Förslag till ny lagstiftning om ämbetsbrott av präst. Straffrättskommittén (jfr SvJT 1945 s. 185) har den 15 juni 1945 avgivit ett betänkande med förslag till ändrad lagstiftning om ämbetsbrott av präst (SOU 1945:29).
    Gällande såväl straffrättsliga som processuella bestämmelser om ämbetsbrott av präst återfinnas väsentligen i lagen den 8 mars 1889 om straff för ämbétsbrott av präst och om laga domstol i sådana mål. I straffrättsligt hänseende måste dessa bestämmelser göras om som följd av att ämbetsbrotten i strafflagen skola regleras på ett helt nytt sätt enligt straffrättskommitténs betänkande med förslag till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten (SOU 1944: 69). Vad de processuella reglerna angår, är det sedan länge allmänt erkänt,. att de äro föråldrade och i trängande behov av reformering. De straffrättsliga och de processuella delarna i lagen hänga emellertid så nära ihop, att en genomgående reform knappast kan ske annat än av båda på en gång. Processlagberedningen har också förklarat sig förutsätta, att den processuella frågan skulle utredas i samband med straffrättskommitténs omarbetning av straffbestämmelserna (SOU 1944: 10 s.13—17). Straffrättskommittén föreslår därför en revision av såväl de straffrättsliga som de processuella bestämmelserna om ämbetsbrott av präst.
    Enligt gällande lag skola vissa uppräknade ämbetsbrott av präst bedömas efter allmän strafflag av världslig domstol, medan de övriga äro behandlade i särskilda straffbestämmelser och skola upptagas i första instans av domkapitlet och i andra instans av hovrätt.
    Kommittén anser däremot, att ämbetsbrott av präst böra bedömas eftersamma straffbud och i samma ordning som andra ämbetsbrott, i den mån icke särskilda förhållanden föranleda annat. Enligt förslaget skola därför

708 FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET.ämbetsbrott av präst i regel liksom andra ämbetsbrott bedömas efter allmän strafflag och av allmän domstol. Det inflytande som bör tillkomma domkapitlen åvägabringas i förslaget på annat sätt, nämligen genom att domkapitlet erhåller dels rätt att i disciplinär ordning tilldela varning eller suspendera på högst sex månader, dels ock rätt att taga initiativ till väckande eller fullföljande av åtal vid allmän domstol. Över domkapitlets beslut i disciplinärfrågor kan klagan i vanlig ordning föras hos regeringsrätten.
    Vid sidan härom ha särbestämmelser om ämbetsbrott av prästerliga befattningshavare synts kommittén erforderliga allenast såvitt angår lära och leverne.
    En präst får icke avfalla från svenska kyrkans lära, utsprida däremot stridande lärosatser eller bryta mot bestämmelser om kyrkans ordning. Särskilda straffbestämmelser härom synas därför böra bibehållas. Emellertid är det föga rationellt att som nu låta frågorna avgöras i första instans av en domstol med rent kyrklig-teologisk sakkunskap och i andra instans av en domstol med rent juridisk sakkunskap. Kommittén föreslår därför, att dessa mål skola upptagas omedelbart i hovrätt, vilken därvid skall bestå av presidenten och två av hovrättens vanliga ledamöter jämte två särskilt tillkallade bisittare med kyrklig-teologisk sakkunskap.
    Beträffande levernet synes det motiverat att liksom hittills ställa särskilda krav på prästerliga befattningshavare. Kommittén föreslår en uttrycklig bestämmelse om att förhållande i levernet, varigenom en prästerlig befattningshavare sätter i fara sin värdighet eller lämplighet som präst, skall bedömas som tjänstefel. Däremot synes det icke påkallat, att mål härom handlägges annorledes än i vanlig ordning av de allmänna domstolarna.
    Straffen för ämbetsbrott av präst äro för närvarande varning, suspension och avsättning. Enligt förslaget flyttas varningsinstitutet till disciplinärförfarandet och suspensions- och avsättningsstraffen erhålla en förändrad innebörd. Nu innebära de för präst förlust av prästämbetet och den särskilda tjänst han inom kyrkan innehar. Enligt kommitténs förslag skola avsättning och suspension för prästerliga liksom andra befattningshavare omfatta alla av den brottslige innehavda befattningar, i den mån icke domstolen finner skäl att undantaga någon befattning. Beträffande prästerliga brott i lära eller leverne föreslås emellertid den specialbestämmelsen, att förlust av världslig befattning skall ådömas blott såvitt särskilda skäl föranleda det. Vad därefter angår skiljandet från själva prästämbetet, skall detta enligt förslaget upphöra att vara en domstolssak och helt ankomma på domkapitlet (jfrt. ex. medicinalstyrelsens rätt att fråntaga en läkare hans legitimation). Densom är prästvigd men icke innehar någon prästerlig befattning skall enligt förslaget icke vara underkastad ämbetsansvar annat än beträffande förrättande av vigsel. En särbestämmelse därom föreslås upptagen i lagen om ansvar för vigselförrättare i vissa fall.
    Vid utredningen rörande ämbetsbrott av präst har kommittén utgjorts av presidenten Birger Ekeberg, ordförande, professorerna Folke Wetter och Ragnar Bergendal samt hovrättsrådet Nils Beckman, sekreterare, med hovrättsassessor Sture Petrén som biträdande sekreterare. Utredningen har verkställts i samråd med biskopen John Cullberg, riksgäldsfullmäktigen Axel

FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET. 709Lindqvist, f. d. landshövdingen S. N. Linnér, dissenterlagskommitténs ordförande t. f. presidenten friherre Henric Johan Nordenskjöld, landsfogden Gustaf Persson, biskopen Edvard Rodhe, advokaten friherre Georg Stjernstedt, förutvarande sekreteraren i processlagberedningen hovrättsassessor Sven Strömberg och riksdagsman Oscar Werner. Dessa ha i allt väsentligt anslutit sig till förslaget, Lindqvist och Stjernstedt dock ej såvitt angår prästerliga meddomare i hovrätt.

 

N. B.