Förslag ang. krigsdomstolarnas avskaffande. 1945 års krigsdomstolsutredning har avlämnatett d. 17 dec. 1946 dagtecknat betänkande ang. revision av det militära rättegångsväsendet (SOU 1946: 91). Utredningen har verkställts av rådmannen E. Wilhelmsson med biträde av särskilda sakkunniga (se SvJT 1945 s. 747); sekr. har varit amanuensen K.-E. Skarvall. Ang. direktiven för utredningen se SvJT 1945 s. 897.
I betänkandet behandlas i första hand frågor som sammanhänga med krigsdomstolarnas avskaffande och de militära målens överförande till de allmänna domstolarna. Även de militära befälhavarnas judiciella uppgifter — särskilt den disciplinära bestraffningsrätten och rätten att meddela tillrättavisning — ha blivit föremål för utredning, ävensom rättsskipningen under beredskapstillstånd och krig. Utredningen har i överensstämmelse med direktiven begränsats till att avse principfrågor samt viktigare spörsmål av organisatorisk eller annan art. Enligt bestämmande av chefen för justitiedepartementet skola på grundval av utredningens resultat utarbetas lagförslag, avsedda att kunna träda i kraft d. 1 jan. 1949 eller samtidigt med ny militär strafflagstiftning.
Enligt förslaget skola krigsdomstolarna helt avskaffas i fredstid. I samtliga instanser skola de allmänna domstolarna vid behandlingen av militära mål — till sådana ha i stort sett hänförts samma slag av mål som nu upptagas av krigsdomstolarna — fungera i sin vanliga sammansättning enligt de domförhetsregler som meddelas i nya RB. Den särskilda domförhetsregel, enligt vilken såväl rådhusrätt som häradsrätt kan i förenklad sammansättning upptaga vissa mindre brottmål, skall tillämpas även i fråga om mål rörande brott, varå icke kan följa svårare
straff än disciplinstraff. Den militära sakkunskap, som i speciella fall kan vara erforderlig, införes i rättegången enligt de regler som för den allmänna processen gälla beträffande målens utredande. Underrätterna skola vid handläggning av militära mål i regel sammanträda i den egna domslokalen eller om domstolen finner det lämpligare i något närliggande kasernetablissement. Särskilt sammanträde för huvudförhandling i militärt mål behöver utsättas endast under vissa angivna förutsättningar. Militära mål skola uppföras på särskild uppropslista och såvitt möjligt utsättas att förekomma antingen före eller efter övriga mål.
Såsom huvudregel skall gälla att militärt mål upptages av allmän underrätt i förbandets ordinarie förläggningsort; dock skall det tillkomma K. M:t att, därest ett ändamålsenligt ordnande av rättsskipningen det kräver, beträffande viss avdelning av krigsmakten förordna att annan underrätt än nyss nämnts skall vara behörig domstol. Enligt en med tillämpning av dessa bestämmelser uppgjord plan skola för handläggning av militära mål tagas i anspråk 29 rådhusrätter och 16 häradsrätter. Under vissa förutsättningar skall dock militärt mål kunna upptagas även av annan allmän underrätt än den i första hand behöriga. I anslutning till motsvarande bestämmelser beträffande befattningshavare vid civila verk skall hovrätt vara första domstol i mål mot regementschefer eller därmed likställda eller högre befattningshavare.
Åklagaruppgifterna i militära mål skola handhavas av de allmänna åklagarna; i regel skall såsom åklagare tjänstgöra allmän åklagare vid den underrätt, som har att upptaga målet.
Beträffande behandlingen av de militära brottmålen skola, i den mån avvikande bestämmelser icke funnits erforderliga, tillämpas de regler som enligt nya RB gälla för den vanliga processen. Särbestämmelserna avse väsentligen rättegångens förberedande och inledande och äro delvis betingade av att i första hand ett avskiljande måste ske av mål, som skola avdömas av vederbörande befälhavare i disciplinär ordning. I mål som med hänsyn till förseelsens svårhetsgrad eller eljest icke kan avgöras i disciplinär ordning skall åklagaren och icke såsom nu militär myndighet ombesörja utredningen. Då krigsman är målsägande beträffande brottet — här är närmast fråga om personliga kränkningar i tjänsten — har möjlighet beretts målsäganden att, oavsett huruvida med hänsyn till brottets svårhetsgrad handläggning vid domstol är erforderlig, påkalla att utredningen verkställes av åklagaren. För att begränsa de allmänna domstolarnas befattning med bagatellmål skall det åligga åklagaren att till befälhavaren återremittera till åklagaren överlämnade mål, om den föreliggande utredningen ger vid handen, att målet kan avgöras i disciplinär ordning.
I fråga om häktning skola icke vidare gälla några särbestämmelser i militära mål; i sådant hänseende bliva sålunda uteslutande att tilllämpa i nya RB meddelade bestämmelser. Detta innebär i motsats till vad för närvarande gäller att häktningsrätt icke skall tillkomma
militär befälhavare och att häktning med anledning av utevarobrott må ske endast om för häktning eljest stadgade förutsättningar äro för handen. Däremot skall vederbörande i disciplinmål bestraffningsberättigade befälhavare äga att förordna om anhållande av underlydande ävensom att besluta om användande av annat allmänt tvångsmedel i den mån befogenhet härutinnan ej enligt nya RB skall tillkomma enbart rätten. Det skall åligga befälhavare, som förordnat om anhållande, att omedelbart göra anmälan därom hos åklagaren och samtidigt därmed hänskjuta målet till denne. Det särskilda militära tvångsmedel, förvarsarrest, som enligt gällande bestämmelser står till militärbefälets förfogande till säkerställande av krigslydnad och ordning, avses skola bibehållas. I vissa hänseenden föreslås dock komplettering av nuvarande bestämmelser, bland annat i syfte att tidsbegränsa det frihetsberövande som förvarsarresten innebär.
Disciplinär bestraffningsrätt skall enligt förslaget tillkomma endast befälhavare av regementsofficers eller högre grad och icke såsom nu i viss utsträckning även befälhavare av lägre grad. Liksom för närvarande skall den bestraffningsberättigade befälhavaren i disciplinmål äga uppdraga åt annan att fullgöra åliggandet såsom förhörsledare. Den för närvarande allt emellanåt tillämpade ordningen med förberedande förhör av kompanichefen eller motsvarande befattningshavare blir icke förenlig med de nya bestämmelserna. Tillfälle skall beredas den tilltalade att innan arreststraff ålägges bli personligen hörd inför den bestraffningsberättigade befälhavaren. Så skall ske, då anledning förekommer att ålägga arrest i mera än åtta dagar, och även eljest på begäran av den tilltalade. Vid inställelsen inför befälhavaren skall auditören vara närvarande. Skyldigheten för befälhavare att i disciplinmål inhämta yttrande av auditören har väsentligt utvidgats.
För närvarande skall arrest som ålagts av befälhavare verkställas utan hinder av att straffbeslutet överklagas. Utredningen framhåller att detta förhållande visat sig vara ägnat att avhålla de dömda från att använda besvärsrätten (överklagande skedde 1937 endast i 11 av 2,296 fall och 1942 i 66 av 16,952 fall). Av hänsyn till rättssäkerheten skall enligt förslaget verkställighet ej äga rum om den dömde överklagar beslutet. I ändamål att påskynda domstolsbehandlingen har besvärstiden bestämts till fyra dagar. Talan mot befälhavarens beslut skall prövas icke såsom nu av överdomstol på grundval av skriftligt material utan av vederbörande underrätt, där målet behandlas vid muntlig förhandling under medverkan av åklagaren. Enligt förslaget skall i olikhet mot vad nu gäller även åklagaren äga påkalla omprövning av befälhavares beslut i disciplinmål, vilket skall ske genom stämning inom viss tid från beslutets meddelande. Härmed avses bland annat att bereda möjlighet till ingripande av åklagaren i fall av mera påtaglig ojämnhet i utövningen av befälhavarens dömande verksamhet.
I fråga om den befogenhet som tillkommer vissa befälhavare, i första hand kompanichefer och motsvarande befälhavare, att meddela
tillrättavisning framhåller utredningen, att enligt vad erfarenheten givit vid handen den nuvarande ordningen icke erbjuder tillräckliga garantier mot missbruk av tillrättavisningsrätten. Utredningen föreslår att den tillrättavisade skall äga en på uttrycklig lagbestämmelsegrundad rätt att hos högre befälhavare, som äger bestraffningsrätt över honom, påkalla omprövning av beslutet. Tillfälle skall därvid beredas den tillrättavisade att i närvaro av auditören höras inför den högre befälhavaren. Det skall åligga denne att även utöva fortlöpande kontroll över underlydande chefers användande av tillrättavisningsrätten. För detta ändamål införes viss protokolleringsskyldighet i tillrättavisningsärenden.
Behörigheten för bestraffningsberättigade befälhavare att med viss begränsning ålägga ersättningsskyldighet till kronan för skadad eller förkommen egendom bibehålles. Rätt att fullfölja talan mot befälhavares beslut om åläggande av ersättningsskyldighet skall alltjämt tillkomma endast den dömde. Talan skall fullföljas till vederbörande underrätt. Om kronans anspråk ej kan prövas av befälhavaren skall talan anhängiggöras vid domstol genom stämning. Någon motsvarighet till det undersökningsförfarande som enligt gällande bestämmelser utan samband med väckt talan ankommer på krigsdomstolen skall icke bibehållas.
Efter krigsdomstolarnas avskaffande komma auditörerna väsentligen att få till uppgift att såsom ansvariga rådgivare åt befälhavarna medverka vid handläggningen av disciplinmål och ärenden angående ersättningsskyldighet. Auditör skall icke såsom ledamot av domstol äga deltaga i handläggning av militärt mål, om han tidigare deltagit i sakens behandling inför befälhavaren. Auditörstjänsterna avses skola bibehållas såsom självständiga befattningar. Vid tillsättning av auditörstjänst skall företrädesvis ifrågakomma ledamot av allmän domstol.
Under krig och därmed jämförliga förhållanden skall den på de allmänna underrätterna ankommande rättsskipningen i militära mål kunna i den utsträckning K. M:t bestämmer övergå på krigsrätt. Vidare skall det tillkomma K. M:t att i fall då beredskapsövning anbefallts utan att beredskapstillstånd föreligger förordna om inrättande av krigsrätt vid förband, där sådan tjänstgöring fullgöres. Krigsrätt skall bestå av två lagfarna ledamöter, därav den ene ordf., och en militär ledamot av överstelöjtnants eller majors grad. Till befattning såsom ordf. skall i första hand ifrågakomma auditör, som tillika är ledamot av allmän domstol, eller ledamot av domstol som i fredstid handlägger militära mål. Det har förutsatts att även under beredskapstillstånd och krig rättsskipningen vid depåförband och lokalförsvarsförband till största delen alltjämt skall kunna handhavas av de allmänna underrätterna och att krigsrätterna komma att ombesörja rättsskipningen huvudsakligen vid fältförbanden och vissa marina avdelningar. Vid fullt genomförd krigsorganisation har erforderligt antal krigsrätter beräknats till högst trettio.
Förfarandet vid krigsrätterna avses skola i huvudsak följa de reg-
ler som enligt nya RB gälla beträffande den allmänna processen med de avvikelser som för fredstid föreslagits i fråga om militära mål. Med hänsyn till de under beredskapstillstånd och krig rådande särskilda förhållandena ha dock i åtskilliga avseenden ytterligare avvikelser föreslagits.
Även befälhavare vid förband, som lyder under krigsrätt, skall på sätt eljest gäller vid handläggningen av disciplinmål biträdas av auditör.
De sakkunniga ha i allt väsentligt anslutit sig till de riktlinjer för en reform som innefattas i betänkandet. Fyra av de sakkunniga ha dock ansett, att krigsrätt bör utgöras av en lagfaren ordförande och nämnd, bestående av en militär och två civila nämndemän. De sistnämnda skulle utses bland nämndemännen vid de allmänna domstolarna, företrädesvis nämndemän som från tidigare tjänstgöring hade erfarenhet av militära mål.
K.-E. Skarvall.