Domarreglerna på tyska. Nu löpande årgång av tidskriften Deutsches Recht innehåller i h. 34, avdelningen Rechtspolitik und Praxis, tre artiklar. Två av dem handla om produkter av sommarens lagstiftningsarbete: man får läsa om förenkling av rättsmedelsförfarandet i skattemål, föranledd av den brist på arbetskraft som kriget vållat; om statligt understöd åt svärföräldrarna till den i militärtjänst inkallade; o. s. v. Fjärran från sådana dagsaktuella ämnen står den tredje, som bär överskriften Schwedische Richterregeln.
    Förf. är dr HELLMUTH DIX, Rechtsanwalt vid Kammergericht i Berlin och väl känd för svenska jurister (SvJT 1936 s. 619). Med några inledande ord presenterar han våra domarregler för sina landsmän. Kanske är en svensk läsare icke fullt belåten med uppgiften att reglerna äro av Olavus Petri »herausgegebenen», men gärna ger man sin anslutning till den vackra karakteristiken att de utgöra »sozusagen ein Katechismus lebensnaher und volkstümlicher Richterweisheit». Förf. antyder därefter korteligen varför reglerna tyckas honom värda beaktande särskilt i våra dagars rättsliv: »Vor allem in einer Zeit, in deren harter und bewegter Wirklichkeit Sinn und Bedeutung gerade ältester Rechtssatzungen wieder neu erlebt werden müssen, wird die

 

lebendige und kernige Form dieser Richterregeln auf besonderes Verständnis stossen.» Han övergår så till att i tysk översättning meddela vissa partier av reglerna, varvid han betonar att han utlämnat allt som icke har något att skaffa med vår tids problem.
    Onekligen är det med en viss spännig man ser efter, vilka av reglerna förf. funnit opportunt att draga fram i ljuset. Helt naturligt har han undvikit de alltför långa och resonerande. Vad han tagit med är reglerna 6—15, delar av 16, vidare 17, 20, 21, 23 och 24. Med god vilja kan man där finna uttryck för en rättsåskådning, som i likhet med nationalsocialismen har sympati både för satsen nullum crimen sine poena och för ett brett utrymme i rättskipningen åt den sunda folkkänslan (Volksempfinden).
    Förf. beklagar svårigheten att i ett annat lands och en annan tids språk återge reglerna på ett sätt som gör dem full rättvisa, och han framhåller blygsamt att hans översättning är blott ett försök. Såvitt anm. kan bedöma har emellertid försöket utfallit synnerligen lyckligt. Frånsett att i nr 8 av regeln 16 passivet »dömas» motsvaras av »urteilen», att i slutet av samma regel det relativpronomen, som i originalet syftar på »regler», i stället fått gälla das Gesetz», och att i regeln 24 »god och rätt» blivit »gut oder recht», torde förf:s tolkning endast i en av reglerna lämna rum för någon erinran. Den lydelse förf. ger åt regeln 7 innebär att eftersom alla lagar skola tjäna till det meniga bästa, så blir lagen skadlig ifall den icke mera är rätt utan orätt — vilket ju icke är regelns tankegång. Särskild uppmärksamhet förtjänar översättningen av de uppenbarliga och allmänneliga ordsederna. Icke utan avund finner man de nio orden i nr 1 koncentrerade till blott tre: Wer bürgt, zahlt. Å andra sidan tycker man nog att vårt »Gjord gärning haver ingen återvändning» i nr 18 står på ett högre plan än sin översättning: Vollbrachte Tat kann nicht ungeschehen gemacht werden. Då anm. stötte på »Bekannt ist so gut wie bezeugt» tänkte han sig först möjligheten att här, till glädje för den aktade signaturen J. E. A., kunde hos förf. föreligga ett missförstånd av originalets »känd». Men en språkkunnig vän har upplyst anm. om, att så ingalunda kan vara fallet: »Bekannt ist halb gebüsst» är ett gammalt rättsordspråk.
    Sin lilla intressanta artikel avslutar förf. med några ord om dödsdomen över Olavus Petri, av vilka kan slutas att festskriften till prof. Stjernberg icke är honom obekant och som således vittna om att han alltjämt bevarat sin gamla kärlek till vad inom det svenska kulturlivet sig tilldrager.

B. W.