Presidentskifte i Finlands högsta domstol. På grund av uppnådd avgångsålder avgick presidenten Oskar Möller d. 18 sept. 1950 från sitt ämbete (se om honom SvJT 1946 s. 75). Till president i högsta domstolen har räknat från d. 15 okt. 1950 utnämnts justitiekanslern Toivo Tarjanne (se om honom SvJT 1945 s. 205).

B. P-n.

 

    Finlands högsta domstol. Justitierådet Axel Gylling har på grund av uppnådd avgångsålder beviljats avsked räknat från d. 3 april 1950. Till hans efterträdare utnämndes d. 14 april 1950 generaldirektören i lantmäteristyrelsen Väinö Ahla.
    Justitierådet Ahla är född i Helsingfors 1890. Han avlade lantmätarex. 1912 samt rättsex. och högre förvaltningsex. 1915. Han tjänstgjorde en tid såsom lantmätare samt därefter i olika administrativa befattningar. Efter fullgjord tingstjänstgöring erhöll han 1925 vicehäradshövdingstitel. Han blev 1925 assessor i lantmäteristyrelsen samt 1929 överdirektör och s. å. generaldirektör där. Han förordnades 1946 till lekmannaledamot och 1947 till adj.ledamot av högsta domstolen vid handläggningen av mål, som avses i jordanskaffningslagstiftningen. Dessutom har han varit flitigt anlitad i statskommittéer och andra offentliga uppdrag. Han har utgivit en kommentar till lagen om ägors fredande mot skada av husdjur samt en lagbok för lantmän. I ett samlingsverk om lantmäteriväsendets historia har han bidragit med en framställning om rättegången i skiftesmål.

B. P-n.

 

    Ny justitiekansler i Finland. Sedan justitiekanslern Toivo Tarjanne utnämnts till president i högsta domstolen, har till justitiekansler d. 20 okt. 1950 utnämnts justitiekanslersadjointen Carl Gustaf Möller. Den nye justitiekanslern är född i Kuopio 1888. Han blev jur. utr. kand. 1913 och v. häradshövd. 1916. Han var åren 1919—29 yngre justitiekanslerssekreterare och åren 1929—33 föreståndare för Ab Unionbankens, sedermera Helsingfors Aktiebanks notariatavdelning samt utnämndes 1933 till justitiekanslersadjoint. Han var åren 1923—28 yngre ledamot av lagberedningen.
    Till ny justitiekanslersadjoint utnämndes d. 27 okt. 1950 hovrättsassessorn, jur. dr Antti Hannikainen.

B. P-n.

    Gesellschaft für Rechtsvergleichung, som är knutet till den internationella kommittén för jämförande rättsvetenskap vid Unesco, valde på sin kongress i Tübingen d. 13—15 okt. 1950 enhälligt f. d. presidenten Karl Schlyter till hedersledamot. Utnämningen motiverades med Schlyters utomordentliga förtjänster om det internationella samarbetet på kriminalrättens område.

G. S.

    De nordiska kriminalistföreningarnas årsbok 1948 —49 har nu - av olika anledningar beklagligt försenad — utkommit och, inbunden, utdelats till föreningarnas omkring 2,000 medlemmar. Sakfræðingafélag Islands är för första gången representerad. Årsboken 1949—50 är under tryckning.

—r.

 

GÖSTA EBERSTEIN 70 ÅR.

GÖSTA EBERSTEIN 70 ÅR.

 

Det senaste året har blivit ett sannskyldigt jubelår för den svenska jurisprudensen och lagstiftningen. Om flera förunderligt vitala förgrundsgestalter inom vårträttsväsen ha hyllningsartiklar och festskrifter kunnat meddela den förvånande nyheten, att de i själva verket uppnått den höga åldern av sjuttio år. Sist i denna rad —försynt som alltid — kommer d. 4 dec. professor emeritus Gösta Eberstein.
    Emeritus skall här läsas högt förtjänt och ännu långtifrån »uttjänt». Till det bekymmersamma i det problem som kallats »rättsvetenskapen i nöd» hör också, att i vårt folkfattiga land de bästa av våra juris professorer ofta lockas till domarvärv, lagstiftningsuppdrag och politiska uppgifter. Men Gösta Eberstein har valt att ägna lärargärningen och forskningen huvudparten av sin tid och möda, och generationer av studenter och rättstillämpare tacka honom därför.
    För en av Gösta Ebersteins egna studenter är det naturligt att först dröja vid hans insats under nära fyra årtionden som professor vid Stockholms Högskola. Hans undervisning var pedagogiskt förebildlig: intresseväckande och inriktad på väsentligheter. Hans sätt att sköta examinationen har blivit legendariskt och besjunget i den studentikosavitterheten. Även när en tentamen avslutades med ett — i älskvärdaste ordalag framställt — förslag att vid tillfälle återkomma och försöka sin lycka på nytt, hade offret huvudsakligen bara en känsla av att ha tillbragt en stund i angenämt sällskap. Men därav må ingen sluta, att examinationen sakligt var alltför välvillig; som få har Gösta Eberstein i olika sammanhang visat, att fortiter inre mycket väl kan vara suaviterin modo.
    Men Gösta Eberstein var mycket mer än lärare för sina studenter. Som inspektor i över tjugu år för juristdelen av studentkåren blev han en studenternas faderlige vän och rådgivare, därtill en storartad gästabudsgivare. I de rollerna ha hans mest intagande egenskaper kommit till sin rätt: i allvarliga ting en varmhjärtad humanistisk livssyn, i glada stunder kvickhet och sinne för livets många glädjeämnen.

 

    Vida utöver lärjungekretsen har nått hans trots allt viktigaste insats, det vetenskapliga författarskapet. Här är ej platsen att ge en bild av detta omfattande verk; en fullständig bibliografi t. o. m. 1947 finns i årgång 1948 s. 365. De största arbetena äro skatterättsliga. Här må nämnas standardverket »Om skatt till stat och kommun enligt svensk rätt» 1929—37, av största praktiska betydelse särskilt i en tid då den skatterättsliga litteraturen inte flödade så rikt som nu, samt handböcker i svensk arvsskatterätt av 1915 och 1944. Flertalet arbeten, små och stora, ha dock fallit inom det område, som väl varit författarens favoritämne inom hans omfattande och brokigt sammansatta professur, nämligen immaterialrätten, företrädesvis författarrätten samt läran om rättsliga kännetecken: namn, firma, varumärke. Om den ovanliga läsbarheten av dessa verk kan var och en lätt övertyga sig, ty i dem förenas lättillgänglig och elegant form med saklighet och praktiskt sinne.
    Självfallet har också lagstiftningen ställt anspråk på denne flitigearbetare. Redan 1921 signerade han ett betänkande om namnlag och 1939 det kommittéförslag som ligger till grund för vår nuvarande arvsskatteförordning. Nu deltar han i auktorrättskommitténs arbete på ensam nordisk ny lagstiftning om rätt till litterära och konstnärliga verk, och så sent som i fjol åtog han sig det mäktiga värvet att leda arbetet på en reformering av vår varumärkes- och firmarätt.
    Inte minst den nordiska orienteringen av detta arbete har legat Gösta Eberstein varmt om hjärtat. I grannländerna vann han under de svåra åren många vänner genom modiga insatser på »den osynliga fronten», en vakthållning som Oslo universitet belönat med ett hedersdoktorat.
    Det är inte bara Gösta Ebersteins talrika och blomstrande familj— som nu fyller en god del av staden Djursholm — och de otaliga vännerna i alla Nordens länder utan även den svenska lagstiftningens och rättsvårdens ledning som har skäl att önska honom ännu många år av arbetskraft och arbetsglädje.

Erik Hedfeldt.

 

    GUSTAF (GÖSTA) ALBERT EBERSTEIN är född i Norrköping 4 dec. 1880, avlade mogenhetsex. där 1899, jur. utr. kand.ex. i Uppsala 1904, blev jur. utr. lic. där 1909, disputerade för doktorsgraden s. å. och promoverades 1910. Redan fr. o. m. 1910 var han förordnad att uppehålla professur vid Stockholms högskola, där han blev docent 1911 och prof. i speciell privaträtt jämte finansrätt 1916. Professuren lämnade han vid uppnådd emeriti ålder. Eberstein har varit förordnad som sakkunnig i ecklesiastik- och justitiedepartementen 1919 för utredning angående släktnamn, inom finansdepartementet från 1937 för utredning angående arvs- och gåvobeskattning samt inom justitiedepartementet från 1938 för utredning rörande lagstiftningen om rätt till litterära och musikaliska verk samt verk av bildande konst m. m. Sedan 1949 är han ordförande i varumärkes- och firmautredningen.
    Angående Ebersteins skrifter se ovan samt SvJT 1948 s. 365.