BERNDT GODENHIELM. Om säljarens bundenhet under ändrade förhållanden. Sthm 1954. Almqvist & Wiksell. 275 s. (inkl. litteratur- och rättsfallsregister m. m.). Kr. 18,50.

 

    Förevarande omfattande köprättsliga arbete av prof. GODENHIELM upptager i sin första del, efter ett par inledande avsnitt, en analys av» omöjlighets- och förutsättningslärorna», medan i andra delen ges en framställning rörande säljarens friskrivning från ansvar genom i köpekontrakt inflikade force-majure-klausuler, vilkas innehåll och funktion skildras. Härtill kommer ett slutkapitel avseende gemensammafrågor och sammanfattande synpunkter.
    Ämnet för denna avhandling är, åtminstone vad angår force-majeure klasulerna, förträffligt. Eftersträvas realistisk rättsvetenskaplig forskning, måste det vara en viktig uppgift för en handelsrättslig författare att inlåta sig på en undersökning av ifrågavarande »formulärrätt» och de därmed sammanhängande rättsliga realiteterna. Ett rikhaltigt internationellt och naturligtvis även nationellt material står, om man kan uppspåra och tillgodogöra sig det, till förfogande. Förf. har också åstadkommit en imponerande materialsamling, som med stor energi attackeras. Det råder heller intet tvivel om att arbetet i dessa delar är värdefullt och ger god belysning av rättslivet på området.
    Men avhandlingen har även i vad den sysslar med annat än forcemajeure-klausuler sina förtjänster. Det faller i ögonen, att främmande rätt på området ingående behandlas. Förf. har bl. a. sökt ordentligt tränga in i de anglosaxiska rättsreglerna, vilket icke hör till det lättaste. Diskussionen om hithörande tvisteämnen vittnar om vetenskaplig fantasi; den ger i många avseenden beaktansvärda uppslag och är överhuvud av icke ringa intresse.
    Å andra sidan kan man knappast blunda för att arbetet sträcker sig över alltför stora områden för att det genomgående skall vara givande. Omöjlighets- och förutsättningslärorna ha ju också alltid varit bekymmersamma. Förf. har knappast tillräckligt uppmärksammat, i vilken omfattning de i litteraturen om ifrågavarande spörsmål förekommande begreppen användas i olika bemärkelser. Otillbörliga förenklingar möta nog i viss utsträckning, och påtagliga överdrifter förekomma. Att t. ex. om även den objektiva förutsättningsläran säga (s.107), att den i alltför hög grad synes rikta uppmärksamheten på kontrahenternas faktiska intentioner, medan det i själva verket gäller att lösa problemet om riskfördelningen mellan kontrahenterna i en situation som dessa icke beaktat, förefaller mig — särskilt om man har

568 ANM. AV BERNDT GODENHIELM: OM SÄLJARENS BUNDENHETUSSINGS författarskap i tankarna — orimligt. Och framställningen s.235 ff. om »oförutsebarhetsfrågan» torde vara allt annat än övertygande.
    Vad förf:s egen lösning av hithörande spörsmål beträffar, hans »riskteori», synes denna i grund och botten, i sina bästa delar, löpa ut på vad som just är kärnan i den objektiva förutsättningsläran. Att närmare ingå på en diskussion i detta ämne är det emellertid här icke tillfälle till.
    Säkert är, att Godenhieims bok, ehuru den närmast hänför sig till finländsk rätt, är förtjänt att uppmärksammas även av svenska jurister.
 

Hjalmar Karlgren