G. G. NONNENMACHER. Vers un droit atomique. Essai sur l'internationalisation et la domestication juridique de l'atome. Colmar 1956.56 s.

 

GEORG SCHWARZENBERGER. The Legality of Nuclear Weapons. London 1958. Stevens. 61 s. 3 s. 6 d.

 

    Möjligheterna att utnyttja kärnenergin för såväl fredliga som militära ändamål har utvecklats med svindlande fart och ett flertal internationella organisationer ha tillkommit för att »poola» såväl forskningen på området som produktionen av kraft. Samtidigt dyker i de juridiska tidskrifterna den ena artikeln efter den andra upp med termen »atomrätt» i rubriken. Kärnfysiken har skapat nya problemställningar för juridiken. »Atomrätt» får emellertid fattas som en allmänarbetsterm ungefär som »rymdrätt». Ur den sedvanliga juridiska systematikens synpunkt rör det sig om en rad olikartade spörsmål.
    Den nationella »atomlagstiftning», som börjat se dagen, har till syfte dels att tillföra staten kontrollen ur ekonomisk eller politisk synpunkt av både forskning och produktionsresultat och dels att skyddaarbetare och allmänheten mot de särskilda faror som den nya industrin ger upphov till. Härtill ansluta sig försäkrings- och skadeståndsrättsliga problem med delvis nya drag.
    Emellertid kan de rättsliga problemen knappast lösas nationellt. Ekonomiskt krävs åtminstone bland mindre stater något slags »atomgemenskap» sådan som nu skapats inom sexmaktsområdet i Europa. Säkerhetsproblemen bryter också över gränserna. Begravningen av atomspill, säkerhetsproblemen vid produktion och prov och skadeverkningarna av atomkatastrofer kunna inte bemästras utan internationellt samarbete. Till dessa frågor komma de rent folkrättsliga.
    Den franske advokaten G. G. NONNENMACHER drar i sin korta skrift upp riktlinjer för internationellt samarbete för »atomens juridiskatämjande». Han menar att internationella institutioner måste skapasför att ta hand om i första rummet skydds- och skadeståndsfrågorna men också samordningen av ekonomiska problem som ha att göra med kärnenergins utnyttjande för fredliga ändamål. En ny bok av sammeförfattare lär vara att förvänta, där särskilt de enskildas skadeståndsskydd skall behandlas på grundval av en komparativ framställning av olika länders skadeståndsrätt och nationella »atomrätt».

316 ANM. AV NONNENMACHER OCH SCHWARZENBERGER    En folkrättslig fråga av stor vikt och betydande aktualitet hänförsig till atomprov, som äga rum å eller invid gränserna till det öppna havet och där skapa farozoner samt åsamka svåra skador för människor som komma in i dessa zoner, ödelägga fisket o. s. v.1GEORG SCHWARZENBERGER har i sin skrift på bred basis tagit upp frågan, om användning, produktion, besittning och prov av kärnvapen överhuvudtaget kan förenas med gällande folkrätt. Hans framställning är en saklig och välordnad undersökning av krigets lagar, sådana de bruka framställas i allmän folkrätt och fastställts i traktater. Resultatet är att användning av vapen som drabba civilbefolkningen då de drabbade utgöra människogrupper, som ej ta del i krigsansträngningen och som befinner sig på avlägsna platser från de viktigaste målen, strider mot gällande folkrätt, samt att användandet av kärnvapen är illegalt också med tanke på att strålnings- och avfallsverkningarna av kärnvapen jämställa dem med gifter och förgiftade vapen. Tillverkning och innehav av kärnvapen är otillåtet endast för vissa stater, som i traktater påtagit sig förpliktelser i detta hänseende, exempelvis Väst-Tyskland i förhållande till Västunionens övriga stater. Kärnvapenproven bedöms som knappast tillåtliga på öppna havet och åstadkommandet av skador inom andra makters territorier till följd av proven såsom ansvarsgrundande enligt folkrätten.
    Schwarzenberger varnar realistiskt mot tron, att kärnvapnens utdömande som folkrättsstridiga skulle leda till att staterna avstode från »these devices of mechanized barbarism». Men han erinrar om att envar stat inom FN kan ta initiativ för inhämtande av Internationella domstolens yttrande i frågan om dessa vapens laglighet, liksom i frågorna om tillåtligheten av prov på öppna havet eller inom förvaltarskapsområden. Ingen sida synes emellertid »unduly anxious to obtain anauthoritative ruling on this matter». Slutkapitlet innehåller en maning till juristerna att söka finna en väg, varigenom man skapar en »worldpower» med uppgift att skydda världens innevånare mot de risker de löpa i en tudelad värld. »If the only other choice which is offered toour generation is indefinite co-existence under fear of co-extermination, a nuclear armament race of gigantic proportions and gradualpollution of the air, water and soil, nothing can be more vital than to think of constructive alternatives, however great sacrifices their attainment may demand.» Ett ord på vägen till de impotenta statsmännen av i dag!

Hilding Eek