Skärpta bestämmelser mot förräderi, spioneri och sabotage. Sedan 8 kap. strafflagen år 1940 erhöll ändrad lydelse, har tillämpningen av de nya straffbestämmelserna följts inom justitiedepartementet. De vunna erfarenheterna ha nu föranlett att kapitlet ånyo gjorts till föremål för revision, i huvudsak avseende straffsatserna. I samband därmed har även lagen d. 13 dec. 1940 om straff för sabotage — vars giltighetstid förlängts— undergått jämkningar på vissa punkter.
    De genomförda ändringarna avse till en början skärpning av straffen för förräderi-, spioneri- och sabotagebrott genom höjning av de särskilda straffsatserna i olika paragrafer. Därjämte har det ansetts erforderligt att skapa möjligheter till ytterligare straffskärpningar för det fall att brott, som avses i 8 kap. strafflagen, förövas i ett för riket allvarligt tidsläge såsom det nuvarande. Den straffskärpning, som kan inträda genom tilllämpning av krigsartiklarna i strafflagen för krigsmakten, avser allenast de allra strängaste straffen. Dessutom erhålla krigsartiklarna tillämpning först vid krig eller då allmän mobilisering påbjudits. Någon ändring av förutsättningarna för krigsartiklarnas giltighet har ej nu genomförts. I stället ha i en ny paragraf i 8 kap. strafflagen, 29 a §, upptagits bestämmelser som kunna sägas innefatta en utbyggnad för de lägre straffens vidkommande av skärpningsregeln i krigsartiklarna. Den nya paragrafen avser höjning av såväl maximi- som minimistraffen med avseende å flertalet brott enligt kapitlet. Paragrafen äger omedelbar tillämpning beträffande brott som förövas under tid då riket befinner sig i krig. Dessutom skall enligt särskilt stadgande i paragrafen, om det med hänsyn till krigsfara vari riket befinner sig eller andra av krig föranledda utomordentliga förhållanden finnes påkallat, K. M:t äga förordna, att vad i paragrafen stadgas jämväl skall äga tillämpning beträffande brott som förövas underviss annan tid. Med stöd härav har K. M:t i samband med utfärdandet av lagändringarna förordnat, att vad i den nu ifrågavarande paragrafen stadgas skall äga tillämpning tills vidare.

 

22—427004. Svensk Juristtidning 1942.

    Utöver de ovan berörda straffskärpningarna ha i 8 kap. strafflagen vidtagits ändringar på åtskilliga punkter av brottsbeskrivningarna i olika paragrafer, huvudsakligen i utvidgande riktning. Särskilt må framhållas att tillämpningsområdet för 4 § betydligt vidgats.
    En ändring i motsatt riktning har vidtagits beträffande bestämmelserna i 14 § om straff för vissa slag av spioneri. Paragrafen har uppdelats på två paragrafer genom att det tidigare andra stycket i paragrafen överflyttats till en ny paragraf, betecknad 14 a §, med brottsbenämningen »olovlig underrättelseverksamhet» och med en lindrigare straffskala som möjliggör ådömande av böter då synnerligen mildrande omständigheter föreligga. Därjämte har tillämpningsområdet för den i 14 § kvarstående straffbestämmelsen begränsats till anskaffande av uppgifter, vilka beröra svenska förhållanden eller Sveriges förbindelser med främmande makt. Gärningar, som icke på detta sätt rikta sig mot Sverige, få således bedömas enligtden nya 14 a §.
    Författningarna i ämnet ha utfärdats d. 20 mars 1942 (SFS nr 103—105) och ha trätt i kraft d. 24 i samma månad med undantag av ändringarna i sabotagelagen, vilka trätt i kraft d. 1 april 1942.

 

S. R.