Professor emeritus Nils Stjernberg fyllde d. 2 febr. 1943 sjuttio år. Då jubilaren undanbett sig uppvaktningar och hyllningar på själva bemärkelsedagen, har SvJT sett sig nödsakad att först post festum erinra om den högt värderade rättsvetenskapsmannens insatser i svenskt rätts- och samhällsliv.
    Med några ord skall här den bakgrund antydas mot vilken professor Stjernbergs insatser i akademiskt och medborgerligt liv böra ses. De djupgående humanistiska studier, som S. bedrev under sina första studieår i Uppsala och vilka resulterade i fil. kand. ex. år 1893, voro otvivelaktigt av grundläggande betydelse för hans blivande insatser på det juridiska området. De historiska perspektiven, den filosofiska fördjupningen och begreppsklarheten prägla hans produktion och hava kanske i ännu högre grad varit utmärkande för hans akademiska undervisning och personliga tankeutbyte i de skilda kretsar, där man med uppmärksamhet lyssnat och lyssnar till hans inlägg i de mest skilda ämnen. De humanistiska intressena blevo också i viss mån utslagsgivande för hans akademiska karriär under de följande Uppsala-åren. Efter att hava avlagt jur. utr. kand. ex. 1898 och lic. ex. 1902 disputerade S. sistnämnda år för vinnande av jur. utr. doktorsgrad på en avhandling, berörande filosofiska grundproblem inom nationalekonomien och den allmänna rättsläran. Boken, som bär titeln »Till frågan om de s. k. rent ekonomiska kategorierna», upptager till kritisk analys bl. a. skilda försök i doktrinen att definiera rättsbegreppet. Förf. använder därvid till en del den empiriskt socialpsykologiska metod som senare låtit tala åtskilligt om sig under namnet Uppsalaskolan. Den docentur författaren erhöll på grund av avhandlingen omfattade ämnena nationalekonomi och juridisk encyklopedi men utbyttes efter ett år mot en docentur i sistnämnda ämne och straffrätt. Därmed slog S. in på de discipliner, åt vilka han därefter har ägnat ett livs trägen forskargärning. Parallellt med den vetenskapliga produktionen hade S. att sköta maktpåliggande akademisk lärarverksamhet. Fr. o. m. år 1902 uppehöll han sålunda straffrättsprofessuren vid Uppsala universitet, tills han med ingången av höstterminen 1906 tillträdde den professur i straffrätt och juridisk encyklopedi vid Stockholms högskola, till vars förste innehavare han kallats. Detta professorsämbete beklädde han till den 1 september 1940. Vad S. betytt för den juridiska fakulteten i Stockholm, vars förste och kanske främste ledamot han var, ävensom för högskolan i övrigt, där han under en följd av år var prorektor och ledamot av styrelsen, skall här icke närmare utvecklas. Den festskrift, som av de juridiska och humanistiska fakulteterna överlämnades till honom vid hans avgång från professorsämbetet, och den filosofiska lagern som

h. c. tilldelades honom samma år bära vittne härom. Nämnas kan ock, att fakulteterna för att hylla professor Stjernberg på sjuttioårsdagen till honom sedermera såsom hedersgåva överlämnat det överskott som festskriftens försäljning och subskription inbringat.
    Inom prof. Stjernbergs omfattande stats- och rättsvetenskapliga produktion kunna här allenast vissa huvudarbeten omnämnas. Redan tidigt ådagalade S. ett livligt intresse för de nya kriminalpolitiska strävanden som gjorde sig gällande i vårt land med ingången av innevarande sekel. De nya lagar, som sålunda sågo dagens ljus, föranledde S. till skrifter av positivrättsligt och kommenterande innehåll, såsom »Den nya lagen om återfallspreskription» (1903), »Den nya svenska lagstiftningen angående minderåriga förbrytare» (1905), »Om afräkning af häktningstid från ådömt straff» (i TfR 1910) samt »Kommentar till lagen om villkorlig straffdom». Ett flertal bidrag till straffrättens reformproblem, ofta på basis av föredrag och diskussionsinlägg, särskilt i Svenska kriminalistföreningen och på de internationella penitentiär- och straffrättskongresserna, vittna också om författarens nyssämnda intresse för de aktuella problemen. De flesta av dessa bidrag finnas utgivna i samlad form under titeln »Kriminalpolitik» (1918, andra utvidg. uppl. 1935).
    En annan gren av professor Stjernbergs straffrättsliga författarskap bildas av hans kommentarer till särskilda strafflagskapitel. Av dessa föreligga kommentar till strafflagens kap. 7 (1926), till kap. 17—18 (1922, andra utvidg. uppl. 1930 samt suppl. 1941) ävensom till kap. 24 (1922, andra utvidg. uppl. 1932). Dessa skrifter hava varit av största betydelse för såväl den juridiska undervisningen som rättspraxis. Genom att lägga en ganska bred historisk basis för analysen av de skilda paragraferna har S. kunnat på ett särskilt sätt övertyga om riktigheten av de ståndpunkter han hävdat i olika tolkningsspörsmål. Ett noggrant redovisande av prejudikatmaterialet har givetvis ökat kommentarernas användbarhet för de rättstillämpande myndigheterna. I detta sammanhang må det också vara tillåtet erinra om den omsorgsfulla och auktoritativa kommentering till de övriga kapitlen inom straffrättens speciella del, som S. under en följd av år levererade på sina undervisningskurser för de juris studerande. Det är högst självfallet att studenterna och deras organisationer låtit sig angeläget vara att befordra anteckningarna efter dessa kurser till duplicering, stundom utan föreläsarens samtycke. Det är också ganska ursäktligt att praktikens män, i brist på tryckta kommentarer, med begärlighet nyttiggjorde innehållet i dessa anteckningar, vilka oftast voro ganska väl förda, ehuru de icke alltid erhållit vederbörlig auktorisation. Genom de senare årens omfattande lagstiftningsarbete äro tyvärr stora partier av dessa anteckningar numera icke direkt användbara för sitt ändamål. I anslutning till jubilarens insatser på den positiva rättens kommentering böra också nämnas de intressanta undersökningarna »Till frågan om försnillningsbrottets konstruktion» (i NTfS 1924) samt »Några ord angående tolkningen av uttrycket 'bedrager sig till gods eller penningar' i Str. L. kap. 22 § 1»

(i SvJT 1931). Uppsatserna hava senare omtryckts, den förra i samlingsverket »Straffrättsliga studier» (1928) och den senare i »Kriminalpolitik» (1935). Nämnas böra också de rättshistoriska undersökningarna »Några blad ur horsbrottets historia» (1929) och »Några ord rörande uppdragandet av gränsen mellan tjuvnad och åverkan i 1734 års lag» (1934).
    Som inledningsvis antyddes, hava de historiska och statsvetenskapliga frågorna liksom också de dagspolitiska aldrig upphört att fängsla professor Stjernberg. Därom vittna icke blott hans föreläsningar i juridisk encyklopedi, vilka städse fascinerade de flesta åhörare genom sina perspektiv och märkliga paralleller mellan gångna tiders och aktuella problem. Även en stor del av jubilarens författarskap rör sig på dessa områden. Icke minst betydelsefulla äro hans undersökningar av antikt samhällsliv. Betecknande för författarens kynne är den omsorg och det patos, med vilka han behandlat exempelvis sådana ämnen som »Förutsättningarna för lagarnas upprätthållande i nutidens samhällen» (i SvJT 1920) och »De nutida rättsliga garantierna för medborgarfrihet och rättssäkerhet» (i Statsv. T. 1920 och 1921). De förnämligaste av S:s uppsatser av statsvetenskapligt innehåll hava sedermera samlats i boken »Ur staternas liv» (1936).
    Prof. Stjernbergs kapacitet har ofta tagits i bruk för allmänna värv. Utöver hans uppdrag i högskolans tjänst kunna nämnas ledamotskap i tryckfrihetskommitterade och i redaktionen för NTfS, Kriminalteknisk tidskrift och Revue international de doctrine et de législation pénale comparée, ordförandeskapet i Svenska kriminalistföreningen 1925—1938 och i Juristföreningen i Stockholm 1935—1938, sakkunniguppdrag inom justitiedepartementet (senast 1934 för revision av gällande bestämmelser om nödvärnsrätt m. m.) samt uppdraget som suppleant i Interneringsnämnden. Bland utmärkelser som kommit S. till del kunna nämnas hedersdoktorat vid Stockholms högskola och universitetet i Padua (1922). Om den festskrift som tillägnades honom vid avgången från professorsämbetet har ovan varit tal (jfr SvJT 1940 s. 773).
    De knappa data ur ett arbetsfyllt liv som här lämnats giva endast ofullständigt en föreställning om spännvidden av jubilarens intressen och sakkunskap. Icke heller giva de något klart begrepp om betydelsen av hans lärargärning såsom fostrare av en stor del av den verksamma juristgenerationen. De stora skaror av vänner, kolleger och lärjungar som bringa honom sin hyllning i anledning av den passerade bemärkelsedagen hava emellertid otvivelaktigt behov av att uttrycka sin vördnad för hans bestående insatser, sin tacksamhet för vad han givit under de gångna åren och sin förhoppning om ett lyckosamt otium cum dignitate.

Ivar Agge.