Förslag till straffbestämmelser mot sabotage. Inom justitiedepartementet har utarbetats förslag till en provisorisk lag med vissa bestämmelser mot sabotage (justitiedepartementets promemorior 1940:3). Förslaget avseratt komplettera gällande strafflagbestämmelser om skadegörelse samt de nyligen antagna bestämmelserna i 8 kap. strafflagen om sådant sabotage som direkt eller indirekt riktar sig mot försvaret under krig eller vid krigsfara. Huvudstadgandet innehåller, att den som förstör eller skadar anläggning eller inrättning, som är av betydelse för försvaret, folkförsörjningen, samfärdseln eller produktionen, eller föremål, som är avsett för försvaret eller för sådanan läggning eller inrättning, eller vid tillverkning, leverans, förvaring eller forsling av sådant föremål åstadkommer fel hos föremålet eller föranleder dröjsmål med dess avlämnande, eller eljest förhindrar eller försvårar användandet av anläggning, inrättning eller föremål, som nyss nämnts, eller gör annat sådant sabotage, och som därigenom åstadkommer fara för att försvaret eller samhällslivet kan lida men, skall dömas till straffarbete i högst sex år eller fängelse. Straff stadgas även för försök eller förberedelse till sådant brott. Jämväl sabotage mot politiska motståndares verksamhet avses kunna drabbas av lagen, om sådant sabotage innebär en fara för samhällslivets behöriga gång. Detsamma gäller sabotage i form av samhällsfarliga arbetskonflikter, varvid dock stadgas, att till sabotage i lagens mening icke skall hänföras deltagande i arbetsinställelse eller uppmaning därtill, d. v. s. de normala stridsmetoderna vid arbetstvister. Straffskärpning med intill två årsstraffarbete kan inträda, om den brottslige för brottets utförande eller mot någon som lagligen sökt gripa honom övat våld å person eller hot om omedelbar användning av sådant våld. Oaktsam gärning av det slag som nyssnämnts bestraffas även.

O. G. T.

    Förslag ang. den statliga och kommunala förvaltningen vid krig eller krigsfara m. m. De sakkunniga, som tillkallats av justitieministern för utredning rörande förvaltningsdomstolarnas och förvaltningsmyndigheternas verksamhet under krig och därmed jämförliga förhållanden (se SvJT 1940 s. 579), ha avgivit betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. (SOU 1940:23). Förslaget avser att på den statliga och kommunala förvaltningens område införa bestämmelser, liknande dem som i fråga om rättegångsväsendet meddelats genom den särskilda rättegångslagen av den 26 april 1940 (SvJT 1940 s. 382 och 564).
    Enligt förslaget skall K. M:t — under vissa förutsättningar även underordnad myndighet — erhålla en tämligen vidsträckt befogenhet att förordna om ändringar i olika hänseenden, särskilt i fråga om förvaltningsorganisationen. Förslaget lämnar sålunda bl. a. möjlighet att genomföra ändring av arbetsuppgifternas fördelning mellan olika myndigheter. Förordnande skall vidare kunna meddelas om ändrad förläggningsort för myndighet även somom rätt för myndighet att fatta beslut i annan sammansättning eller med mindre antal ledamöter än eljest är stadgat. Statstjänstemän skola kunna åläggas att tjänstgöra i annan befattning än den de inneha.
    Förslaget innehåller också bestämmelser, som möjliggöra anstånd med kommunala val. Då val ej hållits skola de tidigare utsedda alltjämt kvarstå i sina

uppdrag. Motsvarande bestämmelser äro föreslagna i fråga om allmänt uppdrag, som skall tillsättas för viss tid i annan ordning än genom val. Skyldigheten för enskilda att åtaga sig allmänt uppdrag eller kvarstå däri skall enligt förslaget vidgas.
    I förslaget ha vidare i nära anslutning till den särskilda rättegångslagen upptagits bestämmelser till skydd för dem, som på grund av krigsförhållanden äro hindrade att tillvarataga sina intressen i mål eller ärenden hos förvaltningsmyndigheterna. Sålunda föreslås att med behandling av mål eller ärende, som angår någon tillkommande rättighet eller förmån eller honom åliggande skyldighet, skall anstå, om anledning är att antaga, att på grundav krigsförhållanden part är ur stånd att bevaka sin talan eller hinder eljest möter för utredningen. I likhet med vad som gäller för motsvarande fall enligt den särskilda rättegångslagen skall dock handläggningen under vissa villkor kunna fortsättas och avslutas. En allmän förutsättning härför är, att frågan kan nöjaktigt utredas. Som ytterligare villkor skall gälla, att handläggningens fortsättande är av synnerlig vikt för part eller eljest påkallas avsärskilda skäl. Bland övriga bestämmelser till lättnad för parter må nämnas, att K. M:t skall äga förordna om förlängning av fullföljdstider. I fråga om delgivning med den, som fullgör tjänstgöring vid krigsmakten, innehåller förslaget i huvudsak samma bestämmelser som den särskilda rättegångslagen. För delgivningen skall alltså som regel anlitas militär myndighet.
    För lagens tillämpning förutsättes ett allmänt förordnande av K. M:t. Som redan antytts erfordras därjämte för tillämpning av åtskilliga av förslagetsbestämmelser särskilda förordnanden. Lagen föreslås skola gälla t.o.m. utgången av mars 1942.

E. G. S.