Sessionssalars inredning. I SvJT 1948 s. 316 har såsom ett apropå till processnämndens meddelande nr 3 införts ett fotografi av den nyinredda sessionssalen vid rådhusrätten i Hälsingborg. Då det väl är antagligt, att denna typ av domstolsinredning kommer att betraktas såsom föredömlig vid förestående omändringar på andra håll, kanske det icke kan vara ur vägen med några kritiska kommentarer.
    Den nya processen med dess långt gående muntlighet gör det nödvändigt att på ett bättre sätt än tidigare sörja för att allmänheten kan se och höra vad som förekommer vid rättegången. För allmänheten är det särskilt angeläget att få bort de mot densamma vända ryggarna. Vem minns ej vilken kompakt skog av ryggar, som förr kunde rada upp sig framme vid domarbordet, exempelvis i trafikmål, och kanske en och annan domare själv erfarit det fåfängliga i att från allmänhetens plats följa en förhandling, som föres under sådan slagordning.
    I hälsingborgsmodellen är kravet »bort med ryggarna» icke tillfredsställande tillgodosett. Partspulpeterna äro ställda så, att de till rätten talande vända ryggen mot allmänheten. Möjligheten för allmänheten att se och höra blir betydligt förbättrad om partspulpeterna svängas utåt sidorna så att de komma att stå vinkelrätt mot domarbordet och bilda en bred öppning framför detsamma. Undertecknad har i olika lokaler praktiskt provat ett sådant arrangemang och funnit, att det ej försäm-

 

rar domarens möjligheter att leda och följa processen. Eventuellt kan en sådan möblering kompletteras med vridbara eller något snett ställda talarpulpeter på eller i anslutning till partsborden.
    För allmänhetens del är det även olämpligt att vittnesbåset ställes mitt framför domarbordet. Även om det i regel torde vara svårt att finna en annan placering bör dock försök därutinnan göras. Här finns en uppgift för våra inredningsarkitekter att försöka lösa. Kanske man skulle kunna tänka sig vittnesbåset förlagt åt ena sidan, mellan domarbordet och partsbordet, och — för att även pressens intresse av en egen avskild och lämplig plats skall kunna tillgodoses — ett motsvarande bås påandra sidan för tidningsmännen.
    Bibeln hör till utrustningen på domarens bord och bör därför ej placeras någonstädes ute i periferien t. ex. på ett fristående vittnesskrank. Det är ju för övrigt ej bara vittnen som skola avlägga ed.
    Vad så beträffar domarbordet är den raka formen, där domstolsledamöterna sitta i strikt linje ett hinder för ordföranden att bekvämt se och samtala med övriga ledamöter. Särskilt i de domstolar, där rätten är hänvisad till att hålla de enskilda överläggningarna i domstolen, är ett hästskoformat domarbord att föredraga framför ett rakt.
    Stenografens plats bör icke vara så anordnad, att ordföranden icke kan se eller bekvämt samtala med den stenograferande. Inredningen vinner ej heller i estetiskt hänseende av en stenografplats så anordnad som i Hälsingborg. Ett hästskoformat eller böjt domarbord erbjuder bättre möjligheter än det raka att anordna lämpliga platser för stenografer och notarier.
    Slutligen må i detta sammanhang erinras om önskvärdheten av att belysningsanordningarna i domsalen äro lämpliga även för allmänheten. Ett hårt motljus vare sig i form av stora fönster bakom rätten (ett allt för vanligt missförhållande) eller i form av ljusglober eller starka lampor strax ovanför domarbordet är alltid besvärande. Dagsljus uppifrån eller från sidan samt indirekt artificiell belysning bör eftersträvas.

Sven Turén.