Författningsändringar i Estland. Genom ett referendumförfarande d.14 — 16 okt. 1933 infördes en del viktiga förändringar i den estländska författningen, avseende att stärka presidentens (statsäldsten) ställning.
    Parlamentsmedlemmarnas antal har minskats till hälften.
    Presidenten väljes för en tid av fem år.
    Presidenten representerar staten, övervakar den exekutiva makten, äger rätt att till- och avsätta ämbetsmän, avslutar avtal med främmande makter, varvid parlamentets godkännande dock fordras, samt äger rätt att utfärda nödförordningar i viss utsträckning. Dessa nödförordningar äro gällande, tills de upphävas av presidenten eller parlamentet. Benådningsrätten tillkommer presidenten. Rätten att börja krig eller sluta fred utövas av presidenten efter beslut av parlamentet. Presidenten äger rätt att, om statsintresset så fordrar, upplösa parlamentet, i vilket fall nya val skola äga rum inom sex månader. Ministrarna utses av presidenten och äro ansvariga inför honom men i viss utsträckning även inför parlamentet. Uttalar nämligen detta ett direkt misstroendevotum mot regeringen eller ministrarna, äro dessa skyldiga att avgå, såvida presidenten icke beslutar att i stället upplösa parlamentet.

G. B.

 

    Ny författning i Österrike. D. 1 maj 1934 antogs i Österrike en ny författning, som ur statsrättslig synpunkt får anses synnerligen intressant.
    De ledande principerna synas ha hämtats från den bekanta påvliga encyklikan Quadragesimo anno, som under skarp kritik mot de liberala statsåskådningarna anslutit sig till teorierna om en korporativt uppbyggd stat.
    Den nya österrikiska konstitutionen inledes sålunda med en förklaring, att det österrikiska folket i Guds den Allsmäktiges namn, från vilken all rätt utgår, antager de utfärdade bestämmelserna som en författning för den federalistiska staten på korporativ grund. Intressant är att se, att ordet »republik» avsiktligt uteslutits i definitionen av den österrikiska staten.
    De gamla individuella frihetsrättigheterna, vilka spelat en ej obetydlig roll i österrikisk författningshistoria, ha begränsats. Den medborgerliga jämlikheten gäller sålunda endast »patriotiska» medborgare, och likheten inför lagen kan i vissa fall upphävas.
    Yttrande- och tryckfriheten regleras genom vanlig lag och saknar sålundagrundlagsskydd.
    I spetsen för staten står en president, som väljes av en församling av Österrikes borgmästare bland tre kandidater, föreslagna av en förbundsförsamling. Förbundsförsamlingen består av vissa förbundsråd. Dessa förbundsråd eller rättare sagt deputerade från dessa råd, utsedda av presidenten, utgöra också »förbundsparlamentet», som innehar den lagstiftande makten. Bland de nu nämnda förbundsråden märkes statsrådet, vars medlemmar utses av presidenten på 10 år, ett kulturråd bestående av medlemmar av kyrkliga och vetenskapliga sammanslutningar, ett ekonomiråd bestående av representanter för olika yrken och ett provinsråd, vilkas medlemmar företräda provinserna. Ministrarna väljas av presidenten och ansvara endast inför honom. Den verkställande makten har ensam lagstiftningsinitiativ. Där jämte har den tillerkänts rätt att i stor utsträckning utfärda nödförordningar avseende t. o. m. konstitutionella förhållanden. Om »förbundsparlamentet» avslår ett lagförslag, har regeringen rätt att tillgripa referendum.

G. B.