FÖRBEREDELSE OCH HUVUDFÖRHANDLING I TVISTEMÅL ENLIGT PROCESSLAGBEREDNINGENS FÖRSLAG.

AV

JUSTITIERÅDET PER SANTESSON.

Ett av de viktigaste kraven på en god rättegångsordning är, att den möjliggör en koncentrerad förhandling, vid vilken allt för målets avgörande erforderligt material framlägges. Viden sådan förhandling erhåller rätten ett tillförlitligare underlag för sin dom än då processmaterialet införes styckevis. Domaren har möjlighet till en verksam processledning. Då parter, vittnen och sakkunniga äro samtidigt tillstädes, kan han höra dem motvarandra och genom frågor vinna klarhet om dunkla punkter. Till synes oförenliga uppgifter kunna ofta vid dylikt förhör sammanställas. Det är svårare för parter och vittnen att genom oriktiga eller ofullständiga framställningar vilseleda rätten, när deras uttalanden omedelbart kunna vederläggas eller fullständigas av andras utsagor. En sådan kontroll är särskilt erforderlig efter införande av fri bevisprövning, då personer, som nu äro jäviga, kunna höras såsom vittnen och värde såsom bevis tillerkännes även parternas egna utsagor. Koncentrationen i förhandlingen medför även en begränsning av processmaterialet och därmed ett snabbare avgörande. Material, som i ett uppskovsförfarande införes därför att parterna ej kunna bedöma, hur processen kommer att utveckla sig, kan uteslutas, och förhandlingen kan omedelbart inriktas på de tvistiga frågorna. Ett sammanförande av förhandlingen till en kort tidrymd underlättar för domaren att erhålla en samlad överblick av materialet och atthålla i minnet vad vid förhandlingen förekommit. Ett dylikt sammanförande är av särskild vikt, då lekmän deltaga i av

görandet. De ha i regel ej tillfälle att ur handlingarna taga del av processmaterialet.
    Bestämmelser åsyftande en koncentration av förhandlingen finnas redan i gällande rättegångsordning. Enligt 14 kap. 3 § första stycket RB skola parterna genast framte alla sina skäl och bevis. Även om detta stadgande ej får tolkas strängt efter orden¹, innebär det dock ett försök att hindra förhalning av rättegången. I samma lagrum stadgas även bötesstraff för part, som uppsåtligen innehåller bevis. Dessa bestämmelser torde dock numera icke äga någon betydelse för vinnande av koncentration av förfarandet. Bortsett från de fall, då beträffande framställandet av processuella invändningar viss preklusionstid är föreskriven, kunna parterna när som helst under processen framföra sina skäl och bevis. Jämväl bestämmelserna om uppskov med handläggningen äro avsedda att hindra ett utdragande av processen. I 24 kap. 1 § RB föreskrives, att rätten äger ex officio uppskjuta målet endast då omständigheterna oundgängligen kräva det. Och bestämmelsen i 14 kap. 3 § andra stycket RB om uppskov på begäran av part torde innebära², att rätten skall genom föreläggande av vite eller påföljden »att saken ändå avgöras skall» framtvinga en begränsning av processen. Gällande föreskrifter ha icke varit tillfyllest för att åstadkomma önskvärd koncentration. Visserligen torde för närvarande rättegångarna i tvistemål slutföras snabbare än i äldre tid, men under åren 1932—1936, de senaste år, för vilka statistiska uppgifter offentliggjorts, har i fråga om häradsrätterna kunnat spåras en om ock svagtendens till ökning i antalet rättegångstillfällen.³ Vad angår rådhusrätterna har för nämnda tid varken ökning eller minskning i detta antal kunnat iakttagas. Under år 1936 handlades av samtliga tvistiga civilmål vid häradsrätterna 37.9 % vid tre eller flera rättegångstillfällen. För rådhusrätterna var motsvarandesiffra 34.6%.
    I det av processlagberedningen framlagda förslaget till rättegångsbalk har man försökt att sammanföra den egentliga domsförhandlingen, huvudförhandlingen, till ett enda rättegångstill-

¹ Se TRYGGER, Kommentar till lag om ändring i vissa delar av RB s. 29—30 och KALLENBERG, Svensk Civilprocessrätt II s. 210 ff.

² Se KALLENBERG, a. a. s. 244.

³ Se Sveriges officiella statistik. Domstolarnas och de exekutiva myndigheternas verksamhet åren 1935 och 1936 s. 36 *.

fälle. För detta ändamål ha olika medel föreslagits. Sålundahar föreskrivits, att innan målet å den utsatta dagen företages till huvudförhandling, skall undersökas, huruvida denna kan slutföras i ett sammanhang. Möter hinder häremot, skall huvudförhandlingen i regel inställas och uppskjutas till annan dag. Påbörjad huvudförhandling får ej uppskjutas, med mindre det är oundgängligen erforderligt för utredningen. Uppskjutes förhandlingen, skall under vissa förutsättningar, bland annat då uppskovet överstiger två veckor, ny huvudförhandling hållas. För att förmå parter och andra att komma tillstädes ha allvarliga påföljder stadgats för utevaro. För part är påföljden i dispositiva mål i regel tredskodom. I andra mål är äventyret i allmänhet för käranden, att hans talan förfaller, och för svaranden vite eller hämtning. Underlåtenhet att komma personligen, då rättengivit föreläggande härom, medför i regel vite och i vissa fall hämtning. Den uteblivne kan åläggas att ersätta genom hans försummelse vållade kostnader. Vittne eller sakkunnig, som uteblir, skall dömas till böter och kan ådraga sig ersättningsskyldighet.
    Det verksammaste medlet för vinnande av en koncentrerad huvudförhandling är emellertid, att före denna en förberedelse i målet hålles. En sådan förberedelse är i regel oundgängligen nödvändig för att huvudförhandlingen skall kunna ledas på tillfredsställande sätt och kunna i ett sammanhang föras till slut. Processlagberedningen har därför föreslagit, att i alla tvistemål förberedelse skall äga rum.
    Förberedelsen skall i regel ske vid muntlig förhandling införrätten, som härvid är domför med en lagfaren domare. I rådhusrätt kan förberedelse hållas av fullsutten rätt. Vid förhandlingen skola parterna eller deras ombud om möjligt vara tillstädes. Kan det antagas, att förberedelsen därigenom främjas, skall parterna eller endera av dem föreläggas att infinna sig personligen. I ett mycket stort antal mål torde förberedelsen kunna slutföras vid ett enda sammanträde. Hinder möter dock ej motatt uppskjuta förhandlingen. Det ligger emellertid i sakens natur, att förberedelsen utan eftersättande av fullständigheten bör avslutas så snart som möjligt. Ehuru förberedelsen sålunda i allmänhet skall vara muntlig, har befogenhet tillagts rätten atti vissa fall förordna, att förberedelsen skall ske genom skriftväxling. Detta kan vara påkallat, då parterna eller deras ombud

äro avlägset boende och deras inställelse vid rätten skulle medföra oskälig kostnad eller synnerlig olägenhet. Dock får naturligen skriftlig förberedelse ej användas, om det kan misstänkas, att svaranden vill förhala rättegången, eller då med hänsyn tillmålets beskaffenhet en ordentlig förberedelse ej kan vinnas utan att parterna höras muntligen. Skriftlig förberedelse kan emellertid vara lämplig t. ex. i vissa mål om bättre rätt till fast egendom eller om leveransavtal eller eljest i större handelstvister, där å ömse sidor stå sakkunniga personer, som måste antagas kunna i skrift klargöra parternas ståndpunkter. Rätten kan förordna, att skriftlig förberedelse skall övergå till muntlig eller att muntlig förberedelse skall fortsättas genom skriftväxling.
    Av förberedelsens uppgift att möjliggöra en koncentrerad huvudförhandling följer, att förberedelsen främst skall gå ut på att klarlägga parternas ståndpunkter, skilja det ostridiga från det stridiga och vinna upplysning om de bevis, som parterna påvarje punkt vilja åberopa. Förberedelsen kommer härvid att anknyta till stämningen i målet. Enligt förslaget skall stämningsansökan vara vida utförligare än nu är vanligt. Den skall angiva de omständigheter, varå käranden grundar sin talan, uppställda efter sitt sammanhang och, när så lämpligen kan ske, i särskilda, med nummer försedda punkter. Käranden skall sålunda uppgiva alla de rättsligt relevanta fakta han vill åberopa. Föreskriften, att de särskilda punkterna skola numreras, har givits för att underlätta avgivande av svaromål och den efterföljande behandlingen. Vidare skall ansökan innehålla ett preciserat yrkande. Krav på betalning med belopp, som skall angivas under rättegången, är sålunda icke tillräckligt. Vid ansökan skola fogas de skriftliga bevis käranden åberopar. I ett mål om betalning för levererad vara skall käranden sålunda i stämningen uppgiva dagen för köpeavtalet, avtalets innehåll, dagen för leveransens fullgörande m. m. Han skall tillika ingiva slutsedel, kvitto på varans avlämnande, korrespondens mellan parternao. dyl. Vid förberedelsen skall svaranden uppmanas att uttala sig, förutom rörande själva yrkandet, beträffande var och en avde i stämningen anförda omständigheterna. Han skall sålunda angiva, huruvida han vitsordar eller bestrider de av käranden lämnade uppgifterna om avtalet och dess innehåll m. m. Gör svaranden motpåstående, t.ex. rörande avtalets innebörd eller invändning om fel i varan el. dyl., skall käranden yttra sig här-

om. Vidare skola parterna uppgiva de bevis — skriftliga handlingar, vittnen eller egen utsaga under sanningsförsäkran — de vilja åberopa rörande de tvistiga punkterna. Vad parterna vid muntlig förhandling sålunda anföra skall, därest det ej framgår av ingivna handlingar, upptagas i protokoll.
    Den upplysning, som vid förberedelsen vinnes om parternas ståndpunkter och de bevis de vilja åberopa, är nödvändig för attparterna eller deras ombud skola kunna bereda sig till huvudförhandlingen och vid denna på ett tillfredsställande sätt utföra sin talan. Endast härigenom blir det möjligt för dem att i ett samsammanhang framföra sin bevisning. Denna upplysning är emellertid än mera erforderlig för att rättens ordförande skall kunna planlägga och genomföra huvudförhandlingen samt rätten omedelbart därefter besluta dom. Med ledning av förberedelsen har ordföranden att bedöma, huruvida särskild huvudförhandling skall hållas för behandling av del av målet. Han skall även, helst i samråd med parterna eller deras ombud, bestämma i vilken ordning olika yrkanden eller frågor skola företagas och hur bevisningen skall grupperas. Med ledning av förberedelsen kan han sätta sig in i de faktiska och rättsliga frågor, som skola förekomma. Är förberedelsen ordentligt skött, torde i allmänhet icke behöva befaras, att vid huvudförhandlingen inträffa överraskningar, som hindra målets slutförande och avdömande i ett sammanhang.
    Det är icke avsett, att parterna under förberedelsen skola —bortsett från skriftliga bevis — framlägga det material, varmedde vilja övertyga domaren. Man måste fasthålla, att förberedelsens syfte endast är att möjliggöra en koncentrerad huvudförhandling. Den avser endast att klargöra utgångsläget för tvisten samt parternas anfalls- och försvarsmedel, och det därvid förebragta materialet skall icke utgöra underlag för målets avgörande. I ett mål angående fordran på grund av skuldebrev kan det sålunda vara tillräckligt att vid förberedelsen fastslå, att svaranden erkänner, att han utfärdat den i stämningen åberopade reversen, att han påstår att han blivit svikligen förledd därtill samt att han ämnar styrka denna invändning med vissa uppgivna vittnen eller företedda skriftliga bevis. Någon plädering i den materiella tvistefrågan skall ej förekomma i vidare mån än som erfordras för vinnande av klarhet rörande parternas positioner. Part skall sålunda icke anföra alla de omständigheter,

på vilka han grundar sitt påstående, att ett avtal skall tolkas på visst sätt eller att han är mera skickad än motparten att efter äktenskapsskillnad ha vårdnaden om parternas barn. Ej heller skola parterna redogöra för innehållet i den bevisning de vilja framlägga, vad vittnena skola yttra eller dylikt, utan endast angiva om vilka omständigheter vittnena skola höras såsom avtalets innehåll eller varans beskaffenhet. Än mindre finnes anledning att under förberedelsen läsa upp sakkunnigutlåtanden eller skriftliga bevis, i den mån ej detta erfordras för klarläggandet av parternas ståndpunkter. Dylika handlingar skola inskaffas under förberedelsen för att kunna användas vid huvudförhandlingen. Det ligger emellertid i sakens natur att i invecklade mål, t.ex. mål om tolkning av avtal, där avgörandet beror på innebörden eller den rättsliga värderingen av vissa fakta, det kan bli nödvändigt, att parterna redan under förberedelsen i viss mån utveckla sin talan. Denna utveckling bör emellertid begränsas till vad som är oundgängligen nödvändigt för uppfattandet av parternas ståndpunkter. Förberedelsen skall endast giva en stomme för huvudförhandlingen.
    Ehuru parterna skola under förberedelsen angiva sina ståndpunkter och bevismedel, äro de icke fullständigt bundna härav. Förberedelsens avslutande har icke preklusiv karaktär. Parterna kunna vid huvudförhandlingen åberopa nya relevanta omständigheter — därest de rymmas inom den väckta talan — och framföra nya bevis. Detta bör emellertid om möjligt undvikas. Kommer parten med nya uppgifter eller vill han åberopa nytt bevis, kan vad han sålunda andrager av rätten lämnas utan avseende, om det kan antagas, att partens förfarande skett i syfte att förhala rättegången eller överrumpla motparten. Därest partens åtgärder medföra, att huvudförhandlingen måste inställas eller uppskjutas, bör han, oberoende av målets utgång, förpliktas att ersätta alla därigenom förorsakade kostnader. Sådan ersättningsskyldighet kan drabba jämväl partens ombud. Och ett ombud, som utan giltig ursäkt frångår de vid förberedelsen lämnade uppgifterna, bör bliva föremål även för andra åtgärder från rättens sida.
    För att huvudförhandlingen skall kunna inriktas på det tvistiga materiella rättsförhållandet, bör under förberedelsen avgörande träffas i alla frågor rörande processförutsättningarna. Spörsmål om parts- eller processhabilitet, domstolens behörighet eller

15—407004. Svensk Juristtidning 1940.

res judicata böra, oavsett om de väckas genom invändning avpart eller beaktas av domstolen ex officio, upptagas och prövasunder förberedelsen. Vad angår foruminvändning är för dess framställande viss preklusionsfrist stadgad. I processfrågor bör,om det erfordras, en verklig förhandling för frågans avgörande äga rum. Finnes vid denna förhandling hinder möta mot målets upptagande till prövning, bör beslut om målets avvisande i regel meddelas under förberedelsen. Ogillas invändning om rättegångshinder, beror på invändningens beskaffenhet, huruvida särskilt beslut därom skall meddelas under förberedelsen eller därmed skall anstå. Har invändning gjorts om rättens behörighet, skall dock beslut därom i regel givas under förberedelsen. Om det erfordras, t.ex. i fråga om domstolens behörighet eller om litispendens, kan bevisning upptagas. Rörande bevisupptagningen gälla då samma regler som när bevis upptages vid huvudförhandlingen. Erfordras för prövning av processförutsättningsfråga mera omfattande förhandling och bevisning, såsom stundom ifråga om res judicata, kan rätten för prövning härav utsätta särskild huvudförhandling. Vid förberedelsen kunna även provisoriska åtgärder vidtagas för säkerställande av kärandens rätt. Under därför givna förutsättningar kan sålunda beslut meddelas om kvarstad, skingrings- eller reseförbud, eller annan handräckning till förhindrande av att domens värde väsentligt förringas eller till provisorisk reglering av förhållandet mellan parterna.
    Under förberedelsen skola vidare alla åtgärder företagas, som erfordras för att bevisningen om möjligt skall kunna vid huvudförhandlingen framläggas i ett sammanhang. Finnes under förberedelsen, att något av part uppgivet vittne icke kan infinna sig vid huvudförhandlingen, skall rätten gå i författning om vittnets hörande antingen vid processdomstolen eller vid annan rätt. Sådant hörande kan stundom lämpligen ske vid ett sammanträde under förberedelsen. Protokollet över vittnesförhöret skall sedermera vid huvudförhandlingen användas såsom bevis. Skall genom rättens försorg sakkunnig förordnas, bör sådant förordnande givas under förberedelsen. Härvid böra parterna erhålla tillfälle att uttala sig om valet av sakkunnig. Åtgärder böra vidtagas för att den sakkunnige skall kunna avgiva utlåtande och parterna taga del därav före huvudförhandlingen. För att bereda den sakkunnige material kan det vara erforderligt att under förberedelsen låta verkställa besiktning eller höra parterna eller

blivande vittnen inför rätten. Vad nu sagts gäller även då rätten anser sig böra begära yttrande från sakkunnig myndighet. Uppkommer fråga om föreläggande för part eller annan att framlägga skriftligt bevis, bör även denna fråga avgöras under förberedelsen. Härvid kunna förhandling och bevisning bliva erforderliga. Kräves för frågans prövning mera omfattande förhandling eller bevisning, kan för detta ändamål särskild huvudförhandling utsättas. Meddelas föreläggande, bör detta innebära, att den skriftliga handlingen skall avlämnas till rätten eller tillhandahållas motparten å sådan tid, att den intresserade parten kan taga del därav under förberedelsen och beviset framläggas vid huvudförhandlingen.
    Förberedelsen har även den viktiga uppgiften att avskilja de icke tvistiga målen och sålunda få fram de mål, i vilka en verklig konflikt föreligger och huvudförhandling alltså erfordras. Sålunda bör under förberedelsen dom givas, då svaranden medger käromålet eller käranden återkallar sin talan, liksom då endera parten uteblir och förutsättningar för tredskodom föreligga. I de fall, då under muntlig förberedelse ingen av parterna inställer sig, skall målet omedelbart avskrivas. Under förberedelsen bör rätten även, om det finnes lämpligt, söka förlika parterna. Detär naturligt, att under förberedelsen med dess mera formfria förhandling goda möjligheter skola finnas att åstadkomma förlikning. Genom att på detta sätt de icke tvistiga målen sållas undan av en ensam domare kan rätten i dess vanliga sammansättning ägna mera tid åt de återstående målen och på ett praktiskt sätt ordna sitt arbete.
    Då målet efter förberedelsens avslutande företages till huvudförhandling, skall allt det material framläggas, som skall tjäna till grund för domen. Parterna skola sålunda framställa sina yrkanden och fullständigt utveckla sin talan. I regel måste därvid käranden eller hans ombud redogöra för rättsförhållandet mellan parterna eller de andra omständigheter, som utgöra grunden för den uppkomna tvisten. Parterna skola vidare var för sig anföra allt de vilja åberopa till stöd för sin talan. Detta är icke en upprepning av förfarandet vid förberedelsen, enär vid denna någon fullständig utveckling av parternas talan icke skall ha ägt rum. Vid huvudförhandlingen kunna parterna på grund av den orientering de vid förberedelsen vunnit rörande motpartens ståndpunkt fatta sig kort rörande de omständigheter, var-

om tvist icke föreligger, och huvudsakligen uppehålla sig vid de omstridda punkterna. Någon redogörelse för vad vid förberedelsen ägt rum torde i allmänhet icke erfordras, utan parterna kunna direkt gå in på det omtvistade rättsförhållandet och de omständigheter de vilja anföra. Har part under förberedelsen ändrat ståndpunkt, t. ex. först bestritt någon omständighet och därefter erkänt densamma, finnes ingen anledning att redogöra för partens tidigare ståndpunkt, såvida icke hans förfarande ärav betydelse i bevishänseende. Det är tydligt, att part kan mot motparten åberopa erkännanden eller andra uttalanden, somav denne gjorts under förberedelsen, och om det erfordras, styrka dessa genom uppläsning ur förberedelsehandlingarna. I allmänhet, och särskilt då parterna äro företrädda av advokater, torde det kunna överlämnas åt parterna att omedelbart lägga upp målet och utveckla sin talan. Om det finnes lämpligt, kan emellertid ordföranden inleda förhandlingen med att kort redogöra för tvisteläget. Härmed avses icke en föredragning av målet utan endast en kort sammanfattning av vad målet gäller. I många fall torde denna ej behöva vara mera omfattande än enfyllig domsrubrik, upptagande avtalets innehåll, kärandens yrkande med kort återgivande av de omständigheter, varå yrkandet grundas, samt svarandens påståenden eller invändningar jämte grunderna därtill. I de undantagsvis förekommande fall, då huvudförhandling hålles i ena partens frånvaro, kan det bliva nödvändigt att ur handlingarna mera fullständigt återgiva vad parten vid förberedelsen anfört.
    Vid huvudförhandlingen skall vidare all bevisning förebringas. Vittnen och sakkunniga skola sålunda höras, liksom parterna då de avgiva sin utsaga under sanningsförsäkran. Har det ansetts nödvändigt att höra vittne eller sakkunnig utom huvudförhandlingen, skall protokollet från bevisupptagningen i erforderliga delar föredragas. Likaså uppläsas, i den mån det erfordras, skriftliga bevis och sakkunnigutlåtanden. I många fall torde parterna vid utvecklandet av sin talan redogöra för skriftliga bevis t. ex. kontrakt eller korrespondens mellan parterna. Om part härvid alltför ensidigt föredrager allenast vad som talar till hans förmån, kan rätten låta läsa upp skriften i dess helhet.
    Huvudförhandlingen skall vara muntlig d. v. s. processmaterialet skall i princip framläggas i det talade ordets form. Skriftliga handlingar från förberedelsen eller annat skriftligt material

få sålunda icke, om de ej muntligen åberopas vid huvudförhandlingen, läggas till grund för domen. Handlingar, som åberopas till bevis, sakkunnigutlåtanden och protokoll från bevisupptagning utom huvudförhandlingen skola, som nyss nämnts, i erforderliga delar uppläsas. I många fall kan emellertid ett återgivande av handlingarnas innehåll vara tillräckligt. Om sådant återgivande sker, kan naturligen rätten genom att föredraga handlingen i dess helhet söka bilda sig en mening om dess värde såsom bevis. I vissa fall torde vara ändamålsenligt, att avskrifter av betydelsefulla handlingar tillhandahållas alla rättens ledamöter. Att kartor, fotografier o. dyl. bliva processmaterial genom att de företes vid huvudförhandlingen är självklart. Vad angår parternas utveckling av sin talan har kravet på muntlighet erhållit en något annan innebörd. Part må icke uppläsa skriftlig inlaga eller annat skriftligt anförande; dock må yrkande uppläsas ur skrift. Denna regel har ansetts nödvändig bland annat för att trygga koncentrationen i förhandlingen. Därest det tilllåtes parterna att uppläsa skrifter, förlorar huvudförhandlingen lätt sin karaktär av fri förhandling. De på förhand uppsattaskrifterna passa icke efter förhandlingens skiftande förlopp. Domarens möjligheter att utöva processledning minskas. Och om den ena parten uppläser en lång skrift, blir det ofta nödvändigt för motparten att begära uppskov för att taga del avskriften och bemöta den.
    Av regeln, att allt material varå domen grundas skall förebringas vid huvudförhandlingen, följer, att vad vid förberedelsen framkommit icke utan vidare kan tjäna som underlag för domen. För att kunna beaktas vid målets avgörande måste detta material åter förebringas vid huvudförhandlingen. Detta innebär icke, att varje vid förberedelsen ingiven handling måste ånyo uppläsas i sin helhet eller varje ostridigt faktum åter omnämnas. Därest vid förberedelsen ingivits ett skriftligt kontrakt, om vars tolkning delade meningar råda, och parterna vid huvudförhandlingen föredraga endast den omtvistade bestämmelsen, är det naturligen intet hinder att rätten i sin dom upptager ej blott kontraktets datum utan också andra bestämmelser däri, om vilka ej är tvist, även om dessa ej uttryckligen nämnts vid huvudförhandlingen. Och om vid förberedelsen inkommit ett vidlyftigt sakkunnigutlåtande, av vilket parterna tagit del, behöver detta icke föredragas såvitt angår redogörelsen för det material, varå

den sakkunniges omdöme grundats. I många fall torde det vara tillräckligt att uppläsa hans slutsatser. Skulle emellertid från någon sida göras gällande, att redogörelsen för de faktiska omständigheterna är oriktig eller ofullständig, bör redogörelsen i denna del uppläsas och tillfälle beredas parterna att yttra sig därom. Vidare är klart, att om eljest vid förberedelsen vissa omständigheter blivit ostridiga och parterna, då de utveckla sin talan vid huvudförhandlingen, utgå från dessa omständigheter såsom kända, rätten även kan beakta desamma. I ett mål om klander av arrendesyn, däri fråga är allenast om de belopp, vartill bristerna å fastigheten skola beräknas, kan rätten utgå från de vid förberedelsen erhållna uppgifterna rörande äganderättsförhållandena till fastigheten, arrendeavtalets innehåll m. m. även om dessa icke vid huvudförhandlingen uttryckligen beröras av parterna. Rör målet ett omfattande kontokurantförhållande och harvid förberedelsen ingivits en kontokurant, omfattande alla parternas mellanhavanden, behöva naturligen icke vid huvudförhandlingen alla siffror i denna föredragas. Förhandlingen kan begränsas till de tvistiga posterna och rätten dock i sin dom taga hänsyn även till kontokuranten i övrigt. I många fall torde av parternas plädering framgå, att de förutsätta vissa fakta såsom kända, och då bör även rätten kunna godtaga dem. Det är emellertid tydligt, att uppläggningen av målet med den däri ingående redogörelsen för det bakomliggande rättsförhållandet och övriga fakta måste göras så fullständig, att de ledamöter av rätten, som ej tagit del av förberedelsen, erhålla allt material, som erfordras för bedömande av de tvistiga frågorna. Detta måste särskilt beaktas vid häradsrätt, där nämnden i regel icke har tillfälle att på förhand sätta sig in i vad målet gäller.
    Svårare är problemet för de fall, då part vid huvudförhandlingen underlåter att nämna någon för honom gynnsam omständighet, som framkommit vid förberedelsen och icke är av den art, att parterna kunna anses utgå från densamma som given, eller då part icke åberopar ett argument, som han fört vid förberedelsen. Dessa fall torde icke bliva vanliga, eftersom parterna i regel anföra allt som kan tänkas tala till deras förmån. Skulle emellertid parten vid huvudförhandlingen förbigå en sådan omständighet följer i allmänhet icke därav någon skyldighet förrätten att från förberedelsehandlingarna läsa upp vad parten anfört. Ordföranden bör endast fästa uppmärksamheten därå och

fråga, huruvida parten icke åberopar den förut nämnda omständigheten eller frångått den av honom tidigare intagna ståndpunkten. Detta följer av domarens allmänna skyldighet att söka undanröja otydlighet eller motsägelse i parternas processföring. I de mål, huvudsakligen inom familjerätten, där domstolen har att sörja för fullständig utredning, kan emellertid rätten finna skäl att i huvudförhandlingen självmant införa vad parterna andragit vid förberedelsen. I andra mål åter, där dispositionsprincipen gäller, bör det bero på parterna, huruvida de vilja vid huvudförhandlingen göra gällande omständigheter eller synpunkter, som framkommit under förberedelsen. Rätten bör sålunda icke vid huvudförhandlingen i ett mål, däri påståtts, att ett avtal äro giltigt på grund av svikligt förledande, taga upp frågan om avtalet av annan grund icke är gällande eller vid tolkning av en bestämmelse i ett kontrakt hämta stöd från andra bestämmelser, som icke av part åberopats i detta syfte. Särskilt skulle det vara betänkligt, om rätten vid överläggning till dom kunde från förberedelsen taga upp fakta eller argument, som ej vid huvudförhandlingen diskuterats av parterna. Det är möjligt, att parts underlåtenhet att vid huvudförhandlingen framdraga omständighet, som han anfört vid förberedelsen, varit fullt medveten. Han har kanske haft klart för sig, att därest han åberopat denna omständighet, motparten kunnat omedelbart gendriva honom. Ochdet kan tänkas, att parterna överenskommit att avstå från åberopande av vissa fakta. Skulle rätten grunda sin dom på omständigheter, som icke blivit vid huvudförhandlingen belysta, föreligger alltid en allvarlig risk, att avgörandet blir materiellt oriktigt. Den viktigaste garantien för säkerhet i avgörandet ligger i att detta grundas endast på material, om vilket parterna yttrat sig vid en kontradiktorisk förhandling. Om vid överläggningen till dom skulle finnas, att på grund av förbiseende av såväl parten som rättens ordförande upplysning saknas om en viktig omständighet, står — även om denna omständighet berörts vid förberedelsen — ingen annan möjlighet öppen än att åter förekalla parterna eller, om detta ej är möjligt, fortsätta förhandlingen inom sådan tid, att ett förnyat upptagande av det tidigare materialet ej erfordras.
    Ett stadgande, som innebure, att vad vid förberedelsen förekommit skulle vara processmaterial, i den meningen att det utan att införas vid huvudförhandlingen kunde läggas till grund för

domen, skulle innebära en allvarlig fara för hela processen. En sådan bestämmelse skulle lätt föranleda parterna att förlägga huvuddelen av sin verksamhet till förberedelsen och där förebringa allt det material, varmed de ville övertyga domstolen. Vid huvudförhandlingen kunde de sedan helt kort åberopa vad de tidigare anfört, i medvetandet att rätten hade skyldighet att beakta allt som ägt rum vid förberedelsen. Härigenom skulle koncentrationen i stor utsträckning gå förlorad. Materialet skulle komma in i småportioner och utan den kontroll, som parters och vittnens samtidiga närvaro erbjuder. Möjlighet skulle finnas, att i långa skrifter utveckla parternas talan, och domarens processledning skulle försvåras. Även lekmännens möjlighet att verksamt deltaga i rättsskipningen skulle i hög grad minskas. Eftersom vid förberedelsen rätten består av en ensam domare, skulle även med hänsyn till omedelbarheten resultatet bliva sämre än enligt den nu gällande ordningen, då rätten är fullsutten också vid den handläggning, som motsvarar den blivande förberedelsen.
    Det av processlagberedningen framlagda förslaget avser att undanröja bristerna i det nuvarande förfarandet och måste på den grund innehålla ett stort antal tvingande bestämmelser. Annars skulle förfarandet lätt urarta. På många områden kunna eller böra emellertid några fasta regler icke givas. I dessa fall har förslaget lagt i domarens hand att förfara efter omständigheterna. Detta gäller bland annat förberedelsen och i viss utsträckning även förhållandet mellan förberedelsen och huvudförhandlingen. Det ankommer sålunda på domaren icke blott att bestämma, huruvida förberedelsen skall vara muntlig eller skriftlig utan även att i övrigt ordna förberedelsen på lämpligaste sätt. I små mål eller mål, däri fråga är om jämförelsevis enkla fakta, kan förberedelsen bliva mycket summarisk. I mycket stora mål och särskilt i mål, i vilka förekommer omfattande rättshistorisk eller teknisk utredning, såsom vissa fastighets- eller patentmål, är det nödvändigt, att en stor del av materialet förebringas redan på förberedelsestadiet. Under förberedelsen skola sålunda skriftliga bevis, såsom åtkomst- och skifteshandlingar, ingivas samt sakkunniga avgiva sina utlåtanden. Ofta kan det vara lämpligt, att vittnen eller sakkunniga höras före huvudförhandlingen. Stundom torde vara nödvändigt, att parterna erhålla tillfälle att skriftligen yttra sig rörande det förebragta materialet, och rättens ledamöter måste i förväg noga sätta sig in i målet. Här gäller i högre

grad än eljest, att vid huvudförhandlingen materialet från förberedelsen icke skall i sin helhet förebringas utan endast framläggas i de delar, varom tvist råder. Omfattande specialutredningar behöva sålunda icke föredragas utan blott refereras och i omstridda delar ställas under debatt. Huvudförhandlingen blir främst ett sammanträde för upptagande av bevisningen och för parternas plädering rörande de avgörande punkterna i målet. Mot en sådan utveckling är intet att erinra. Det väsentliga är, att varje mål erhåller den handläggning, som bäst tillgodoser rättegångens syfte, ett säkert och snabbt avgörande.