Nordisk Domssamling. Årgång 1958. Hefte 1. Oslo 1959. Universitets forlaget. Kr. 22,00 (för år).
    Vid Nordiska rådets fjärde session år 1956 väckte numera landshövdingen Olov Rylander och dommer Knud Thestrup förslag om att de nordiska ländernas regeringar skulle undersöka möjligheten att utgiva en fortlöpande rättsfallssamling berörande rättsområden, som reglerades av gemensam nordisk lagstiftning (se GUSTAF PETHÉN, SvJT 1957 s. 286 ff.). Förslagsställarna erinrade om att nu mer än 75 år förflutit efter tillkomsten av den första samfällda nordiska lagstiftningsprodukten, den år 1880 utfärdade första växellagen. Sedan dess hade ett stort antal lagar tillkommit i nordiskt samarbete, många helt överensstämmande med varandra, andra på det hela taget likartade, men med vissa skiljaktigheter. Denna gemensamma lagstiftning tillämpades emellertid av skilda domstolar i fem olika länder, vilka alla hade sin egen högsta domstol. Någon säkerhet för en enhetlig rättstillämpning funnes icke och vore icke heller möjlig att erhålla under nuvarande betingelser. Ökad trygghet för enhetlighet i fråga om rättstilllämpningen skulle dock vinnas — anförde förslagsställarna — om man överallt hade tillgång till en rättsfallspublikation, som gåve besked om hur domstolarna i de olika länderna tolkade den gemensamma lagstiftningen. Där icke särskilda skäl förelåge, skulle domstolarna helt visst vara obenägna att frångå den tolkning av en gemensam lagbestämmelse, till vilken högsta domstolen i annat nordiskt land redan anslutit sig. Förslagsställarna hänvisade till att erfarenheterna från de begränsade områden, där det redan funnes gemensamma rättsfallspublikationer — såsom inom sjörätten (Nordiske Domme i Søfartsanliggender) och i mindre utsträckning inom försäkringsrätten (ex. vis Nordisk Register over Dommer i Forsikringssaker)— talade i denna riktning. I någon mån samma syfte tjänade de återkommande rättsfallsöversikterna i Tidsskrift for Rettsvitenskap. Enligt förslagsställarnas mening borde nu undersökas vad som ytterligare kunde göras för att — genom utgivandet av en samnordisk periodisk rättsfallspublikation med bredare register — bevara och stärka den rättsgemenskap som det hittills varande gemensamma lagstiftningsarbetet skänkt de nordiska länderna. — Sedan frågan närmare utretts inom Nordiska rådets juridiska niomanna kommitté, resulterade förslaget vid 1957 års session i en rekommendation från rådet till regeringarna att föranstalta om utgivandet av den föreslagna publikationen. Norge utsågs till koordinerande land, och inom norska justisdepartementet har — i samråd med justitiedepartementen i övriga nordiska länder — det förberedande arbetet utförts för förslagets förverkligande.
    Nordisk Domssamling — som blivit den nya publikationens namn — utgives i Norge under samnordisk redaktion och skall omfatta ett urval domar, meddelade från och med år 1958 av sista instans i varje land. Den norska redaktören skall vara verkets huvudredaktör. Detta uppdrag hade ursprungligen anförtrotts høyesterettsjustitiarius Sverre Grette, men efter dennes bortgång utsågs i hans ställe høyesterettsdommer C. Stub Holmboe. I övrigt äro till redaktörer utsedda, för Danmark fhv. landsretspræsident C. Bang, för Finland f. d. justitierådet Aleksis Ekholm, för Island hæstaréttardómari Ärni Tryggvason och för Sverige högsta domstolens förre ordförande, f. d. justitierådet Ragnar Gyllenswärd. Redaktionssekreterare är cand.jur. Jacob Walnum. — För verkets redigering ha angivits vissa riktlinjer.

Den ursprungliga tanken att domarna skulle återges i relativt kortfattade sammandrag har frångåtts, och domarna skola i stället återges ordagrant med uteslutande endast av avsnitt rörande för domssamlingens ämnesområden främmande spörsmål och eventuellt även av mer utförliga redogörelser för bevisvärdering. Den lagtext varå domen bygger skall som regel återges i noter. Beträffande centrala rättsområden vilka regleras genom i stort sett lika lagar i flera av länderna — på förmögenhetsrättens områdelagarna om avtal, köp, kommission, avbetalningsköp, skuldebrev, växel, m. m. och på familjerättens område lagarna om ingående och upplösning av äktenskap och om barn i och utom äktenskap — medtagas alla domarsom kunna tänkas vara av intresse även om domen icke angår principiella tolkningsfrågor. Skadeståndsrätten är väl icke reglerad av gemensam lagstiftning, men domar om skadestånd skola likväl medtagas dels därför att problemen i mål av detta slag äro i stort sett likartade i de skilda länderna och dels med hänsyn till att samnordiskt lagstiftningsarbete nu inletts på området. Domar om upphovsrätt, patent och andra immateriellträttsliga frågor tagas med om de äro av allmänt intresse. Från andra rättsområden än de nu nämnda — såsom övriga delar av förmögenhetsrätten och förvaltningsrätten — kunna även medtagas enstaka domar. Beträffande domar i sjörättsmål hänvisas till den särskilda samnordiska publikationen för dylika mål.
    Utgivandet av domssamlingen har väsentligen möjliggjorts genom att i Danmark, Finland, Norge och Sverige prenumeration verkställts å denna församtliga allmänna domstolar inom landet. Härmed har vunnits icke endast att utgivaren, det norska Universitetsforlaget, tillförsäkrats en betryggande upplaga utan även att domssamlingen redan från början fått största möjliga spridning bland de nordiska ländernas domare. Med hänsyn härtill kan med glädje konstateras att domssamlingen — av vilken det första häftet, omfattande 37 domar, av första årgången nu föreligger — gör ett utomordentligt gediget och tilltalande intryck. Till utgivningen må knytas den förhoppningen, att såväl domare och advokater som rättsvetenskapens utövare i de nordiska länderna skola få den nytta av domssamlingen som dess tillskyndare avsett.

S. F.