Förslag till lagstiftning om yrkesmässig biltrafik. 1936 års trafikutredning (se SvJT 1936 s. 662) har i ett den 18 december 1938 dagtecknat enhälligt betänkande (SOU 1938:59) framlagt förslag till förordning ang. yrkesmässig biltrafik m. m., avsett att ersätta gällande bestämmelser i detta ämne i 1930 års motorfordonsförordning.
    Förslaget innefattar väsentliga avvikelser från den nu gällande rätten. Sålunda föreslås inrättandet av en central myndighet, kallad statens biltrafiknämnd, vilken skall vara högsta uppsiktsmyndighet för den yrkesmässiga trafiken samt omhänderhava en rad betydelsefulla arbetsuppgifter. Biltrafiknämnden har tillerkänts rätt att under Kungl. Maj:ts prövning draga beslut, som av länsstyrelserna meddelas enligt förordningen.
    Begreppet yrkesmässig trafik har i jämförelse med gällande definition utformats på ett något avvikande sätt. Linjetrafikbegreppet har närmare utvecklats dels med avseende på graden av regelbundenhet och dels med hänsyn till de omständigheter i övrigt, som skola konstituera linjetrafik. De nuvarande beteckningarna länstrafik och stadstrafik avskaffas och ersättas med det enhetliga begreppet beställningstrafik.
    De tillståndsgivande myndigheternas antal begränsas avsevärt. Tillståndsgivningen i fråga om linjetrafik för godsbefordran, som för närvarande ligger hos länsstyrelserna, förlägges till biltrafiknämnden. I övrigt skall trafiktillstånd lämnas av länsstyrelserna. Polismyndigheterna befrias sålunda helt från sin nuvarande befattning med tillståndsfrågor.

 

NOTISER. 297    I fråga om trafikområdena föreslås väsentliga ändringar. För persontrafikens del skola inga trafikområden fastställas och rätten att mottaga beställning å körning begränsas — bortsett från returkörning — till stationsorten. Vad godstrafiken angår föreslås, att det nuvarande systemet med land och stad som skilda trafikområden skall övergivas. Enligt förslaget skall biltrafiknämnden indela riket i enhetliga trafikområden, kallade lokalområden och bestående av sammanhängande delar av ett eller flera län. Vid uppläggandet av lokalområdena skall i görligaste mån anknytning sökas till bestående administrativa gränser av något slag, varvid utredningen ansett sig böra i allmänhet förorda gränserna för vägdistrikten. Ett lokalområde skall sålunda normalt omfatta ett antal vägdistrikt med städer. Bestämmelserna om trafikutövares rätt att i godstrafik verkställa transporter utom trafikområdet (lokalområdet) ha i viktiga hänseenden mildrats såväl i fråga om hämtning som returkörning. I förslaget har skapats möjlighet att under synnerligen enkla former medgiva överflyttning av bilar från ett område till ett annat för att tillgodose ett tillfälligt behov av person- eller godstrafik.
    Föreskrifterna om förares arbetstid ha i väsentliga hänseenden ändrats och kompletterats med huvudsakligt syfte att omöjliggöra ur trafiksäkerhetssynpunkt olämpliga sträckkörningar samt att bereda förare en sammanhängande vilotid.
    I utredningen har landshövdingen Ola Jeppsson varit ordförande och hovrättsassessorn Gunnar Danielson sekreterare.

G. D.