ERNST LECHE och VIKTOR HAGELBERG. Förhör i brottmål. Stockholm 1944. Norstedt. 144 s. Kr. 4.50.
I svensk litteratur har, såvitt anmälaren vet, ämnet förhör i brottmål, generellt taget, icke behandlats annat än såsom ett kapitel i en år 1930 av fil. dr Harry Söderman och numera polismästare Ernst Fontell utgiven Handbok i kriminalteknik, vari ges en mera summarisk framställning av reglerna för brottmålsförhör. Det måste därför hälsas med tillfredsställelse, att en handbok, som uteslutande behandlar detta ämne, nu utkommit, synnerligast som författarne, häradshövding Lechesamt kriminalkommissarien och läraren vid Statens polisskola Hagelberg, uppenbarligen gått till arbetet efter noggrant övervägande och med beaktande både av teorins uttalanden och den praktiska erfarenhetens lärdomar.
Efter ett kapitel, innehållande allmänna synpunkter, uppdelas boken i två huvuddelar, nämligen förhör vid förundersökning och förhör under rättegång. I den första delen ges många goda grundregler för polisförhöret och därefter särskilda regler för förhör med vittnen och med misstänkta. Där talas f. ö. även om regler för konfrontation och s. k. vallning, förhör med barn m. m. I avdelningen om förhör under rättegång får läsaren en lika god handledning rörande partsförhöret,vittnesförhöret, förhör med sakkunnig och förhör med barn.
I nästan allt väsentligt ger boken enligt anmälarens mening uttryck för sunda och föredömliga riktlinjer. Blott i ett fåtal fall synas bokens författare icke alldeles ha träffat det rätta eller ock förbigått något som hade bort vara med.
I boken framhålles bl. a., att förhörsledaren för att nå ett gott resultat måste ha förmåga att anpassa sig efter den som skall höras. Detta är naturligtvs riktigt. Men att gå så långt som att avråda användandet av tilltalsordet Ni vid polisförhör, därför att »många människor, särskilt inom de högre samhällsklasserna, känna sig obehagligt berörda, om förhörsledaren vid tilltal icke använder deras titel», verkar föga tidsenligt och en smula ängsligt.