Lagbokens redigering. Säkerligen ha många av SvJT:s läsare i likhet med undertecknad med stort intresse tagit del av justitierådet WALINS artikel i majnumret om Balkarna i Sveriges Rikes Lag. Det av Walin framlagda uppslaget förtjänar att grundligt övervägas. I varje fall torde tiden nu vara mogen för upprättande av en fullständig plan till den gamla lagbokens restaurering. Därvid har man att bestämma sig för huruvida den nedärvda metoden för balkarnas uppställning skall bibehållas eller ersättas med en annan.
Emellertid synes Walins uppslag böra omedelbart realiseras i en annan form, nämligen i avseende å den årligen utkommande lageditionens redigering. För närvarande kan denna näppeligen anses fullt tillfredsställande. Som bekant följer den i de två särskilda avdelningarna olika systematiska principer: den förra avdelningen bygger på den gamla lagens grund, medan i den senare författningarna uppställts i kronologisk ordning. Utan tvivel blir det samlade lagmaterialet härigenom mera svår överskådligt än nödvändigt vore. I balkavdelningen söndersplittras lagtexten ofta på ett betänkligt sätt genom att även mera omfattande lagar och författningar tagas in under särskilda paragrafer eller kapitel, varigenom det hela alltmera antager bilden av ett lapptäcke. Visserligen har lagredaktören i detta hänseende ärevördiga förebilder att hänvisa till, såsom ABRAHAMSSON och FLINTBERG. Men ur synpunkten av reda och överskådlighet är förfaringssättet icke att förorda. Dessutom blir de nämnda lagarnas och författningarnas placering ej sällan något godtycklig. För att taga ett enda exempel: det är inte så lätt att fatta varför lagen om fri rättegång skall stå under 17 kap. RB, som handlar om dom och beslut i tvistemål.
En uppställning efter mönster av Walins projekt till balkar erbjuder utan tvivel en mera rationell lösning av systematiseringsproblemet. Allt det material i bihanget, som lämpligen bör tillföras den allmänna lagen,överflyttas till denna. Särskilda lagar och författningar placeras i sin helhet efter den balk de anknyta till. Under dennas kapitel och paragrafer lämnas i stort sett endast hänvisningar med uppgift å var vederbörande författning är att finna. Därigenom bevaras lagtextens sammanhang obrutet, vilket ur olika synpunkter är till fördel. Det material i bihanget, som icke lämpligen kan intagas i den allmänna lagen överföres till en särskild administrativ författningshandbok, eventuellt en utvidgad upplaga av SUNDBERG-BERGLUNDS Kommunal författningshandbok. På detta sätt finge vi en mera hanterlig edition av den allmänna lagen. Måhända kunde i denna beredas rum för sjölagen, som många jurister nog skulle vilja ha lätt tillgänglig i den dagligen brukade lagboken.
Åke Hassler.