Skyddstiden för litterära och musikaliska verk. Enligt 1919 års lag om rätt till litterära ochmusikaliska verk har skyddstiden för rätten att mångfaldiga och offentligen framföra sådant verk — bortsett från vissa särregler rörande äldre verk — begränsats till 30 år från utgången av det år, då upphovsmannen avlidit. I alla våra nordiska grannländer liksom i så gott som samtliga övriga till Bernkonventionen anslutna länder är skyddstiden bestämd till 50 år. Frågan om att även i Sverige införa — eller rättare återgå till — den 50-åriga skyddstiden är ett av de spörsmål, auktorrättskommittén har att utreda. I avbidan å resultatet av denna utredning förlängdes genom provisorisk lag den 30 juni 1942 skyddstiden för rätten att offentligen framföra de litterära verk, vilkas skydd i detta hänseende eljest skulle ha utgått åren 1942—1946, intill utgången av år 1947. Den provisoriska lagen föranleddes närmast av att uppföranderätten till August Strindbergs dramatiska verk skulle ha blivit fri med utgången av år 1942, därest skyddstiden icke förlängts.
    Vid tillkomsten av 1942 års lag förutsattes, att auktorrättskommitténs förslag till revision av lagstiftningen om litterära och musikaliska verk inom nämnda tid skulle hinna framläggas och lagfästas. Då emellertid kommitténs arbete, som åsyftar att få till stånd en gemensam nordisk lagstiftning, fördröjts på grund av kriget, har förslag om ytterligare provisorisk förlängning av skyddstiden med 5 år genom proposition nu förelagts riksdagen. Den sålunda föreslagna lagen avser — i motsats till 1942 års lag — även musikaliska verk. Anledningen till att 1942 års lag icke inbegrep jämväl sistnämnda verk torde närmast ha varit, att tillvaratagandet av de svenska kompositörernas rätt då ännu icke fått en från allmän synpunkt fullt tillfredsställande organisatorisk reglering. Detta skäl att begränsa utsträckningen av skyddstiden till endast litterära verk har numera bortfallit. För vinnande av en i och för sig önskvärd likställighet i skyddshänseende mellan litterära ochmusikaliska verk skall enligt lagförslaget skyddet för rätten att offentligen utföra de musikaliska verk, beträffande vilka skyddstiden — genom att de icke omfattades av 1942 års lag — utgått under åren 1942—1945, återupplivas.
    1942 års lag avsåg endast framföranderätten, enär rätten att mångfaldigade med lagen avsedda, äldre auktorrätterna var skyddad i 50 år enligt övergångsbestämmelserna till 1919 års lag. Som skyddstiden för rätten att mångfaldiga verk, som utgivits efter ikraftträdandet av sistnämnda lag, varar endast 30 år efter upphovsmannens död och skyddet för mångfaldiganderätten sålunda snart utgår beträffande vissa verk, avser det nu framlagda lagförslaget även rätten att mångfaldiga, i den mån denna rätt icke redan är skyddad enligt övergångsbestämmelserna till 1919 års lag.

 

288 NOTISER FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET.    I enlighet härmed har i lagförslaget stadgats att den uteslutande rätt, som enligt 1919 års lag tillerkänts upphovsman till litterärt eller musikaliskt verk, skall, i den mån rätten enligt bestämmelserna i nämnda lag skolat upphöra något av åren 1942—1951, gälla intill utgången av år 1952.

A. B-s.