933 har den nye preussiske justitieministern Kerrl, då rikskommissarie för justitieväsendet i Preussen, befallt alla under honom lydande myndigheter att icke ingripa mot studenternas Schlägermensurer, såvida sedvanliga försiktighetsmått iakttagits vid dem. Till stöd för denna åtgärd anföres i cirkuläret främst, att mensurerna äga uppfostrande värde. I en tid, vilken vore besluten att med allt eftertryck främja den manliga ungdomens uppfostran i en anda av sport och »Wehrhaftigkeit», måste mensurens sportsliga och uppfostrande värde vinna erkännande. Mensurens popularitet härrörde ur stridsviljan, vilken borde icke hämmas utan främjas hos den akademiska ungdomen. Mensurerna stålsatte det personliga modet, krävde självbehärskning och stärkte viljekraften. Det allmänna hade därför intet intresse av att studentmensurerna bragtes att upphöra. I cirkuläret hänvisades vidare till att flertalet inom tyska folket icke i studenternas mensurer på Schläger såge någon straffbar tvekamp och att denna uppfattning, i motsats till Reichsgerichts praxis, också mötte övervägande gillande inom rättsvetenskapen och hos de lägre instansernas domstolar.
Frigivandet av duellväsendet gäller blott studentdueller på Schläger. Användandet av farligare vapen förblir straffbelagt. Motsvarande bestämmelser ha utfärdats i Bayern, Baden och Würtemberg.
I. S.
Avskedade tyska universitetslärare. Manchester Guardian för den 13 maj 1933 innehåller en förteckning å inemot 200 tyska universitetslärare, vilka under tiden 13 april—4 maj 1933 blivit nödsakade att lämna sina befattningar. Bland professorer i juridik å listan märkas: Gerhard Anschutz iHeidelberg, känd som kommentator till Weimarförfattningen, en av Tysklands mest ansedda statsrättslärare, Hermann Kantorowicz i Kiel, en av frirättsrörelsens tillskyndare, rättsfilosof, rättshistoriker och straffrättslärare, Hans Kelsen i Köln, förr i Wien, grundläggaren av den s. k. Wienerskolan inom rättsteori med allmän statslära och folkrätt, uppgjorde utkastet till den österrikiska författningen och spelade även i övrigt en framträdande roll vid