Blodets lag. I samband med den nationalsocialistiska rikspartidagen i Nürnberg d. 15 sept. 1935 antog tyska riksdagen en »lag till skydd för det tyska blodet och den tyska äran». Lagen börjar med en ingress: Genomträngd av vetskapen, att det tyska blodets renhet utgör förutsättning för tyska folkets fortbestånd, och besjälad av oböjlig vilja att för all framtid trygga den tyska nationen, har riksdagen enhälligt beslutat följande lag.
    Ingående av äktenskap mellan judar (d. v. s. personer av judisk ras) och tyska medborgare av tyskt eller därmed befryndat blod förbjudes vid äventyr av tukthus. I strid mot förbudet slutna äktenskap äro »nichtig», d. v. s. kunna av domstol förklaras ogiltiga (ex tunc); rätt att väcka talan om sådan förklaring tillkommer allenast allmän åklagare. Utomäktenskapliga förbindelser mellan judar och statsmedlemmar av tyskt eller befryndat blod förbjudas vid äventyr av fängelse eller tukthus. Vidare stadgas, att judar icke få i sitt hushåll sysselsätta kvinnliga statsmedlemmar under 45 år av tysk eller befryndat blod. Straffet för överträdelse av detta förbud är fängelse eller böter eller båda dessa straff i förening.
    I lagen stadgas vidare: Judar är förbjudet att hissa riks- eller nationalflaggan och att visa riksfärgerna; däremot är det dem tillåtet att visa de judiska färgerna och utövandet av denna befogenhet skall stå under statligt skydd.
    Till lagen fogar Juristische Wochenschrift bl. a. följande uttalande: Det, för vilket hundraden föllo i kamp, för vilket tusen den offrade blod och hälsa, till vilket miljoner av vårt folk lidelsefullt bekänna sig, har den 15 september på partidagen i Nürnberg i ett minnesvärt riksdagssammanträde upphöjts till lag. Blodets lag, som sedan generationer har förnekats, missaktats och förråtts, har hemfört segern.
    Beträffande det nya äktenskapshindret föreskriver lagen särskilt, att även äktenskap som för att kringgå lagen ingås i utlandet äro ogiltiga.
    Svensk vigselmyndighet måste vid vigsel av tysk medborgare beakta det

 

nya äktenskapshindret på grund av stadgandet i 1 kap. 2 § av 1904 års lagom internationella rättsförhållanden rörande äktenskap. Detsamma gäller för övriga stater, som äro anslutna till Haagkonventionen ang. äktenskaps ingående.E nligt denna skall nämligen för vardera av de blivande makarna dennes hemlands lag bestämma hans rätt att ingå äktenskapet. Konventionen medgiver vigsellandet endast att eftergiva sådana i de trolovandes hemlands lag stadgade äktenskapshinder, som vila uteslutande på grunder av religiös natur, och om ett sådant hinder är det ju ej här fråga.
    Att märka är emellertid, att lagen endast synes innebära förbud för tyska »arier» att gifta sig med tyska eller utländska judar (sålunda exempelvis även för en tysk »arisk» kvinna att i Sverige gifta sig med svensk jude, fastän hon genom äktenskapet förvärvar svenskt medborgarskap och förlorar sitt tyska). Däremot hindrar lagen ej tyska judar att gifta sig med utländska »arier», icke ens om äktenskapet ingås i Tyskland. 

T. G.