Handlingar och protokoll inom process- och exekutionsrätten. Samlade av ERIK RINGENSON och kommenterade av PER OLOF EKELÖF.

 

    Enligt stadgan ang. juridiska examina skall juridisk fakultet anordna en s. k. praktisk kurs, avsedd att göra de studerande förtrogna med olika slag av juridiska handlingar och att i övrigt tillhandahålla dem för studierna erforderligt åskådningsmaterial. Genomgång av den praktiska kursen är som bekant upptagen bland fordringarna till jur. kand.-examen, dock alternativt med viss tjänstgöring i praktiskt rättsliv. Anmälaren valde på sin tid den praktiska tjänstgöringen, och det uppgavs av dem som samtidigt bevistade den praktiska kursen att han icke gjorde någon förlust därigenom.
    Som ett led i sina strävanden att reformera den juridiska undervisningen, enkannerligen i sitt eget ämne (jfr SvJT 1945 s. 335 ff., särsk. s. 350 f.), harprofessor EKELÖF tillsammans med rådmannen RINGENSON, som är ledare av den praktiska kursen i Uppsala, utgivit en stencilerad samling sådana handlingar och protokoll som brukat beröras i den processrättsliga delen av kursen. Samlingen är mycket fullständig. Speciellt antecknar man som en fördel att exempelsamlingen inom exekutionsrätten gjorts så omfattande som skett. Kommentarerna äro helt korta men bestå inte endast i hänvisningar till lagrum utan även i frågor till läsaren, avsedda att få honom att övertänka betydelsen av olika moment i handlingarna. Som en särskild styrka hos samlingen måste man beteckna att den innehåller handlingar från verkliga mål och ärenden och inte uppkonstruerade formulär. Att rådhusrätten i Uppsala och de exekutiva myndigheterna där samt deras överinstanser fått lämna det mesta materialet är naturligt. Man möter i handlingarna många kända namn och åtminstone ett mera bekant mål (rättsfallet H 1932: 107 ang. godtrosförvärv vid tvesalu). Realismen har kanske i ett fall drivits något för långt i det att ett straffregisterutdrag — låt vara intaget i ett rådhusrättsprotokoll — fullständigt återgivits med namn och allt.
    Den hastiga genomgång av samlingen anm. kunnat göra är tydligen ej tillräcklig för en mera kritisk värdering av stoffet. Man får nöja sig med att göra den språkliga anmärkningen, att »endera» betyder en av två (ej av tre eller flera; jfr III s. 1 och VII s. 2), samt det påpekandet, att eftersom det är mycket viktigt, att parterna få tydligt uttala sig om varandras yrkanden,

534 LITTERATURNOTISER.exemplet IX ej är ur denna synpunkt föredömligt, eftersom, såvitt av handlingarna framgår, mannen ej uttalat sig, huruvida han bestrider hustruns underhållsyrkande eller blott finner det yrkade beloppet för högt. Någon torde måhända också ogärna se att mål IX framför en obeedigad vittnesattest som normalexempel på bevisning om särlevnad under hemskillnad.

B. L.