Carl Ussing i Skrift og Tale. Afhandlinger og Livserindringer. Udg. af OLUF H. KRABBE. Khvn 1935. Gad. 606 s. Inb. kr. 10.00.
Professor Oluf Krabbe har udsendt et vægtigt Mindeskrift for den fremragende, den 23. Juni 1934 afdøde danske Jurist, Dr. jur. Carl Ussing.
Ussing var en af dansk Retspleies praktiske Foregangsmænd. Han gennemførte i den korte Tid, i hvilken han under den gamle Procesordning var Justitiarius d. v. s. Formand for den kgl. Landsover- samt Hof- og Stadsret i København, betydelige Fremskridt i Retning af Sagernes hurtige Gennemførelse, og han forberedte saaledes virkningsfuldt dette Hovedpunkt i Retsplejereformen.
Hans største Indsats i dansk Retsliv er dog Skabelsen af den faste Voldgiftsret i Stridigheder mellem Arbejdere og Arbejdsgivere, og Mindeskriftet, der fremkom til denne Institutions 25 Aars Jubilæum, vil interessere enhver, der ønsker at stifte nærmere Bekendtskab med denne overmaade vigtige retslige Nydannelse.
Ogsaa iøvrigt giver Mindeskriftet et værdifuldt og levende Billede af Ussings friske og kraftige Personlighed og af hans Indsats i det danske Samfundsliv.
Ussing var Moralist i Ordets bedste Forstand. Han fastholdt med Styrke Kravet om den rene Linie i retslige og administrative Forhold, og han blev ikke træt af at advare mod Faren for Overgreb fra Magtens Side paa Rettens naturlige Omraade. Adskillige fandt sikkert i sin Tid, at hans Advarsel gjaldt et allerede overvundet Stadium og derfor var Udtryk for en overdreven Ængstelse.
I vore Dage indser enhver, at Ussing havde Ret, og at hans Opfordring tilat være paa Vagt kun var altfor vel begrundet.
H. S.
JON SKEIE. Den norske civilproces. Tredje bind. Oslo 1935. Olaf Norlisforlag. XXXV + 898 s. Kr. 30.50.
Med detta band har prof. Skeie fullbordat sitt stora arbete om den norska civilprocessrätten (se SvJT 1931 s. 449 och där gjorda hänvisningar). I det nu föreliggande avslutande bandet behandlas specialprocessen, skiljedom, ordinära och extra-ordinära rättsmedel, exekution och rättegångskostnad m. m. Slutligen innehåller bandet även två register till hela arbetet, nämligen dels ett utförligt alfabetiskt sakregister och dels ett författningsregister, med vars till hjälp man lätt kan finna på vilka sidor varje enskild paragraf i en viss lag eller författning behandlas.
Prof. Skeie rättfärdigar sig i förordet för det långa dröjsmålet sedan 1931, då andra bandet utkom, med att åberopa de många viktiga och arbetskrävande offentliga uppdrag, som tagit största delen av hans arbetskraft. En följd av dröjsmålet har tyvärr blivit, att den del av arbetet, som behandlar rättsmedlen, riskerar att inom en nära framtid bliva föråldrad genom det nya kommittéförslag, för vilket høiesterettsdommer F. SCHJELDERUP redogjort i SvJT(denna årgång s. 225 ff.). Prof. Skeie är emellertid en bestämd motståndare till kommittéförslaget och har i ett bihang till förevarande arbete framlagt sina synpunkter på detsamma (se SvJT 1935 s. 277).
E. A.
»Neue Folge» av Neumanns Jahrbuch des Deutschen Rechts. När Hugo Neumann år 1904 utgav det första bandet av sin välkända »Jahrbuch des Deutschen Rechts», angav han som dess syfte att beträffande civilrätten stå läsaren till hjälp på grund av det för den enskilde omöjliga »die in Dutzenden von Zeitschriften und in Hunderten von selbständigen Büchern zerstreuten, fortlaufend erscheinenden Arbeiten und die Ergebnisse der deutschen Rechtswissenschaft und Rechtsprechung zu verfolgen und zu überschauen.»
Ännu år 1933 utkom årsboken i huvudsak efter samma plan som tidigare. Det nyligen tillgängliga nya bandet av densamma ter sig däremot i stor omfattning helt olika mot de föregående. I förordet därtill framhålles, hurusom boken under långa år av lugn utveckling kunde följa genomförandet av den nya rikslagstiftningen samt överleva krig och efterkrigstid, novemberrevolt, inflation och deflation. Däremot, yttras det, hade nationens uppvaknande det historiska året 1933 skapat ett principiellt nytt läge även för den juridiska litteraturen. Fråga vore helt enkelt om en rättens revolution, beroende på folkets sedliga pånyttfödelse och dess nya inställning till statens väsen med mera. En sådan elementär omvälvning hade ställt även den juridiska litteraturen inför helt nya uppgifter. »Wollte das Jahrbuch nach wie vor die Führerstellung in der juristischen Berichterstattung behalten und wollte es darüberhinaus das juristische Gewissen des Volkes werden, so musste sein Inhalt mit dem Geist nationalsozialistischer Rechtsauffassung erfüllt und seine Formdiesem neuen Rechtsgeist angepasst werden.»
»Under ny ledning — heter det vidare — utkommer därför årsboken i 'nyf öljd', d. v. s. ej blott med ny numrering av banden, utan med principiell förändring av mål och innehåll. Fortfarande lämnas den för praktikern och den lärde oumbärliga översikten över litteraturens och rättsskipningens utveckling. Därutöver skall emellertid boken i sammanhängande framställning visa och åskådliggöra för läsaren, vilka problem uppkommit och besvarats under den tid översikten avser, vilka uppgifter närmast kräva sin lösning samt vilka vägar rättsskipningen gått. Årsboken vill alltså icke blott lämna kunskap, utan desslikes hos läsaren stärka håg och vilja att med egen kraft aktivt taga del i rättsutvecklingen. Mot denna ökning av dess uppgifter svarar utvidgningen av de rättsområden, åt vilka den ägnar sig. Under det att boken tidigare väsentligen avsett civilrätt och handelsrätt med närgränsande områden, inrymmes numera åt den offentliga rätten det företräde som tillkommer densamma, varjämte upptagas hela straffrätten och jordbruksrätten ('Bauernrecht').»
Årsboken förklaras i enlighet härmed skola framdeles omfatta: »1. Grundsätze, Aufbau und Verwaltung des Nationalsozialistischen Staates, 2. Bauernrecht, 3. Strafrecht und Strafprozess, 4. Bürgerliches Recht und Wirtschaftsrecht, 5. Verfahrensrecht.» Med utvecklingens tempo säges det stå i överensstämmelse, att den för framtiden utkommer icke i ett band vid slutet av vederhörande år, utan i kvartalshäften.
Att årsboken i sitt nya skick måtte beträffande civilrätten förbliva en lika pålitlig vägvisare som hittills, detta lärer vara den bästa önskan, som en enkel i politiken obevandrad privaträttsman kan bringa densamma vid dess framträdande i ny följd.
H. W.