Finlands lagstiftning 1953.1
Efter riksdagsbehandling i grundlagsordning utfärdades d. 17 april (163)2 en lag om den till enskild person utgående frälseräntans avskaffande. Lagen gäller, såvitt man vet, en enda lägenhet, Pajukantai Tottijärvi kommun, vilken lägenhet belastats av en till innehavaren av Laukko gård under en tid av över 300 år erlagd frälseränta. Enligt lagen skall frälseräntan nu upphöra och till den uppbördsberättigade istället såsom engångsersättning av statsmedel erläggas det 20-faldiga beloppet av den årliga räntan. En sådan lex specialis är ganska enastående, men under det gångna året har tillkommit även en annan lag, som avser ett enda fall. D. 23 dec. (536) ändrades nämligen kyrkolagen, på framställning av kyrkomötet och efter grundlagsenlig behandling i riksdagen, sålunda, att, om ny lönereglering blivit fastställd för prästtjänst och de löneförmåner, som tillkomma tjänsteinnehavaren enligt tidigare författning, på grund av ökat medlemsantal i församlingen eller av annan särskild orsak ökats i den grad, att de stå i uppenbart missförhållande till lönen enligt den nya löneregleringen, kyrkostyrelsen kan ålägga tjänsteinnehavaren att mot skälig ersättning övergå till den nya löneregleringen. Härvid kan även förordnas, att tjänsteinnehavare skall avstå från de löneinkomster, vilka ännu icke erlagts. —Vidare må i detta sammanhang antecknas, att befogenheten att återbryta vissa med stöd av jordanskaffningslagen (ang. den förflyttade befolkningen m. m.) fattade, laga kraft vunna beslut och utslag blivit begränsad genom en lag av d. 18 dec. (517).
På den regelrätta lagstiftningens område har tillkommit en lag av stor praktisk betydelse. Sedan de materiellträttsliga stadgandena rörande testationsfriheten härförinnan undergått en genomgripande reform genom ändring av 17 kap. Ärvda Balken (se SvJT 1952 s. 311), har turen nu kommit till den formella testamentsrätten. Detta har skett genom att 16 kap. av samma balk den 31 dec. (558) erhållit ett nytt innehåll med rubriken Upprättande och återkallande av testamente samt testamentes ogiltighet. Den som fyllt 21 år får genom testamente förordna om sin kvarlåtenskap. Testamente kan även uppgöras av en yngre person, om han är eller har varit gift, samt av den, som fyllt 15 år, även annars beträffande sådan egendom som han äger rätt att själv råda över. Huvudstadgandet är att testamente skall uppgöras skriftligen i två vittnens samtidiga närvaro. Sedan testator undertecknat testamentet, skall vittnena bestyrka handlingen med sina underskrifter. Vittnena skola äga kännedom om handlingens egenskap av testamente, men det står testator fritt att låta dem veta dess innehåll eller ej. Den som på grund av sjukdom eller av annat tvingande skäl är förhindrad att upprätta testamente på ovannämnt sätt må uppgöra det muntligen i samtidig närvaro av två vittnen eller jämväl utan vittnen genom egenhändigt skriven och undertecknad handling. Ett sådant testamente anses emellertid ha förfallit, därest testator sedermera under tre månader varit i tillfälle att förordna om sin kvarlåtenskap i regelenlig ordning. Har testator i den ordning, som stadgas för upprättande av testamente, återkallat förordnande eller har han förstört testaments
handlingen eller eljest otvetydigt givit tillkänna, att förordnandet icke längre uttrycker hans yttersta vilja, vare förordnandet utan verkan. Testamente kan med anledning av klandertalan förklaras ogiltigt: 1) om testator icke varit behörig att förordna om sin kvarlåtenskap; 2) om det upprättats under inflytande av rubbning av själsverksamheten hos testator; 3) om testator saknat vilja att upprätta testamentet eller om han vid dess upprättande misstagit sig; eller 4) om det icke upprättats i laga form. Lagen träder i kraft d. 1 mars 1954. På testamente, som upprättats före denna lags ikraftträdande, tillämpas stadgandena i tidigare lag. Sådant testamente anses dock icke ogiltigt, där det icke vore ogiltigt enligt den nya lagen. — 9 kap. 4 § Ärvda Balken har genom en lag d. 18 dec. (501) ändrats sålunda, att bouppteckningsinstrument numera på landet kan inlämnas även till häradshövdingen och icke endast vid ting.
D. 23 jan. (29) tillkom en lag ang. ändring av förordningen om skydd för varumärken. Härvid har förbudet mot registrering av varumärke utsträckts att omfatta de fall, då varumärket är i landet allmänt känt som av annan för ifrågavarande varuslag använt särskilt märke samt då märket antingen icke är ägnat att i den allmänna handeln skilja sökandens varor från andras eller är ägnat att vilseleda allmänheten. Undantag från föreskriften, att varumärke, som består av ord, ej får registreras, göres nu bl. a. för den händelse, att orden äro i landet allmänt kända såsom särskilt märke för sökandens varor. Som registerdugligt varumärke betraktas däremot icke vidare ord enbart på den grund, att de ange sökandens namn, firma eller fastighet. Talan om registreringens upphävande är numera medgiven, om varumärket eller registreringen uppenbarligen förlorat sin förmåga att skilja innehavarens av varumärke varor från andras eller blivit vilseledande eller stridande mot god sed eller allmän ordning.
Sjöfarten har tillförts viktiga bestämmelser genom en d. 23 dec. (515) utfärdad förordning innefattande regler till förekommande av sammanstötning till sjöss (Sjövägsreglerna). De tidigare reglerna voro av år 1921. — Enligt en lag av d. 16 jan. (10) skall ersättningsärende, som grundar sig på avtal om sjöförsäkring, utredas av dispaschör, där ej annat avtalats. Sådan utredning skall dock alltid föreligga förrän sjöförsäkringsärende kan upptagas till prövning av domstol. Om klander av utredningen gäller vad i sjölagen stadgas om klander av dispasch.
I stället för en tidigare lag om farliga återfallsförbrytare har d. 9 juli (317) tillkommit en lag om internering av farliga återfallsförbrytare. Lagen avser dels sådana personer, som tidigare utstått tukthus- eller direkt ådömt fängelsestraff i minst tre år och dömas såsom återfallsförbrytare till tukthus i minst ett år, dels personer, som tidigare utstått tukthus- eller direkt ådömt fängelsestraff i minst ett år och dömas såsom återfallsförbrytare i avsaknad av förståndets fulla bruk till minst ett års frihetsstraff. När den, som sålunda ånyo dömes, på grund av sitt tidigare liv, motiven för brottet eller omständigheter, som yppats vid gärningen, eller till följd av sin sinnesart anses vådlig för den allmänna eller enskilda säkerheten, skall rätten tillika besluta, att det må förordnas om hans internering i tvångsinrättning. Om interneringen av en sådan farlig återfallsförbrytare förordnar fängelsedomstolen.
Fängelsedomstolen består av chefen för fångvårdsväsendet samt fyra andra av republikens president för fem år i sänder förordnade medlemmar, av vilka två böra hava erfarenhet i domarvärv samt en vara med sinnessjukvård förtrogen läkare. Förrän fängelsedomstolen beslutar om en farlig återfallsförbrytares internering, skall fängelsedomstolen eller av densamma förordnar person rannsaka honom, och skola honom skriftligen delgivas de skäl, vilka anses påkalla internering, varjämte honom skall beredas tillfälle att vid fängelsedomstolens sammanträde göra anmärkningar i saken. Tvångsinrättning är en för farliga återfallsförbrytare grundad skild inrättning eller för ändamålet anordnad avdelning vid annan inrättning. Har den, som hålles i tvångsinrättning, blivit varaktigt sinnessjuk, skall han frigivas därifrån. I tvångsinrättning internerad, som varit intagen i straff- eller tvångsinrättning sammanlagt ett år utöver tiden för det ådömda frihetsstraffet, må enligt förordnande av fängelsedomstolen villkorligt frigivas med en prövotid av fem år, såvida han icke vidare anses vådlig för den allmänna eller enskilda säkerheten. Frihet på prov under kort tid kan redan därförinnan beviljas. Har villkorlig frihet ej på i lagen närmare angivna grunder återkallats, skall den dömde anses hava blivit ovillkorligt frigiven från tvångsinrättningen. — Lagen om unga förbrytare (se SvJT 1941 s. 580 f.) har genom en lag d. 18 dec. (484) undergått vissa betydelsefulla ändringar. Sålunda stadgas nu, att ung förbrytare icke må ådömas förlust av medborgerligt förtroende eller ovärdighet att nyttjas i landets tjänst. Förrän fängelsedomstolen bestämmer huruvida ung förbrytare skall undergå ådömt straff såsom vanligt tukthus- eller fängelsestraff eller utstå sitt straff i ungdomsfängelse, skall den dömde beredas tillfälle att vid fängelsedomstolens sammanträde bliva i saken hörd, vilket förfarande tidigare icke var föreskrivet. Medan straffet genom förordnande om intagning i ungdomsfängelse, härförinnan automatiskt förlängdes, äger fängelsedomstolen efter lagändringen besluta om eventuell förlängning av strafftiden med högst ett år. Fängelsedomstolen har befogenhet att, då sådant med hänsyn till fånges uppfostran och utveckling befinnes lämpligt, helt eller delvis undanröja förlängningen.
Gällande föreskrifter om rättsmedicinsk obduktion ha kompletterats genom en d. 1 april (147) given lag om medicinsk obduktion. Medan förutsättning för rättsmedicinsk obduktion är att någon befinnes ligga död utan att det är känt, att han avlidit av sjukdom, eller att han eljest avlidit under omständigheter, som giva anledning att befara, att han dött för egen eller annans hand, så verkställes medicinsk obduktion av person, som vårdats å sjukhus, då orsaken till den avlidnes död är okänd eller då obduktionen är nödvändig för den allmänna sjuk- och hälsovården. Medicinsk obduktion av avliden sjukhuspatient kan även annars äga rum med samtycke av närmaste anhöriga.
D. 8 maj (191) utfärdades en ny kommunal vallag. Val av kommunsfullmäktige, som sker för tre år i sänder, skall begynna den första söndagen i oktober och slutföras följande dag. Vid valet röstas på enmanslistor, som kunna vara och oftast äro anslutna till valförbund. Röstsedeln med ett format av 148 X 210 mm inrymmer en cirkel, där den röstande äger anteckna namnet på den kandidatlista, på vilken han önskar rösta. Röstsedel är ogiltig: om i röstsedel genom anteckning
utmärkts flere än en kandidatlista; om numren antecknats så, att det ej fullt tydligt framgår, vilken lista den avser, om numren skrivits på röstsedelns baksida; om i röstsedeln gjorts obehörig anteckning; om annan än av valnämnden erhållen röstsedel använts; samt om röstsedel ej försetts med stämpel. Besvär över val anföras hos länsstyrelsen.
Som ett led i kampen för nedbringande av statsutgifterna har genom en lag av den 4 dec. (481) statsrådsmedlemmarnas högsta antal minskats från 17 till 15.
Giltighetstiden för lagen om reglementering av näringslivet under undantagsförhållanden har d. 31 dec. (545) förlängts till utgången av år 1954. Denna gång har byggnadsverksamheten avförts från regeringens reglementeringsbefogenheter. Däremot grundar sig hyresreglementeringen fortfarande på denna fullmaktslag.
Tiden har sin jämna gång — brukar man säga. Nu har emellertid en förflyttning av vissa helgdagar ägt rum genom en ändring av kyrkolagen d. 23 dec. (535). Från och med år 1955 firas Marie bebådelsedagden söndag, som infaller under tiden mellan d. 22 och 28 mars, eller, om denna söndag är palmsöndag eller påskdag, söndagen före palmsöndag. Johannes Döparens dag är förlagd till lördagen mellan d. 20 och 26 juni medan allhelgonsdagen, som tidigare firats på en söndag, är utsatt till lördagen mellan d. 31 oktober och d. 6 november.
Kurt Kaira