Jüri Uluots †. Den 9 januari 1945 avled iStockholm på Stureby Vårdhem juris professorn Jüri Uluots i en ålder av 54 år. Han var estniska republikens siste ministerpresident och fyllde samtidigt uppgiften som Estlands president. Med honom gick ur tiden icke endast en av Estlands mest framstående nutida statsmän utan även en av de mest iögonfallande estländska juristerna och framför allt en outtröttlig förkämpe för rätt och rättvisa.
    Prof. Uluots föddes den 13 januari 1890 i Kirbla socken i Estland som son till en hemmansägare. Han avlade mogenhetsexamen vid gymnasiet i Pärnu 1910 samt avlade juridisk slutexamen vid universitetet i Petersburg 1915. Därefter vistades han därsammastädes som vetenskaplig stipendiat med romersk rätt och civilrätt som specialämne. 1918 återvände han till hemlandet och tjänstgjorde 1918—1919 som häradshövding i Hapsal. 1920 utnämndes han till docent i romersk rätt och 1924 till professor i estnisk rättshistoria vid universitetet i Dorpat. Samtidigt föreläste han vid juridiska fakulteten i rättsencyklopedi och rättsmetodik samt vid lantbruksfakulteten i agrarrätt och var dessutom lektor vid Högre krigsskolan i Reval. Han var under en längre tid juridiska fakultetens dekanus och 1931—1934 universitetets prorektor.
    Bredvid universitetsarbetet deltog han aktivt i det politiska livet samt i utformandet av rikets rättsliga liv. Han var medlem av Konstituerande

824 RICHARD RÄNK.församlingen (1919) samt av I—IV riksdagarna (1920—1932) som representant för bondeförbundet, tillhörde II kammaren i Nationalförsamlingen (1937) och var dess talman. 1938 blev han talman i den enligt den nya grundlagen valda riksdagen. 1939 deltog han i Moskva tillsammans med prof. A. Piip i avslutandet av den ömsesidiga biståndspakten mellan Estland och Sovjetunionen. Därefter kallades han av rikets president till ministerpresident, på vilken post han kvarstannade, ända tills Estland ockuperades av främmande makt 1940.
    Redan som medlem i Konstituerande församlingens konstitutionsutskott arbetade han på utformningen av republikens första grundlag (1920). Han utarbetade även den rättsliga sidan av estniska agrarreformen (1919) och försvarade senare denna på uppdrag av estniska regeringen inför Nationernas förbund 1926—1927. 1922—1924 var han »procureur» i högsta domstolens civila avdelning samt medlem av evangelisk-lutherska kyrkans andliga högsta domstol. Uluots medverkade även i Justitieministeriets kodifikationsavdelning vid utarbetandet av lagförslag, av vilka de viktigaste äro förslagen till civillagen och tilllagen om civilprocessen (1935). Även kommentarerna till lagförslagen skrev han. 1938 deltog han i Haag och 1939 i Oslo som ordförande för den estniska delegationen till l'Union interparlementaire. Han var medlem i den estnisk-tyska skiljedomstolen samt skiljedomare i enrad internationella medlingskommissioner.
    Som vetenskapsman kunde han framlägga iögonfallande forskningsresultat på området för estnisk rättshistoria, civilrätt och statsrätt m. m. Av hans många arbeten kunna följande nämnas: »Om Estlands forna stats- och samhällsordning» 1932, »Die Verträge der Esten mit Fremdenim XIII. Jahrhundert» 1937, »Folket och dess maktutövning enligt denestniska grundlagen» 1932, »Statsöverhuvudinstitutionens utveckling i Estland samt 1937 års grundlag» 1938, »Estniska republikens författningsakter» 1937 och »Grundzüge der Agrargeschichte Estlands» 1935.
    Kärnan i prof. Uluots' vetenskapliga forskningar utgöras av Estlands rättshistoria, och inom denna har han behandlat speciellt den tidigaste perioden (1200-talet), rättsinstitutionernas uppkomst och utveckling. Uluots var grundaren av den speciella estniska rättshistorien ur estnisk och objektiv synpunkt. Den estniska rättshistorien hade visserligen tidigare varit föremål för forskning men endast ur en trångbaltisk-tysk synpunkt. Banbrytare på detta område var Fr. Menius med sitt arbete »Historischer Prodromus des Lieffländischen Rechtensund Regiments vom Anfange der Provintz Erfingunge, biss auff Jhr Königl. Maj. von Schweden Gustavi Magni Todt», Dorpat 1633. Prof.Uluots var mannen som skapade nya och objektiva forskningsgrunderoch metodologiska utgångspunkter för behandlingen av den estniska rättshistorien och som framgångsrikt bemötte och kullkastade de baltisktyska utgångspunkter vilka uppställts och formulerats av nittonde århundradets främste forskare på estniska rättshistoriens område, Fr. G.v. Bunge, och vilka ihärdigt försvarats av hans efterföljare: Estlands rättshistoria tager icke sin början med esternas underkastelse under främlingarna på tolvhundratalet, utan den går mycket längre tillbaka,

JURI ULUOTS †. 825till förhistoriska tider. Underkuvandet innebar endast en genomgripande vändning i esternas redan långt tidigare påbörjade rättshistoria, ty den gamla estniska rättsordningen fortlevde ännu under flera sekler framåt i den mån det var förenligt med den nya ordningen. Uluotsframdrager ett ännu mer markant förhållande beträffande kontinuiteten i det estniska rättsväsendet. Han framhåller, att enstaka rättsinstitutioner ha bevarats till dag som är genom svåra århundraden och nu sist fixerats i estniska republikens sista grundlag av den 28 juli 1937.
    Prof. Uluots' vetenskapliga arbete vann det största erkännande som den estniska republiken överhuvud taget kunde visa sina forskare: när Estniska vetenskapsakademien bildades utnämndes han till en av desstolv medlemmar. Som ett erkännande av hans vetenskapliga insats valdes han till hedersdoktor vid universitetet i Szeged.
    Av alla prof. Uluots' arbeten, tal och handlingar framgår vilkenstor vikt han tillskrev rättsnormerna och rättsprinciperna. Hans eget väsen var genomträngt av rättens och rättvisans idéer. Under sitt livgjorde han allt för att som jurist förklara och försvara dessa såsom dehögsta moraliska och etiska värdena. I en av sina sista, hittills ickepublicerade skrifter säger han: »Lagen är äldre än människan, d. v. s. rättsreglerna äro uråldriga och gå genom hela världsordningen, och människorna måste underkasta sig dem. Rätten, som berättigar ett folk till livet och ordnar dess tillvaro, är mäktigare än människorna och oberoende av dem. Människorna måste förnimma denna rätt och efterleva den. Så uppenbarar sig överallt i livet rättens makt.»
    Prof. Uluots' övertygelse om rätten som högsta makt skulle kunnakarakteriseras med de ord, vilka äro skrivna över dörren till rådhuset i Reval och vilka ofta citerades av honom: »Recht bleibt undlässt sich nicht unterdrücken, ihm miissen weichen alle bösen Tücken.»Denna hans övertygelse om rättens slutliga seger kunde icke rubbas ens av de högsta vågor av mörker, vilka vältrade fram över Estland.


Richard Ränk.