Bertil Sjöström †. D. 12 febr. 1945 avled i Helsingfors innehavaren av den fasta finska professuren i processrätt vid Helsingfors universitet Bertil Alfred Sjöström. Han föddes uti Idensalmi socken i Finland d. 28 juli 1879. Föräldrarna voro överinspektorn vid lantbruksstyrelsen A. V. Sjöström och dennes hustru Sigrid Lagus. Bertil Sjöström blev student år 1898 vid Helsingfors universitet, ägnade sig till en början åt humanistiska studier och vann inom filosofiska fakulteten år 1901 kandidatgrad med nationalekonomi som ett av huvudämnena. Sedermera övergick Sjöström till juridiska fakulteten och blev där juris utriusquekandidat år 1907 samt jurisutriusquelicentiat och-doktor år 1916. Sin praktiska juridiska utbildning erhöll han såsom biträde hos dåvarande häradshövdingen assessorn P. E. Svinhufvud intill dess hovrätten år 1909 förlänade honom vice häradshövdingetiteln. Bertil Sjöströms bana var därefter till en början överrättsdomarens. Han utnämndes år 1918 till assessor och 1921 till hovrättsråd i Wiborgs hovrätt samt kallades år 1922 till ledamot av landets högsta domstol. Sjöström längtade emellertid till vetenskapen. Redan år 1917 hade han ernått docentur i processrätt vid Helsingfors universitet. Och då där inrättades en fast finsk parallellprofessur i samma ämne ansågs det uppenbart, att Sjöström skulle bli läroämbetets första innehavare. Utnämningen skedde år 1925. Denna lärostol har Sjöström sedan omhänderhaft intill sitt frånfälle. Därunder har Sjöström varit dekanus i juridiska fakulteten ett antal år. Vid sidan av sina ordinarie ämbeten har Sjöström ock ombetrotts ett flertal lagberedaruppdrag. Sålunda var

han under åren 1917—1923 medlem av landets lagberedning. I allmänhet ha de specialuppdrag Sjöström emottagit fallit inom civil- och straffprocessrättens gebit. Dock ingalunda uteslutande. Sjöström hade städse ådagalagt ett synnerligt intresse för de problem, vilka sammanhängde med den litterära och konstnärliga äganderätten och av hans insikter härutinnan begagnade sig statsmakten genom att anförtro honom medlemskap i skandinaviska kommittéer, som förberedde reformer inom auktorrätten. Tyvärr blev det icke Sjöström förunnat att slutföra detta arbete.
    Bertil Sjöströms litterära produktion representeras framför allt av hans väl disponerade och samvetsgrant utarbetade (1916) licentiatspecimen med titeln: »Om tredskodom enligt finsk och svensk rätt» och av den för praktiska jurister värdefulla monografin (1925): »Om formell processledning vid underrätt i vanliga tviste- och brottmål enligt finsk rätt.» Särskilt omnämnande förtjänar även den av Sjöström redigerade andra upplagan av R. A. Wredes lärobok: »Grunddragen av Finlands processrätt», utgiven (1936) i såväl finsk som svensk språkdräkt. Värdefulla äro jämväl de översikter av Finlands processrätt och utleveringslagstiftning, vilka Sjöström på tyska språket publicerat i sammelverket Leske-Loewenfeld: »Die Rechtsverfolgung im internat. Verkehr» (1931) samt i olika utländska tidskrifter och sammelverk. Naturligtvis ingå också uti inhemska finska och svenska tidskrifter och festpublikationer åtskilliga uppsatser och föredrag, flera av dem av ett bestående vetenskapligt värde.
    Bertil Sjöströms författarskap präglas alltigenom av grundlighet, saklighet och väl avvägd kritik. Vederhäftighet var utmärkande även för hans vetenskapsmanna- och lärargärning i övrigt. Aldrig därvid överord.
    Bertil Sjöström var emellertid icke en man, vars intressesfär omfattade allenast rättsvetenskapen. Hans hela inställning till livet och dess divergerande förhållanden var humanistens. Framför allt var det naturens skönhet och konstens värld, som för honom representerade tillvarons poesi. Själv var han i sina unga år en allmänt uppskattad solosångare. Musiken, målarkonsten och skönlitteraturen voro områden, åt vilka han ägnade lediga stunder. Och Frankrike med all dess kultur var landet, till vilket han alltid längtade hän.
    Som kamrat värderades Bertil Sjöström av alla, som kommit honom nära, för sin redbarhet och vänfasthet. Och själv hade han, i synnerhet naturligtvis i yngre år, behov av flärdfritt kamratliv med all dess skämt vid vänskapens bord.

O. Hj. Granfelt.