Vid läsningen av ovanstående torde man för svensk rätts del hålla i minne vissa stadganden i nya RB. Detta gäller främst den allmänna bestämmelsen i 35: 14 att berättelse, som någon skriftligen avgivit i anledning av redan inledd eller förestående rättegång, eller uppteckning av utsaga, som i anledning av sådan rättegång avgivits inför åklagare eller polismyndighet eller eljest utom rätta, ej må åberopas som bevis, med mindre det är särskilt medgivet eller rätten på grund av särskilda omständigheter finner, att det må tillåtas. Vad särskilt angår vittnesattester bör erinras om 36: 16 första stycket, som generellt stadgar att skriftlig vittnesberättelse ej må åberopas, ehuru det väl tillåtes vittnet att anlitas kriftlig anteckning till stöd för minnet (jämför om partsanföranden 43: 5 och 46: 5). Om antecknande av utsaga i förundersökningsprotokoll och i domstolsprotokoll gälla 23: 21 och 6: 8.

B. L.