Sveriges yngre juristers förening avhöll d. 15 och 16 nov. 1941 en arbetskonferens i Stockholm. Referat av förhandlingarna kommer att lämnas i nästa häfte av SvJT.
Svensk Juristtidning, vars första årgång utkom 1916, har i år fyllt 25 år. Med anledning av jubileet hölls ett högtidssammanträde med föreningen för tidskriftens utgivande den 12 november. Därvid redogjorde redaktionens ordförande, presidenten Birger Ekeberg, för tidskriftens utveckling under de gångna 25 åren. Härefter erinrade justitieministern, statsrådet K. G. Westman, i ett anförande om den insats Svensk Juristtidning gjort i svensk lagstiftning och rättstillämpning, varefter han till tidskriftens ansvarige utgivare, presidenten Karl Schlyter, överlämnade Illis quorum i 12:e storleken för hans förtjänster om tidskriften.
Øyvind Ahnfelt-Rønne †. Højesteretssagfører Øyvind Ahnfelt-Rønne avled i Köpenhamn d. 1 nov. 1941. Han var född 1885 och blev Højesteretssagfører 1924. Sedan 1930 var han medlem av redaktionen för Tidsskrift for Rettsvitenskap, och sedan 1934 var han ledamot av de nordiska juristmötenas danska styrelse.
I Svenska Dagbladet för d. 2 nov. ägnade presidenten Ekeberg hans minne följande ord.
»Han var en i hela Norden högt uppskattad jurist. Danmarks jurister räknade honom som en av sina allra främsta, och i de övriga nordiska länderna har han spelat en framträdande roll ej blott vid de nordiska juristmötena utan även eljest, nu senast vid den juristvecka, som i våras hölls i Stockholm och Uppsala. Med särskilt starka band var han knuten vid Sverige; på mödernet tillhörde han den svenska släkten Ahnfelt och hans maka Ragna Hemming är svenska.
Ahnfelt-Rønne var en av dessa fint bildade danska jurister som med grundlig teoretisk skolning förena en sund, av sann humanitet präglad blick för livets realiteter. Han hade en levande känsla för advokatens förpliktelse att tjäna och hjälpa och att i samverkan med domstolen främja rättsvården. Med orubblig trohet omfattade han de ideal, kring vilka Nordens jurister i dessa hårda tider stå samlade, och bland dem som ivra för nordiskt samarbete på rättslivets område var han en av de mest verksamma. Hans framställningskonst var lysande: klar, elegant, spirituell och på samma gång sällsynt naturlig och levande. Ett fullödigt bevis härpå var det föredrag han i våras höll här i Stockholm om muntlig processordning. Så medryckande och övertygande ha sällan de skäl framförts som tala för ett modernt rättegångsförfarande. Även de som ej kände honom måste förstå, att man här lyssnade till en jurist, som på samma gång var ett stycke konstnär och som sökte sina vänner lika mycket bland konstens och skönlitteraturens män som bland sina kolleger. För sina många svenska vänner skall han alltid stå såsom en förnämlig representant för dansk rättskultur och danskt väsen. Det är icke ofta så fasta vänskapsband knytas över landgränserna som de vilka nu brustit.»