Förf. upplyser inte huruvida han eller andra intresserade i saken hänvänt sig till Sveriges advokatsamfund eller hovrätternas presidenter, till de senare med hänsyn till sysselsättningsmöjligheter vid domstolarna. Det förra lär vara fallet men torde allenast ha avsett erhållande av avlönad anställning, något som endast i undantagsfall kunnat åstadkommas. Till undertecknads kännedom har — bortsett från enstaka fall i vilka det lyckats att bereda danska jurister sysselsättning i annat än domstolsarbete — spörsmålet kommit först genom korrekturet av ovanstående artikel. Det har alltid varit svenska domstolar angeläget att bereda jurister från andra länder på studieresa tillfälle att taga kännedom om domstolarnas arbete. Vilken som helst av hovrätternas presidenter skulle säkerligen med lätthet ha berett förf. möjlighet att, på samma korta tid som förf. behövde i London, sätta sig in i svenska rättsförhållanden. Det är beklagligt att så lång tid gått innan förf. framfört sin tanke, vilken synes förtjänt av all uppmärksamhet. Även om den tid som nu återstår av de unga danska och norska juristernas ofrivilliga vistelse i Sverige är kort, synes det vara skäl att begagna den i det av förf. angivna syftet. Red. av SvJT har för sin del sökt främja danska och norska kollegers inträngande i svenska rättsförhållanden genom att allt ifrån den stora flyktingströmmens början erbjuda alla i Sverige vistande danska och norska jurister och juris studerande Svensk Juristtidning kostnadsfritt sig tillsänd. Skulle det finnas någon som icke träffats av detta meddelande, behöver han endast anmäla namn och adress hos red. för att erhålla SvJT från innevarande års början. Den som sålunda börjat mottaga SvJT får hela årgången sig tillsänd även efter återvändandet till hemlandet, blott han underrättar red. om sin adress därstädes.1
K. J. S.
Magistratsreform i Finland. I SvJT 1944 s. 929 ff. har intagits en artikel under ovanstående rubrik. Då däri förekommer en felaktiguppgift om den tilltänkte administrativa borgmästarens ställning till rådhusrätt, synes artikeln tarva ett tillägg.
Det framhålles alldeles riktigt, att enligt reformförslaget även för de större städer som få bibehålla sin jurisdiktion föreslås ett indragande av magistraten och överförande av de flesta magistratsgöromålen på borgmästaren. Men i fortsättningen framhålles, att borgmästaren i dessa större städer skulle fortfarande vara ordförande i rådhusrätten och magistratsgöromålen sålunda icke helt frigöras från rådhusrättens befattningshavare. Denna relation är emellertid icke riktig och måste bero på missuppfattning.
Enligt reformförslaget skola magistratsgöromålen, såvitt de icke överföras på andra myndigheter, ordnas enhetligt i samtliga städer sålunda, att de överföras från den kollegiala magistraten på en ämbetsman,