VÅRA FÖRSTA ADVOKATER.
AV
HOVRÄTTSASSESSOR STURE PETRÉN.
Det svenska advokatväsendets historia har i samband med advokatsamfundets femtioårsjubileum 1937 gjorts till föremålför en ingående framställning av G. BOMGREN.1 Detta arbete fyllde en kännbar lucka i vår rättshistoriska litteratur. Som dess författare likväl endast varit i tillfälle att begagna tryckt källmaterial, består emellertid möjligheten att för olika perioder fullständiga den skildring, han givit oss. I denna uppsats skall göras ett försök att med hjälp av samtida domstolsakter åstadkomma en närbild av de förhållanden, under vilka ett i yrkesmässiga former arbetande advokatstånd för första gången uppträder på svensk botten.
Som Bomgren riktigt framhållit, påträffas icke i Sverige några advokater före Gustaf II Adolfs regeringstid. Ett slags hjälp i rättegångar tillhandahölls däremot sedan gammalt av trolldomskunniga personer. Långt fram i tiden voro olika magiska föreställningar knutna till det processuella området, och det var en utbredd folklig uppfattning, att man genom sakkunnigt utförda signerier kunde påverka rättegångars utfall. Liksom läkaren har advokaten föregåtts av trollkarlen. Några exempel på hithörande företeelser kunna måhända vara förtjänta att anföras.
Från Stockholm omtalas 1614, att en man lärde ut en besvärjelseformel, som troddes bereda den som läste de magiska orden på rätt sätt det skyddet, att »ingen rätt skulle bita på honom».2Ett snarlikt fall tilldrog sig 1628 i Västerås. En kväll insattes en soldat i ett fånghål på slottet, vari det förut satt en annan fånge.