FREDRIK SEJERSTED. Om Haagreglene. Lov av 4. februar 1938 om gjennemforing av den internasjonale konvensjon om konnossementer. Utgitt av Norges Industriforbund. Oslo 1938. 132 s. Kr. 3.00.
En omfattande litteratur beträffande 1924 års internationella konvention rörande konossement har redan sett dagen. I Sverige hava förarbetena till 1936 års konossementslag utgivits av ERIK HAGBERGH. KLÆSTADS redan 1924 publicerade skrift »Ansvarsfraskrivelse i befragtningsforhold» är för ämnet av synnerligen belysande art. Konossementslagen är vidare, såsom framgår av vad ovan anförts. behandlad av såväl Jantzen som Sindballe. Viktiga bidrag till konventionens tolkning föreligga i den tyska »Amtliche Begriindung des Gesetzes
zur Aenderung von Vorschriften des Handelsgesetzbuchs iiber das Seefrachtrecht vom 10. August 1937» och GRAMM »Das neue Deutsche Seefrachtrecht nach den Haager Regeln», (Berlin 1938)1 — för att nu nämna blott ett par av de utomnordiska bidragen.
Nyligen har slutligen en nordisk monografi, ovan anförda arbete av Sejersted, sett dagen.
Enligt vad i förordet omtalas åsyftades med arbetet ursprungligen blott en kortfattad, för »Norges Industriforbunds Befraktningsutvalg »avsedd juridisk orientering rörande den norska konossementslagen. Under arbetets gång visade det sig emellertid, att en sådan orientering bjöde på åtskilliga vanskligheter med hänsyn till att Haagreglerna på en rad punkter gåve anledning till stark tvekan om deras verkliga innebörd. Med mera modesti än det verkliga läget kräver tillfogas: »iallfall for jurister der som undertegnede ikke er utpregede sjørettsspesialister.» Författaren hade därför sett sig nödsakad att utvidga framställningen för att kunna ställa spörsmålen under diskussion och giva en närmare motivering av resultaten, under hänvisning till den litteratur och de förarbeten varöver han förfogat. På detta sätt hade arbetet blivit mera omfattande än ursprungligen åsyftats, även om framställningen på intet sätt gåve sig ut för att vara någon uttömmande behandling av ifrågavarande lag.
Sejersted systematiserar innehållet i fyra underavdelningar: 1:o Haagreglernas tillämpningsområde samt deras tvingande karaktär och förbud mot friskrivning å bortfraktarens sida; 2:o transportansvarighetsregler; 3:o konossementsregler; samt 4:o anmälan om skadat eller minskat gods, preskription och omfånget av bortfraktarens ersättningsskyldighet.
Såsom tillägg till arbetet hava upptagits Lov av 4. februar 1938 om forandring i lov om sjøfarten av 20. juli 1893 med tilleggslover och Lov av 4. februar 1938 om gjennemføring av den internasjonale konvensjon om konnossementer av 25. august 1924.
Det av Sejersted framlagda arbetet kommer väl i allmänhet icke med några nya och märkliga uppslag. Den i arbetet givna översikten är emellertid synnerligen klar och lättläst. En förtjänst i arbetet är författarens noggranna och opartiska angivande av det material, varpå han grundar sin uppfattning. Härigenom sättes läsaren i stånd att själv bilda sig en mening om skälen för och emot. Denna förtjänst är så mycket större, som man här har att göra med en — åtminstone för icke-anglosaxiska länder — så oklar lagstiftningsprodukt som konossementskonventionen. Om läsaren vid genomgången av arbetet — exempelvis beträffande konossementsansvarigheten — fogar några ytterligare frågetecken till dem Sejersted själv anbragt däri, är detta en naturlig följd av konventionens egen beskaffenhet, icke av författarens sätt att behandla den. Arbetet lärer med säkerhet kunna räkna på intresse jämväl utanför den krets, för vilken det ursprungligen tillkommit.