GÖSTA BOETHIUS. Våra skatter. Sthm. Geber. Del I 1938. Kommentar till skatteförfattningarna och Sveriges överenskommelser med främmande makter till undvikande av dubbelbeskattning. X + 196 s. Kart. kr. 6.00. — Del II 1938. Handbok i självdeklaration och besvärsförfarande. X + 176 s. Kart. kr. 4.75. — Del III 1938. Författningssamling. VIII + 333 s. Kr. 12.00. — Supplement 1938 till Del I och II. 67 s. Kr.2.50. — Supplement 1938 till Del III. 52 s. Kr. 2.00. — Ny upplaga av Del II 1940. 249 s. Kr. 4.75. — Supplement 1940 till Del III. 26 s. Kr. 1.00. — Krigskonjunkturskatten år 1940. 1940. Skatteförfattning medkommentar. 73 s. Kr. 2.00.

    I det december 1937 daterade förordet redogör författaren för arbetetsplan och syftet med dess tre olika delar. Del I avser att ge »en systematisk framställning av vårt skattesystem till ledning för dem, som vilja sätta sig in i vår gällande skatterätt, såsom ledamöter av taxerings- och prövningsnämnder, praktiserande jurister, studerande vid våra universitet och högskolor m. fl.». Här behandlas för detta ändamål, efter en översikt över de allmänna inkomsterna (s. 1—5), först »vårt skattesystems historia», (s. 6—30) och därefter under Avd. I i 14 kapitel, belysta av rättsfall, KF ominkomst- och förmögenhetsskatt samt Kommunalskattelagen (s. 31—162) samt under Avd. II mycket summariskt i 8 kortfattade kapitel (s. 163—178) Kommunal progressivskatt, Utskiftningsskatt, Skogsaccis, Skogsvårdsavgift, Utjämningsskatt, Vägskatt, Särskild skatt på lotterivinster och Ersättningsskatt, varefter följer ett för de tre delarna gemensamt utförligt Sakregister (s. 179—196). Däremot avses icke någon mera ingående teoretisk behandling, men i stället lämnas talrika litteraturhänvisningar. Del II har till syfte »dels att vara en praktisk handbok vid uppgörande av självdeklaration beträffande inkomst, förmögenhet och virke, dels att underlätta kontrollen av debiterad skatt och dels att vara en kort, summarisk handledning vid besvärsförfarandet». Del III slutligen fullföljer ett dubbelt ändamål, nämligen att å ena sidan utgöra en författningssamling till de båda föregående delarna och att å andra sidan tjäna som självständig hjälpreda för dem, som behöva tillämpa de ifrågavarande författningarna. Del III för dessa senare fram till den 1 januari 1938.

    Enligt den ursprungliga planen skulle arbetet varje år utkomma i en ny med hänsyn till ändrade författningar och nytillkommen praxis omarbetad upplaga. Detta program har dock icke kunnat upprätthållas annat än i begränsad omfattning. För 1939 utgåvos sålunda blott de två ovan angivna Supplementen, hänförande sig till 1938 års lagstiftning och nytillkommen judikatur. Det för Kommentaren och Handboken gemensamma Supplementet har såsom bihang försetts med en PM till ledning för upprättande av avskrivningsplan beträffande inventarier i rörelse. För 1940 har den ursprungliga planen fullföljts beträffande Handboken, som detta år utkommit i ny upplaga, varemot Författningssamlingen allenast försetts med ett nytt Supplement, upptagande 1939 års lagstiftning med undantag av denförst den 30 dec. utkomna KF den 22 dec. 1939 (nr 945). Någon ny Kommentar har icke utkommit för 1940. Men 1938 års Kommentar och det samma år utgivna Supplementet till Del I och II (med tillägg av några rättsfall å s. 56) hava sammanförts och försetts med nytt omslag och nytt försättsblad, båda daterade 1940. En dylik åtgärd är icke lämplig. Den ger sken utav, att här föreligger en ny Kommentar jämväl för 1940. Jfr recensionen i Svensk Skattetidning 1940 s. 107, vars författare synes förutsätta, att så är fallet. Först under läsningen finner man till sin förvåning, att Kommentaren icke blivit reviderad och icke korrigeras förrän genom Supplementet samt även där blott beträffande 1938 års lagstiftning. — Krigskonjunkturskatten år 1940 slutligen är ett steg utöver den ursprungliga planen, framkallat av det praktiska behovet av en dylik framställning.
    Den för samtliga ifrågavarande publikationer gemensamma titeln, »Våra skatter», väcker hos läsaren förhoppningen att erhålla en framställning av samtliga våra statliga och kommunala skatter, sålunda av hela det svenska skattesystemet, och denna inställning vinner näring av Kommentarens löfte att lämna en systematisk framställning av »vårt skattesystem» och en redogörelse för »vårt skattesystems historia». Men i själva verket är det, med vissa smärre undantag, endast beskattningen av inkomst och förmögenhet, som är föremål för behandling. Att framställningen sålunda blott avser ett särskilt avsnitt av vårt skattesystem får för övrigt även läsaren efter handupplysning om genom att författaren i Kommentaren (s. 1—5) ger en översikt över de olika huvudslagen av statliga och kommunala skatter.
    Ett par inadvertenser i arbetet må påpekas. I Litteraturförteckningen angives EBERSTEIN, Om skatt till stat och kommun såsom utkommen 1929. Då tillkom emellertid endast arbetets förra del, under det senare delen utgavs i två häften, 1932 och 1937, det senare häftet försett med ett Supplement, som i stort sett för arbetet fram till ingången av 1938.
    Kap. IX i Kommentaren handlar om Hemmavarande barns beskattning (s.147, ej s. 177 såsom i Sakregistret angives), och där uttalas, att hemmavarande barn under 21 år numera taxeras självständigt till inkomst- och förmögenhetsskatt, därest barnets beskattningsbara belopp uppgår till 10 kronor, men att, om det beskattningsbara beloppet ej uppgår till denna summa, föräldrarna skola taxeras för barnets event. förmögenhet. Så kan emellertid bliva fallet även med barnets inkomst. Om barnet icke fyllt 16 år och är sysselsatt i föräldrarnas förvärvsverksamhet, skall barnets in-

komst i denna verksamhet under alla förhållanden beskattas hos föräldrarna. Detta gällde redan före 1938 års lagändring och gäller alltjämt (Kommunalskattelagen 20 §). 1938 gjordes ytterligare den ändringen att, om barnet fyllt 16 men icke 18 år, dess ifrågavarande arbetsinkomst också beskattas hos föräldrarna, därest skatteplikt för barnet icke föreligger enligt Kommunalskattelagen 51 §.
    Arbetet Våra skatter avser sålunda mera korrekt uttryckt att redovisa Vår beskattning av inkomst och förmögenhet. Det synes inom dessa gränser på ett i det hela förtjänstfullt sätt fylla sin uppgift och bör kunna bliva till nytta.

G. E.